Färdtjänsten i Sörmland – en riktig soppa
Konkurser och skatteskulder. Försenade löner och chaufförer som bollas mellan olika bolag. Förare som beordras att pilla ut dubben ur vinterdäcken, eftersom åkeriet inte har råd med sommardäck till bilarna. Välkommen till färdtjänsten i Sörmland.
De unga mörkhyade männen tittar oroligt på varandra. Transports ombudsman Kjell Arbestål ställer frågan en gång till. Stämmer det verkligen att helgkörningarna betalats svart?
– Ja, svarar en lågmäld röst på knackig svenska. 100 kronor i timmen. Det gäller för all övertid.
De andra chaufförerna nickar. Kjell Arbestål nickar inte. I flera års tid har förtvivlade färdtjänstförare vallfärdat till Transports avdelning i centrala Nyköping.
Ironiskt nog passerar chaufförerna varje gång Kollektivtrafikmyndighetens kontor, som ligger på bottenvåningen i samma trappuppgång som Transport. Innanför den vita dörren sitter kommunala tjänstemän och jobbar heltid med det som vi brukar kalla färdtjänsten.
I Sörmlands län handlar det om 400 000 serviceresor per år för skolbarn, gamla, sjuka och funktionshindrade. Prislappen är på över 100 miljoner kronor. Av skattemedel.
Nu är det onsdag kväll och fackligt möte hos Transport. Ombudsman Kjell Arbeståls humör är inte på topp:
– Det är nytt strul på gång. Den här gången vill Sultan sänka lönerna och dra in försäkringarna på bilarna. De ska bara vara trafikförsäkrade. Jag är så förbannad att hade jag haft 15 kubik ved hemma i går hade den varit upphuggen nu.
Sultan heter Salimovic i efternamn och äger Nävertorps specialtransport. Bolaget har omkring 130 anställda och står för 80–85 procent av färdtjänstresorna i länet. Fast egentligen borde Sultan vara av banan. Utsparkad av kommunerna…
Att försöka beskriva alla turer i den sörmländska färdtjänst-såpan är närmast omöjligt.
Vi börjar i januari 2012. Kommunerna är klara med anbudsupphandlingen och färdtjänstföretaget Tuwa står som vinnare. Tuwa kommer så småningom att bli en följetong i medierna. Bolaget driver färdtjänst på en rad platser i landet och sätter i system att ta in underentreprenörer – företag som sedan går i konkurs på löpande band.
Samma karusell snurrar i gång i Sörmland, med bolag som avlöser varandra. Under 2013 kommer Sultan Salimovic in som underentreprenör och sommaren 2014 tar han över Tuwas kontrakt på färdtjänsten. Salimovics driver flera bolag, bland annat Nävertorps specialtransport.
Efter Salimovics entré fortsätter problemen och i dag är många chaufförer besvikna och kritiska.
Två av dem kan vi kalla Erik och Kalle. De sitter i fikarummet på Transports expedition. De skrattar uppgivet. Båda har kört färdtjänst i åtskilliga år i Nyköping.
Kalle visar upp skjortärmarna. De är nötta och fläckiga. Fläckar som inte går bort i tvätten. Han har fått en enda skjorta på tre år. Någon logga finns inte. Nästan inga av färdtjänstchaufförerna har uniform.
Erik har på papperet haft sex olika arbetsgivare sedan 2012. Fast passagerarna är desamma. Han säger:
– Precis i början när Tuwa kom in, 2012, fungerade det faktiskt hyfsat. Men i upphandlingen ställde kommunerna krav på att alla bilar skulle tankas med RME-bränsle. Därför ställde företaget upp en farmartank i garaget.
– Men RME fungerade inte. Massor av bilar havererade. Då fylldes farmartanken med diesel i stället. Är det verkligen tillåtet att ha en stor farmartank med diesel stående inne i ett garage?
Sultan Salimovic kom in på arenan hösten 2013. Förarna menar att ekonomin var skral redan från start, något som gick ut över såväl personal som bilar och bussar.
Kalle säger:
– Man fick tjata och tjata, ja nästan gråta, för att få in bilen på service. Jag körde flera tusen mil trots att det var dags för verkstadsbesök. Det hände att bromsbeläggen var helt slut.
– Man vågade knappt bromsa av rädsla för att kunderna skulle höra hur det skrapade. Samma sak hände med kopplingar som slirade. Det gick nästan inte att komma i gång.
Förarna berättar att kommunerna genom åren fått mängder av klagomål på säkerhetsrutiner som inte följts. En återkommande fråga var däcken. Det hände att de kördes tills de var blankslitna, berättar Erik:
– En äldre man reagerade. Han tycke att däcken var så dåliga att han vägrade att åka med. Våren 2014 satt vi med mejsel och pillade ut dubben ur vinterdäcken. Det var bara någon dag kvar till dubbförbudet och platschefen sa att det inte fanns pengar till sommardäck.
– På höstkanten har det varit samma sak. Vinterdäck har lagts på i allra sista stund. Det är inte kul att köra på sommardäck när det är frosthalka.
I september 2015 kallades Nävertorps chaufförer i Nyköping till möte. Runt 15 anställda fick beskedet att en ny entreprenör, Värmbols taxi, skulle ta över trafiken i kommunen.
– Förklaringen vi fick av Sultan Salimovic var att företaget inte hade råd med bättre fordon, därför skulle en underentreprenör komma in. Vi uppmanades att skriva på nya anställningsbevis, men jag vägrade. Jag valde att sluta i stället, säger Anders Öberg, som är den enda som träder fram med sitt riktiga namn.
Den 1 oktober tog Värmbols taxi över trafiken i Nyköping. Kruxet var att företaget saknade eget trafiktillstånd. Det var här som facket fick höra talas om svart betalning vid övertidsarbete.
Transportarbetaren har träffat tre chaufförer som bekräftar att svarta löner betalats ut på Värmbols taxi. Men Kalle och Erik har varken erbjudits eller tagit emot svarta pengar.
– Det var bara förarna med utländsk bakgrund som tillfrågades. Åkaren delade in oss i två läger, säger Kalle.
Flera chaufförer har funderat över hur ett färdtjänstföretag över huvud taget får in pengar som kan omvandlas till svart betalning. I Sörmland har kommunerna hur som helst underlättat genom att låta entreprenörerna behålla de egenavgifter som många passagerare betalar kontant.
Anders Öberg säger:
– På Nävertorps specialtransport finns inga tankkort. När dieseln var slut i farmartanken använde vi sedlar från egenavgifterna på bensinmacken. I mitt huvud väcks frågor om hur de här transaktionerna redovisas i bokföringen.
Chaufförerna anser över lag att kontanta egenavgifter måste bort. I början, när Tuwa var arbetsgivare, fick de anställda gå till banken på sin fritid och sätta in pengarna.
Förarna som Transportarbetaren träffar är kritiska på många punkter. Sena löner, dåliga bilar och 50 timmars schemalagd arbetstid per vecka är vardagsmat.
Den 20 november var det dags för en ny piruett i Nyköping. Sultan Salimovic sparkade då ut sin underentreprenör, Värmbols taxi. Firman som drivs av Demus Jasaraj saknar trafiktillstånd. Den 21 november flyttades förarna tillbaka till Nävertorps specialtransport igen.
Erik suckar:
– Nu ska landstinget och kommunerna påbörja en ny upphandling av färdtjänsten. Men lägg ner den! Ta hem resorna i egen regi i stället. Köp fordon och anställ förare! Det är enda sättet att få ordning på verksamheten.
När Transportarbetaren ringer upp Demus Jasaraj och frågar om svart betalning i Värmbols taxi säger han:
– Det stämmer absolut inte. Men jag har inte tid att prata mer, jag är upptagen.
Det är inte bara chaufförerna som är förlorare när offentliga upphandlingar havererar. Det blir uppenbart utanför Nyköpings lasarett. Till rehabkliniken kommer en strid ström av patienter i färdtjänstens bilar och minibussar.
Ingen av förarna har uniform. Flera bussar har krockskador och rostangrepp.
Roger Henriksson ska in för att få benen omsedda. Hans dom över färdtjänsten är hård:
– Bilarna är dåliga och det är ingen ordning på tiderna. Fast det är ju inte förarnas fel att grejerna inte fungerar. Jag har åkt i bilarna där dörren glipat flera centimeter. En gång, när det regnade, hängde torkarbladet i slamsor på vindrutan.
– Jag utgick från att föraren skulle byta blad så fort vår resa var klar, men några dagar senare åkte jag i samma buss. Då satt samma kvar. Tyvärr tycks inte utbildningen fungera heller. En del chaufförer vet inte ens hur man spänner fast rullstolen ordentligt. Då far man fram och tillbaka. Inte skönt alls.
