”Ett hån mot LO:s medlemmar …”
Pensioner. – Redan för 20 år sedan förstod jag att pensionen skulle bli skit. Lösningen blev att pensionsspara privat. Det gjorde att jag kunde lägga av vid 63,5 år. Men det är många chaufförer som är piskade att jobba vidare, fast de är utslitna.
Tommy Sjöman väljer själv platsen för bilden. Vid en papperskorg. Där tycker han att det brandgula kuvertet från Pensionsmyndigheten hör hemma.
Han tittar bort mot lastbilarna som står parkerade vid Björkängs rastplats intill E6. De flesta är utländska. Förarna kommer från länder som Polen, Litauen och Bulgarien och har ofta löner på 6 000–8 000 kronor. Plus traktamente i bästa fall
– Tänk om de chaufförerna insåg hur lite det kommer att få i pension, säger han. Samma sak gäller ju svenska förare. Många tycker att de har skapligt betalt när de jobbar. Men mycket är ju traktamente, det ger ingen pensionsrätt.
– Jag ska vara ärlig och säga som det är. Den utländska konkurrensen var ett tungt skäl till att jag la av i förtid. Jag jobbade på Molins åkeri. Det var bra. Kollektivavtal. Rätt ob och övertid, hela köret. Jag hade tänkt stanna till 65. Men situationen på vägarna fick mig att lessna.
Bra årsinkomst
Tommy Sjöman fyllde 65 år i februari. Då blir han ålderspensionär på riktigt. Han kommer från Örkelljunga, men flyttade till Varberg efter pensioneringen. Inne på vägkrogen plockar han fram pärmen där pensionsbeskeden sitter prydligt samlade.
Utan omsvep förklarar han att han hade en bra årsinkomst som chaufför. Sista åren kom han upp i omkring 440 000 per år, inklusive ob, övertid och en livränta efter en arbetsskada. Det motsvarar drygt 36 600 kronor i månaden i snitt.
När politikerna drev igenom pensionsreformen på 1990-talet förespeglade man väljarna en pension på 60 procent av lönen. Plus tjänstepension.
Tommy är född 1953 och i likhet med alla jämnåriga är han den sista årskullen som får en liten rest från det gamla ATP-systemet. Det mesta kommer i stället via den allmänna så kallade inkomstpensionen och den omdiskuterade premiepensionen, där löntagaren själv väljer förvaltare.
Totalt får Tommy Sjöman nu 14 950 kronor i månaden från staten. Efter skatt blir det 10 858 kronor. Till det kommer tjänstepension. Det är avstått löneutrymme. Pengar som facket och medlemmarna slagit sig till vid förhandlingsbordet.
Välja hur länge
Den som går i pension kan välja under hur lång tid tjänstepensionen ska ticka ut. Tommy har valt tio år. Det ger ett extra tillskott på nästan 5 000 kronor i månaden, efter skatt.
Efter 45 års arbete ska Tommy Sjöman alltså leva på lite mer än 15 800 kronor. Netto.
– Det blir tufft, säger han. Ja, det hade blivit svårt redan nu. Därför började jag pensionsspara själv. Jag fick ihop drygt 300 000 kronor. Det ger ett bra extra tillskott i fem år.
Tommy Sjöman jobbade fackligt i Transport i många år, i Helsingborgs
avdelningen. Han skräder inte orden:
– De kommande fem åren får jag ut över 19 000 kronor i handen. Jag ska inte gnälla, jag har sörjt för mig. Men jag har mött många medlemmar som inte brytt sig. Som blivit förtvivlade när de fattar hur lite pengar det blir i pension.
– Ja, du vet ju själv hur åkeribranschen ser ut. Jag känner till förare som haft mer i traktamente än lön. Folk som varit glada över att få köra lastbil, och inte funderat så mycket. Nu är de piskade att fortsätta jobba efter 65.
Tjänstepensionen
En viktig pusselbit i Tommys ekonomi är alltså tjänstepensionen. Men den förutsätter att det finns kollektivavtal på arbetsplatsen. En växande andel av Transports medlemmar jobbar på företag utan kollektivavtal. De går miste om flera viktiga försäkringar, men framför allt uteblir tjänstepensionen.
Tommy Sjömans blick smalnar:
– Det är för jävligt som det har blivit. Företag struntar i att teckna avtal. Och all den här valfriheten. Jag är inte glad över den. Jag vill inte välja fondbolag för min premiepension. Inte elbolag, inte skola till ungarna. Varför ska fondbolag tjäna pengar på min pension? Varför ska inte alla skolor vara bra?
– Pensionssystemet måste göras om! En rimlig nivå vore 80 procent av lönen. En bra start kunde vara att sänka skatten på pensioner.
Politikerna har gått ut hårt med en annan lösning. Höjd pensionsålder och att folk ska jobba till 67 år, helst 69.
”Ett hån”
– Det är ett hån mot LO:s medlemmar, mullrar Tommy Sjöman. Tänk på folk som slitit i gjuterier, i vården eller chaufförer som lossat oljefat för hand eller dragit pallvagnar med 1 000 kilo gods. Många är slut i händer och armar. Det är ruttet att de här människorna ska straffas med lägre pension.
– Ska pensionsåldern höjas måste politikerna göra skillnad på arbetare och kontorsfolk. Det finns säkert tjänstemän som kan fortsätta till 70–75 år. Men jag tror faktiskt inte att samhället vill se en massa lastbilar på vägarna som rattas av 75-åringar som knappt kan vrida på huvudet.
Vilka råd vill du ge Transports medlemmar som fortfarande yrkesarbetar?
– Gå med i facket! Jag fick ut 400 000 kronor på ett bräde efter en arbetsskada. Det hade jag aldrig klarat själv. Se också till att jobba där det finns kollektivavtal.
– Och engagera dig i pensionen, även om det låter tråkigt. Då vet du vad som väntar. Tänk på att traktamente inte ger någon pension. Har du möjlighet, sätt undan lite pengar. Som mest betalade jag in 12 000 kronor om året till min egen pensionsförsäkring.
