Transports novelltävling

En medmänniska

Tredje pris. Här är tredjepristagaren och väktaren Sonja Chyle Kaukos novell om medmänniskan i fläktrummet.

Illustration: Maja Lindberg
Illustration: Maja Lindberg

Det är lördag förmiddag. Jag är nästan helt ensam på fabriken.

Jag skall just gå min första rond när jag blir uppringd av de två underhållsanställda som liksom jag ofta får jobba helg. De har upptäckt något från sin arbetsplats i en av fabrikens byggnader.

– Ring polisen! Det är någon som håller på att bryta sig in i stora kontorshuset! Han står och bryter sig in genom fönstret.

Jag ringer, och tar den yttre vägen för att möta upp polisen utanför huset där inbrottet pågår. Jag kikar runt hörnet, ser tjuvens bil stå där, en vit liten bil. Ser det uppklippta hålet i staketet, vars lagning under flera år kommer att påminna mig om denna dag. Känner adrenalinet i kroppen, upphetsningen och en intensiv känsla av närvaro här och nu som jag minns ännu, femton år senare. ”Vi ska ta honom!”

När polisen kommer går vi in i huset. En genomsökning av de två våningarna leder oss till det uppbrutna fönstret, där inbrottstjuven lämnat några väskor med bärbara datorer som han förberett för vidare transport. Han själv syns inte till.

Polishunden har anlänt. Den vackra schäfern och hans förare har tagit sig in samma väg som tjuven, genom hålet i stängslet. De möter upp utanför fönstret, och hunden leder oss vidare in på området. Vi följer efter till nästa kontorsbyggnad där hunden markerar, och jag låser upp innan jag stiger åt sidan. Jag vet inte vad som väntar, måste hålla mig undan… Poliserna har varit med om detta förr – för mig är det ett äventyr.

Den långa korridoren kantas av kontor, och medan jag lika upphetsad som räddhågsen drar mig undan till kapprummet för att inte vara i vägen, hör jag poliserna genomsöka platsen. Nu händer det något. Hunden skäller till, röster höjs, de har hittat honom!

Han sitter hopkurad i fläktrummet, längst in i hörnet bakom en fläkt. Han dras ut därifrån, låter sig föras bort. Jag följer med och öppnar grindarna, poliserna diskuterar, hundpatrullen ger sig i väg på nya uppdrag.

Under tiden står han apatisk där, med slokande axlar, tomma ögon. Nu möter jag hans blick, försöker ordlöst förmedla att jag känner med honom, att jag tycker synd om honom, att jag bara gjort min plikt. Det är ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma – hans tomma uppgivna ögon och mitt försök att visa att jag ser honom som en medmänniska. Jag vet inte om han förstår.

En polisman ber mig följa med till platsen där vi hittat honom, för att skriva ner min redogörelse för händelserna och undersöka platsen. Vi hittar en kofot och några andra enkla verktyg i fläktrummet, och på golvet i korridoren en spruta med kanylen i.

När adrenalinet ebbat ut och den mentala skärpan som bara fokuserar på här och nu likaså, slås jag av insikten. Först då börjar jag tänka efter och förstå.

Jag var ju precis på väg att gå på ronden. En kort stund senare hade jag gått in i kontorslokalen på väg till det stora kontorshuset. Jag skulle förmodligen ha mött honom där – i den mörka korridoren! Vad hade hänt då, hur hade han reagerat, hade han angripit mig?

Då kom rädslan. Den blev kvar länge, fick mig att känna oro och titta mig om över axeln vid ronderna en lång tid framåt.

Jag fick senare höra att tjuven vid rättegången, där han dömdes till fängelse, sagt att det hade varit hans mål att bli gripen. Kanske var det verkligen så, den enda utväg han såg för att få tak över huvudet och mat för dagen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Collage första maj 1899, 1917 och 2014

Osäker framtid för första maj

Arbetarrörelsen. Internationalen, röda fanor och tal om vägen mot ljuset, inför tusenden på stadens stora torg. Eller streamat genom Facebook? Förstamaj-firandet genomförs i år åter digitalt, på grund av pandemin. Frågan är om det innebär slutet på historien om Rörelsens egen helg.

Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

Collage till Motordublar (film)

Motordubblar

Film. På engelska finns något som heter double feature. Två filmer som ses i följd. En riktigt bra double feature hänger ihop på något sätt. Filmerna för en slags dialog och ger varandra nya perspektiv. Här är tre motordubblar som passar lika fint ihop som popcorn och cola.

Vid sidan av vägen
Bensinmack, kafé med butik och onödiga prylar i överflöd som reas ut. Här finns gott om plats för stora ekipage. Mr Li:s övergivna dröm om en handels- och kulturplats med hotell, restaurang och Kung fu-tempel är till stora delar bakom lås och bom. Men idéer finns.

Drakporten till Kina kantad av skandaler

Dragon gate. Säkert har du sett det sticka upp i underligt majestät. Som om en jätte greppat en näve Kina och kastat ut bland barrträden vid E4:an i Älvkarleby. Jätten var miljardären Li Jingchun, Mr Li. Nu har han sålt sin dröm.

Jan Fleischmann, tidningsbud Mariestad

Nattjobb

Tidningsbud. "Vi kommer från Jemen, Sverige, Afghanistan, Irland, Gambia och fler länder. Alla arbetar vi för NWT Direkt med att dela ut tidningar och paket i norra Skaraborg." Jan Fleischmann är tidningsbudet som själv dokumenterat sitt och arbetskamraternas nattliga slit.

Medlemmarna på arbetarkooperativet träffas en gång i veckan för ett obligatoriskt möte. Foto: John Antonsson

Cykelbud i Malmö startade eget kooperativ

Cykelbud. Alternativa Kuriren bildades av längtan efter att få vara något annat än en siffra i gigföretagens kalkylark. På det cyklande arbetarkooperativet finns inga chefer och varje arbetare har en röst.

Kultur
Demonstration i Stockholm år 1899. (Fotograf okänd, lån av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.)

Osäker framtid för första maj

Arbetarrörelsen. Internationalen, röda fanor och tal om vägen mot ljuset, inför tusenden på stadens stora torg. Eller streamat genom Facebook? Förstamaj-firandet genomförs i år åter digitalt, på grund av pandemin. Frågan är om det innebär slutet på historien om Rörelsens egen helg.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Namnet lever kvar i utbildningscentret, som ligger i Varbergs utkant. Åkeriet startade utbildning av yrkesförare redan i början av 1980-talet. Sedan mitten av 1990-talet driver C-R Utbildning trafikskola och, på entreprenad för kommunen, gymnasiets transportprogram.

Vad hände med C-R Johanssons åkeri?

Åkeri. Anrika C-R Johansson var ett av Hallands största, obundna åkerier med kunder som Arla och Posten. För jätten GDL skulle köpet av familjebolaget bli en förstärkning i Västsverige. Knappt tre år senare återstår en bråkdel. Och den sista mars fick ytterligare 13 anställda gå.