Så byggde Transport upp styrkan på Ryanair
Organisering. När Transport tog över organiseringen av kabinpersonalen hade förbundet inga medlemmar på Ryanair. Regelbundna besök på arbetsplatsen, medlemsvärvning och nya förtroendevalda gav facket styrka att kräva kollektivavtal.
Den 1 februari tog Transport över organiseringen av kabinpersonal från Unionen. Då hade Transport inga medlemmar på Ryanair.
– Vi började från botten och började komma ut till flygplatsen regelbundet för att prata med de anställda och bjuda på mackor, berättar Lou Fermisson Ceinos. Hon jobbar på Transports flygavdelning och har lagt mycket tid på att rekrytera och organisera nya medlemmar.
Efter en tid erbjöds medlemmar att gå en startpunktskurs där man får grundläggande kunskaper om facket. Därefter fick några medlemmar också gå en avtalskurs för att lära sig mer om det avtal som facket försökte få till.
– Det hjälpte verkligen att vi var ute på arbetsplatsen ofta. Allt blir mycket lättare om personerna litar på oss.
Från noll medlemmar till facklig styrka
Nästa steg var att få förtroendevalda på arbetsplatsen.
– Det var ett avgörande drag som gjorde stor skillnad för oss. Vi fick ett bra antal organiserade medlemmar och det gav oss styrkan att gå till Ryanair och kräva ett kollektivavtal, säger Lou Fermisson Ceinos.
– Först var det svårt för oss att få kontakt med Ryanair men när vi väl kom i kontakt med rätt personer så fick vi aldrig ett nej, säger hon.
Kulturkrock i förhandlingarna med Ryanair
Men till en början ville företaget ha ett kollektivavtal utan kostnad. Lou Fermisson Ceinos beskriver det som en kulturkrock mellan två olika system. Till en början gick företagets egna lösningar inte att förena med kollektivavtalet.
– Så vi behövde hitta sätt att kompromissa och förstå varandras system. Vi från Transport var ett bra team och jobbade öppensinnat för att hitta möjligheter till kompromisser och få det att funka. Jag tycker att det blev bra till slut.
”De är superglada och förvånade”
Lou Fermisson Ceinos är med i en chattgrupp med Ryanair-anställda på Arlanda. Informationen kom ut på morgonen den 3 september och reaktionerna började trilla in nästan direkt.
– De är superglada och förvånade. Många hade nog förlorat hoppet eftersom vi förhandlat ett helt år. Nu vill de veta vad som finns i avtalet och jag kommer att åka ut till Arlanda och träffa medlemmarna för att berätta mer. Det har varit mycket hårt arbete bakom avtalet, men det har det varit värt.
Lou Fermisson Ceinos jobbade själv för Ryanair för några år sedan. Skillnaden mellan då och nu är milsvid, säger hon.
– Det var ungefär tio år sedan och sedan dess har villkoren på företaget blivit bättre. När jag jobbade där hade vi ingen grundlön och trots att jag var heltidsanställd fick jag bara betalt per flygtimme och fick ingen övertidsersättning. Jag var baserad på Irland men bodde i Litauen. Jag fick betala skatt i två länder och de kunde säga upp mig när som helst. För bara tio år sedan sa Ryanairs chef att de inte kommer att ‘unionize before hell freezes over’. Numera har Ryanair kollektivavtal i flera länder, men har inte haft det i Sverige, vilket är ganska märkligt eftersom många är med i facket och Sverige är ett land med en stark facklig tradition.
Hur kändes det för dig att vakna upp dagen efter att ni tecknat avtalet?
– Det är som att jag inte riktigt förstod när jag vaknade. Jag var fortfarande nervös. Många av våra medlemmar har höga förhoppningar och det tycker jag är bra. Men det är också en stress över att få det så bra som möjligt. Men vi har lyssnat på våra medlemmar under hela processen så jag är trygg i det vi förhandlat fram. Men jag är glad och lättad samtidigt.
