Ledare. Transport har inte rätt att utesluta aktiva sverigedemokrater. Den nyheten har väl nått de flesta vid det här laget.
Domen från Stockholms tingsrätt väcker ett antal funderingar. Transport praxis att utesluta medlemmar som tar på sig politiska uppdrag för SD har länge rört upp starka känslor i medlemskåren.
Förbundet har under mer än 15 år ägnat åtskilligt med tid och kraft åt uteslutningsärendena och åt att debattera och försvara den policy som Transports högsta beslutande organ, kongressen, lagt fast.
Nu får väl även den tiden och kraften måhända ägnas åt att få ordning på den allt mer kaotiska arbetsmarknad som vuxit fram de senaste decennierna.
Samtidigt är tingsrättens agerande problematiskt.
Det är inte bara aktivt arbete för SD som kan leda till uteslutning ur Transport. Den som slarvar med fackavgiften, lurat till sig a-kassa eller blivit medlem genom att lämna ”medvetet oriktiga uppgifter” kan möta samma öde. Liksom strejk- eller blockadbrytare i händelse av en arbetsmarknadskonflikt.
Enligt stadgarna kan uteslutning också komma ifråga då en medlem ”… bedriver och stöder sådan verksamhet som är oförenlig med organisationens ändamål eller på annat sätt uppträder illojalt.”
Sverigedemokraternas ledning har utpekat LO som en huvudfiende. Är det illojalt att aktivt verka i en rörelse som utmålar facket som en huvudfiende? Är det oförenligt med Transports ändamål?
Tingsrätten tog på sig rollen att bedöma om SD:s politiska program och uttalanden var tillräcklig grund för Transport att utesluta en SD-politiker, på grund av stadgebrott. Fokus i Transports argumentation låg på människors lika värde.
Vad blir nästa steg? Ska tingsrätten i framtiden pröva vad som är illojalt mot fackföreningen? Och om en timmes strejkbryteri verkligen är grund för uteslutning. Eller kanske två timmar…
Hur många uteblivna fackavgifter eller hundralappar i orättfärdig a-kasseersättning krävs innan ett fackförbund har rätt att utesluta en medlem?
Det känns som att tingsrätten slagit in på en snårig väg.
