Efter ny dom – facket befarar fler dödsfall på vägarna
Bärgning. Det är orimligt att alltid kräva skyddsfordon, TMA-bilar, vid bärgning och annat servicearbete på utsatta vägar. I stället ska företagen göra riskbedömningar. Beskedet från kammarrätten är ett bakslag för Transport och bärgningsföretag som anser att vägarbetarna har ett extremt farligt jobb.
– Domstolen och Arbetsmiljöverket är ute och cyklar. Riskbedömningar ska göras av arbetsgivaren. Hur ska det gå till här? Ska jag som vd åka ut på varje olycka och bestämma om det behövs en TMA-bil eller inte, säger Rickard Elvin, vd på Assistancekåren i Örebro.
På senare år har flera bärgare och anställda på däckjourfirmor dödats eller skadats svårt vid påkörningsolyckor. Riskerna har dessutom ökat i takt med högre hastigheter och bilförare som knappar på telefoner och gps:er bakom ratten.
För fem, sex år sedan slog Arbetsmiljöverket in på en radikal linje. I ett par regioner – där Stockholm, Örebro och Västerås ingår – infördes ett generellt krav på TMA-skydd vid uppdrag på särskilt utsatta vägar. Kravet riktades mot alla företag i de berörda branscherna.
Men i början av 2016 gjorde Arbetsmiljöverket en 180-graderssväng. Den högsta ledningen ingrep och körde över de lokala arbetsmiljöinspektörerna. I stället för ett generellt krav på TMA-bilar skulle arbetsgivarna göra riskbedömningar.
Helomvändningen gjorde att det blev olika regler i landet, eftersom verket inte drog tillbaka vitesbesluten som riktats mot hundratals företag i bland annat Stockholm.
Transport har hela tiden fortsatt driva frågan om säkerheten för vägarbetarna. I Örebro och Västerås begärde två regionala skyddsombud tidigt att Arbetsmiljöverket skulle gå ut med viteskrav mot sex namngivna företag. Med generellt krav på TMA-skydd på farliga vägar.
Verket sa nej och skyddsombuden förlorade sedan även rond två i Förvaltningsrätten i Karlstad.
Transport gick då vidare till Kammarrätten i Göteborg. Den 15 oktober föll domen. Det blev nytt bakslag för facket.
Rätten går på Arbetsmiljöverkets linje och anför att generella TMA-krav är orimligt och oproportionerligt. Lösningen ska vara riskbedömningar inför uppdragen ute på vägen.
Martin Miljeteig är ombudsman och arbetsmiljöansvarig på Transport. Han är mycket kritisk mot Arbetsmiljöverket:
– Det här skadar förtroendet för verket och generaldirektören. Risken att skadas vid servicearbeten på vägen är lika stor i hela landet. Men den myndighet som har det högsta ansvaret för arbetsmiljön hävdar att det inte ska finnas generella krav, lika för alla.
– Verkets agerande är obegripligt. Man håller ju med om att arbetet är farligt och att TMA minskar riskerna radikalt. Dessutom har branschen tidigare efterlyst en föreskrift som ställer samma krav på alla bärgningsföretag. Som gör att man inte kan konkurrera med dålig arbetsmiljö.
På samma sätt som vd:n på Örebrobärgarna undrar Martin Miljeteig hur riskbedömningen på vägarna är tänkt att gå till i praktiken:
– Inget bärningsuppdrag är den andra likt. Väder, väglag, tid på dygnet, bilens placering, omgivande trafik, skymd sikt. Allt det varierar.
– Riskbedömningar ska göras av arbetsgivaren. Men skyddsombud ska också ges möjlighet att medverka. Ska arbetsgivare och skyddsombud åka ut tillsammans på varenda olycka och bestämma om TMA-fordon ska tillkallas? Det kommer naturligtvis inte att ske. I verkligheten blir det den enskilde anställde bärgaren som får bära ansvaret.
Vd Rickard Elvin är inne på samma spår. Han ser risken att bärgningsarbetarna kommer att agera olika:
– En del vill vara ”duktiga” och så snabbt och billigt som möjligt få bort ett trafikhinder. Då tummar man på säkerheten. Andra vill göra rätt och se till att säkerheten är fullgod. De kommer att uppfattas som besvärliga, och orsaka extra kostnader för kunder och försäkringsbolag.
– Kom ihåg att en TMA-bil inte bara skyddar bärgarna, utan i lika hög grad bilisterna som kör in i skyddsfordonet.
I bärgningsbranschen är man inte överens om vilken linje som är bäst – förbud eller riskbedömningar. Mats Nilsson är vd för hela Assistancekåren i Sverige.
– Det generella viteskravet var som att skjuta mygg med bazooka. Ibland är det totalstopp på vägen, efter en olycka, och då behövs ingen TMA-bil. Det finns också många vägar som inte är riskklassade, men där trafiken är sådan att det ändå behövs TMA-skydd.
– Arbetsmiljöverkets agerande har inte blivit bra. Andra myndigheter behöver kliva in. Trafikverket borde ha en större roll i den här frågan.
En central fråga nu är hur Arbetsmiljöverket kommer att agera. Ska besluten om vitesförbud rivas upp, så att reglerna blir desamma i hela landet?
Transportarbetaren har sökt ansvariga på verket och bara fått följande mejlsvar:
”Vi har inte analyserat domen än så vi uttalar oss inte just nu. Vi kan inte i dag säga när vi är redo att uttala oss.”
Mattias af Malmborg är jurist på LO-TCO Rättsskydd. Han är inte förvånad över Kammarrättens dom.
– Det är sällan kammar- och förvaltningsdomstolarna går emot ett myndighetsbeslut. Det är mest om det skett något fel i handläggningen av ett ärende. Tyvärr får domen stor betydelse för säkerheten för många människor. Det finns inget annat effektiv skydd vid olycksplatser än TMA.
I Förvaltningsrätten i Karlstad var domstolen oenig. En ledamot ansåg att generella krav inte var orimligt.
Transport och LO-TCO Rättsskydd överväger nu om kammarrättens dom ska överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Där krävs så kallat prövningstillstånd, för att ärendet ska tas upp.
