;
Ledare

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

De tre unga männen går in på samma kebabställe där jag sitter. De beställer lunch och äter i lugn och ro, samtidigt som bilen ockuperar den attraktiva lastplatsen.

Jag kan inte låta bli att kolla lastbilen, en Iveco, i bilregistret. Hur mycket får den egentligen lasta?

Tjänstevikten – alltså fulltankad bil med förare – visar sig vara 3 190 kilo. Tillåten maxlast blir därmed beskedliga 310 kilo. För ett fordon som används för bohagsflyttar.

I de 310 kilona ska medhjälparna och utrustningen räknas in. Vad bli kvar? Kanske 100 kilo gods, sedan är det överlass – med höga böter om det blir poliskontroll.

Antalet lätta lastbilar har exploderat i trafiken. De flesta kan lasta lite mer än just den här Ivecon, men räcker 500–600 kilo för ett flyttlass på 22 kubikmeter som skåpet rymmer?

Nä, vikten på brukar snarare hamna kring 2–2,5 ton, uppger en rutinerad flyttåkare.

Lätta lastbilar omfattas inte av kravet på färdskrivare och föraren behöver inte följa kör- och vilotidsreglerna. Vad innebär det om trötta förare regelmässigt kör med rejäla överlass i den hektiska stockholmstrafiken?

Tja, det lär väl inte borga för högre trafiksäkerhet i vart fall.

Fast vem bryr sig?

De senaste dagarna har jag följt rapporteringen om dödsolyckan på LKAB i Svappavaara. En ung kvinna föll igenom ett sönderrostat traversgolv.

Det tragiska dödsfallet har uppmärksammats stort och det är bra att LKAB ställs till svars. Men jag tänker också på alla yrkesförare som dör på jobbet. Det handlar om minst tio per år. Ofta blir det bara en notis i tidningarna.

Chaufför är ett av de farligaste yrkena på hela arbetsmarknaden. Dödsolyckor i trafiken har blivit vardagsmat. Att helt förebygga dem är svårt, jag inser det. Att tillåta att människor färdas mot varandra, i hög fart, på en smal asfaltsremsa är i grunden en rätt korkad idé.

Men ett första steg måste ändå vara att försöka få bort olagliga transporter och grova regelbrott. Och det gäller såväl flagranta rödljuskörningar som överlastade lätta lastbilar och 24-metersekipage som dundrar fram i 89 kilometer i timmen på Essingeleden.

Min kebab är uppäten. De tre flyttkillarna är också klara. De hastar ut genom dörren, fäller upp bakgavellyften och drar iväg. Två p-vakter har precis gått förbi på trottoaren.

Utan att lappa flyttbilen som såg ut att vara ute på uppdrag.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Huvudskyddsombudsmärke på orange varseljacka

Skyddsombud larmar om allvarliga risker

Arbetsmiljö. I en undersökning gjord bland Transportarbetareförbundets skyddsombud larmar flera om att de motarbetas av sina arbetsgivare. Många skyddsombud larmar också om risker som i värsta fall kan leda till dödsfall.

Trafikolyckor är en vanlig orsak till att folk dör på jobbet. Foto: Johan Nilsson/TT

Antalet dödsfall ligger still

Arbetsmiljö. Under 2025 dog 45 människor på jobbet. Dödstalet följer det mönster vi sett de senaste tio åren. Med undantag för pandemiåret 2020 där dödstalen minskade kraftigt.

Förbud mot backande sopbilar väcker ilska bland villaägare

Miljö. Ingen fungerande vändplan, skymmande grönska, trånga kurvor och felparkerade bilar gör att sopbilen behöver backa för att kunna hämta avfall vid några fastigheter i Solna, utanför Stockholm. Kommunen har därför anvisat en hämtplats, vilket retat upp villaägarna.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;