Fotskada blev startskottet för ny fackklubb
Åkeri. Lastbilsföraren Jouni Illikainen krossade sina fötter när han lastade varor hos en kund. Två månader tidigare hade han påtalat riskerna i arbetsmomentet för cheferna, men ingen lyssnade. Nu har han och kollegan Nicklas Vilhelmsson på Götene Kyltransporter startat en fackklubb och blivit skyddsombud för att förhindra olyckor i framtiden.
– Jag har alltid ont i fötterna, men vissa dagar är bättre och andra sämre, säger Jouni Illikainen.
Vi sitter i chaufförsrummet på Götene Kyltransporter i Västergötland. Vi får prata högt för att överrösta oljudet från lastbilstvätten som ligger vägg i vägg.
Runt bordet sitter även Nicklas Vilhelmsson och Markus Larsson. De är skyddsombud alla tre och sitter i styrelsen i arbetsplatsens nya fackklubb. När de startade klubben i september 2021 var det dålig stämning på företaget och många som sa upp sig i tät följd.
– Problemet var att vi inte kände att vi blev hörda av ledningen. Det skapades två olika läger, ett vi och dem. Det var ingen bra kommunikation, säger Nicklas.
Startskottet
Men det var olyckan som blev startskottet för deras fackliga engagemang.
Det var en sommardag i augusti 2020 som Jouni lastade varor hos en kund i Göteborg. Hans lastbil hade bakgavellyft. Det är en ramp som ska läggas på lastbryggan för att förenkla lossningen av varor. Men porten hos kunden var inte anpassad för det, så han fick i stället lägga deras lastbrygga på bakgavellyften.
– Det är farligt för deras lastbrygga kan rasa ner, säger Jouni.
Han larmade om riskerna redan innan olyckan ägde rum.
– Jag spelade in en film för att visa hur det gick till när vi lastade och sa till chefen att det var idiotiskt att köra med bakgavellyft där. Jag sa att den kommer att gå sönder, eller så går kundens lastbrygga sönder och i värsta fall går jag sönder. Och så blev det. Det tog tre månader, sedan small det, säger han.
Klämdes fast
Jouni var inne i lastbilen med trucken när lastbryggan gick upp och sedan ner igen bakom ryggen på honom. Jouni märkte inte det och hann inte få stopp på trucken. Fötterna klämdes fast mellan trucken och bryggan.
– Smärtan var outhärdlig och jag skrek rakt ut, säger han.
Till slut lyckades han köra fram trucken en aning så att han kom loss.
– Sedan fick jag hjälp av en kille på fabriken som ringde efter ambulans.
Jouni tillbringade 16 timmar på akuten på Mölndals sjukhus. Röntgen visade att olyckan hade resulterat i åtta frakturer: Fem i vänster fot och tre i höger. Ena stortån var helt av.
Kunde inte gå
När Jouni kom hem halv två på natten hade han varit vaken i ett och ett halvt dygn.
– Vi har ingen hiss så jag fick ta mig upp till andra våningen med kryckor. Frun och svärsonen hjälpte till men det tog ändå 20 minuter. Sedan fick jag skaffa rullstol. Jag kunde ju inte gå.
Jouni var sjukskriven i elva månader. Åkeriet hörde av sig för att visa sitt stöd, men ansvaret för olyckan låg hos kunden. Jouni ansökte om ersättning från deras truckförsäkring men fick bara 12 500 kronor.
– Det kändes som ett hån, ett slag i ansiktet, säger Jouni som förmodligen alltid kommer att ha problem med värk.
– Jag är helt slut i fötterna efter en arbetsdag. Sjukgymnasten har sagt att om jag inte kan utföra mitt jobb så måste jag byta, men än så länge går det bra.
Under sjukskrivningen hördes Jouni och Nicklas ofta på telefon. Efter ett tag fick de veta att kunden hade börjat använda sig av lastning med bakgavellyft igen och att åkeriet fortsatte att skicka bilar som inte var anpassade för uppdraget.
”Måste göra något”
– Då kände vi att vi måste göra något, säger Nicklas.
Det var då de bestämde sig för att engagera sig i facket.
Nicklas kontaktade Transports avdelning 17 i Skövde och frågade hur han skulle göra för att bli skyddsombud och starta fackklubb. Av Jerry Walthéreson fick han veta att han behövde få med sig två kollegor till för att starta fackklubb.
Jouni var fortfarande sjukskriven och visste inte om han kunde köra lastbil mer, så Nicklas fick med sig en annan kollega. Efter att ha gått introduktionskursen kunde de titulera sig skyddsombud. Det var i april förra året.
– Sedan tog det inte många dagar innan jag införde mitt första skyddsombudsstopp hos kunden där Jouni skadat sig, säger Nicklas.
Och nu hände det grejer. På bara några dagar installerade kunden en ny port och införde gårdslastning, en pall i taget.
– Det blev mycket bättre av att vi ställde krav, säger Nicklas.
– Ja. Efteråt har vi fått mycket beröm för skyddsstoppet, säger Jouni som också är skyddsombud nu.
Hjälpt av skyddsombuden
Markus Larsson fick också hjälp av de nya skyddsombuden. Han har jobbat på Götene Kyltransporter i tre år. Innan dess arbetade han som bonde på en gård utanför Götene, men när han fick ont i ryggen skolade han om sig till lastbilsförare. Det fungerade bra till en början, men efter ett tag började han få ont i ryggen av sin lastbil.
– Jag tjatade på transportledaren i flera veckor om att jag behövde byta bil utan att något hände. Till slut vände jag mig till Nicklas, säger han.
Nicklas gick till transportledaren i sin roll som skyddsombud.
– Då fick jag en ny bil samma dag. Det var ingen diskussion ens, säger Markus.
Vid ett annat tillfälle var det en plastbit som saknades under trappsteget på hans lastbil. Det gjorde att grus och slask lade sig där. Till slut halkade Markus och blev liggande på marken.
– Då såg Nicklas till att bilen inte fick köras förrän felet var åtgärdat. Då fixade de trappsteget över helgen, säger Markus.
Också gått med
Nu har han också gått med i fackklubben och blivit skyddsombud.
– Jag har fått så bra hjälp av Nicklas, säger Markus. Så nu vill jag hjälpa folk tillbaka.
Fackklubben har även sett till att det har satts upp skyddande räcken på farliga platser och infört rutiner för att skrapa bort is som gör att lastpallarna kan välta.
– På den korta stund som vi har haft klubb och skyddsombud har vi fått väldigt mycket gjort, säger Jouni.
– Men det är fortfarande mycket kvar. Vi kan inte göra allt på en gång, då kanske ledningen tröttnar på oss. Vi får ta lite i taget. Rom byggdes ju inte på en dag, säger Nicklas.
Bra stöd
De tycker att de får bra stöd av avdelningen på Transport.
– Vi kan alltid ringa dem om vi har frågor och får svar direkt, säger Nicklas.
När företagsledningen ville göra tillfälliga schemaändringar ringde Jouni till avdelningen och frågade om de fick göra så.
– Då fick jag veta att det var ett brott mot kollektivavtalet. Schemaändringar ska vara permanenta och förvarnas innan. När jag tog upp det fick ledningen backa, säger Jouni.
De tycker att relationen med ledningen har blivit mycket bättre nu när de har en fackklubb på arbetsplatsen.
– Det känns som att vi blir mer lyssnade på nu, säger Markus.
– Ja nu måste de lyssna på oss. När vi tar upp något till diskussion så reder vi ut det direkt, säger Nicklas.
Ny vd uppmuntrar
Sedan årsskiftet har Götene Kyltransporter dessutom en ny vd, Sven Lans, som uppmuntrar fackklubbens verksamhet.
– Jag kommer från industrin och är van vid att ha ett nära samarbete med facket. Alla på arbetsplatsen fyller ju en viktig funktion. Om medarbetarna trivs och mår bra så går det bättre för hela företaget. Så jag ser facket som en viktig samarbetspartner. Vi vill ju åt samma håll, säger han.
Fackklubbens ambition är att växa och att få fler att engagera sig.
– Många är intresserade och tycker att det låter vettigt, men vill att vi ska ha kommit i gång lite mer innan de går med i klubben. Men det viktiga är att de rapporterar in olyckor så att vi kan göra något åt dem, säger Jouni.
Klubben håller fortfarande på att hitta rutiner för sitt arbete. Målet är att ha möten en gång i månaden, men det är inte helt lätt när alla arbetar skift.
– Men vi har tät kontakt och pratar mycket sinsemellan, säger Nicklas.
Lär sig lagar
Han är huvudskyddsombud och ordförande i fackklubben, och lägger mycket tid på att lära sig de lagar som gäller.
– Så fort jag har fem minuter över så läser jag på. Min dröm är att kunna lika mycket som ombudsmännen på Transports avdelning.
Nicklas är även ensamstående pappa till två barn, 5 och 7 år, och jobbar natt var tredje vecka.
– Det är mycket pusslande med tiden. Jag lämnar barnen på nattis i Skara på kvällen och hämtar dem klockan 5.30 efter mitt skift på morgonen. Sedan tar jag dem till skola och förskola. Det är klart att det kan vara stressigt att hinna det fackliga också, men jag brukar säga att så länge viljan finns så kan man, säger Nicklas.
Det råder inga tvivel om att viljan finns.
– Det är så roligt när man får igenom saker och märker att det faktiskt blir bättre.
