Krönika. Eltrucker är kanske att ta i. Jag har bara kört ellastbil en gång i cirka 70 mil. Men känslan av välbehag är bestående och en glädje över att ingenjörerna i lastbilsbranschen hittat på en så vettig sak.
Det var ingen provkörning utan en ren nyttokörning med fullt lass på bil och trailer från Södertälje till en bit söder om Jönköping och tillbaka.
Inget motorljud, bara ett stilla vinande och vindbruset hördes, men bilen hade en otrolig dragkraft så att jag nästan fick hålla igen i motluten. Inte ens V8:or jag kört har gått bättre i Jönköpingsbackarna.
”Men”, säger vän av ordning. ”Laddningen då, den tar väl en väldig massa tid?”
För denna bil tog det runt en timme efter 35 mils körning. Alltså lagom till en lite förlängd rast.
När jag lägger ut detta, som jag tycker klockrena alternativ till diesellastbilar, på nätet får jag genast mothugg.
Folk förklarar att de gillar ljudet av en dieselmotor, att det aldrig kommer funka i längden med ellastbilar och att de inte hörs när de kommer körande. Många påpekar också att jag inte är någon riktig chaufför som kör med el.
Ja, en del blir rent hatiska när jag skriver att el är helsvensk energi. Kanske är det för att det är Miljöpartiet som mest förespråkar el? Få lastbilschaufförer är väl miljöpartister. Snarare SD:are.
Ännu argare blir de när jag undrar varför de så gärna vill gynna och skänka rikedomar till diktaturer i arabvärlden, som ju är de som tjänar mest på olja och diesel.
Också på andra sätt är vurmen för fossila bränslen märklig. Helt plötsligt frångår högerpartierna i riksdagen sina heliga principer om att marknadskrafterna ska styra.
I stället inför de ren planekonomi med subventionerade bränslepriser. Så att folk kan fortsätta konsumera produkter från arabvärlden, som det dessutom är brist på och som snart kan ta slut.
Man får lust att citera artisten Jimmy Cliff när han sjunger: ”They say the world is spinning around / I say the world is upside down!”
