Ordföranden har ordet

Det är dags att säga ifrån nu!

Ordförandeord. Hej Transportare! Som ni säkert både läst och hört i diverse media och nyhetsrapportering den senaste tiden så har jag som enda ledamot av fjorton i LO-styrelsen sagt nej till den så kallade siffersatta LO-samordningen.

Detta gjorde jag efter att i ett första läge sagt ja till steg ett, som rörde de principer som skulle ligga till grund för en samordning. Det jag sedan sa nej till i det andra steget var kravet på löneökningarna då jag inte tyckte att kravet motsvarande vad svenska arbetare behöver och borde få i de kristider som råder.

Min uppfattning är att det finns utrymme för högre krav utifrån att den konkurrensutsatta svenska industrin har gått bra, och fortsätter att gå bra. Jag har även noterat att tysk industri tecknat avtal på 18 månader med 6,5 procentiga löneökningar samt ett engångsbelopp på 500 euro.

Det bekymrar mig mycket att facken inom industrin i Sverige inte tar rygg på Tyskland. Man hör ju alltid annars att nu när vi inte ska titta på inflationen när den är ”för hög”, så ska vi titta på den internationellt konkurrensutsatta industrin. Men nu ska vi visst inte göra det heller utan lägga oss ännu lägre i förväntat utfall.

Jag köper heller inte detta utifrån att de krav som de svenska industrifacken lägger fram historiskt brukar ge ett förhandlingsutfall på cirka 75 procent. Detta skulle ju innebära att industrifackens nuvarande krav på 4,4 procent skulle resultera i ett förväntat utfall på cirka 3,3 procent Det finns inte heller med några krav på engångsbelopp i LO-samordningen, vilket jag tycker är fel. Dels för att detta gick att få ut i Tyskland, men också för det faktum att den förra avtalsperioden innehöll en prolongering som innebar att svenska löntagare fick vänta sju månader på sina löneökningar. Ett engångsbelopp skulle passa alldeles utmärkt för att kompensera det.

Fortsättningen i denna följetong är nu att samtliga fjorton förbund inom LO ska svara ja eller nej till den siffersatta samordningen – som föreslås av en oenig LO-styrelse – senast den 9 december.

Jag hoppas fortfarande på att fler förbund än Transport säger nej till samordningen. Att knäcka ett satt industrimärke är så klart oerhört mycket svårare att göra på egen hand, än i sällskap av några fler LO-förbund som tar kampen för sina medlemmar på samma sätt som vi gör. Jag uppmanar er att prata med fackligt aktiva kamrater inom andra LO-förbund. Be dem sätta press på sina förbund och lyfta frågan, det är dags att säga ifrån nu!

Svenska arbetare är trötta på att ta ansvar när inte staten och näringslivet gör det. Den här gången ska vi ha vår del av kakan och lite till.

Jag måste avsluta med att beklaga mig lite i frågan om att inte ta ansvar. Det gäller den nytillträdda regeringen. Vart tog alla fina löften om sänkta bensin­priser, elbidrag och annat vägen? Svaren som kommer låter ungefär som att verkligheten knackade på dörren. Det gör mig ytterst förvånad, vilken verklighet har dessa drömmare levt i? För det kan väl ändå inte vara så att man i valrörelsen lovade väljarna saker som man redan i förväg visste var omöjliga att (eller aldrig ens tänkt) genomföra?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Matte:
    23 november, 2022

    Undrar också när vårt risktillägg ska införas, vi jobbar ett topp tre mest riskabla yrket. Många andra grupper får ju risktillägg. Men vi är tydligen inte värda att värna om, dessutom är vi snart inte så många kvar heller. Brukar ju vara så att tillgång och efterfrågan driver priser på marknaden, dock gällande chaufförer verkar det inte vara så. Borde vi inte se en ordentlig löneökning för en gångs skull. Framförallt gällande ob-tider. Vi säljer oss för billigt för den insats vi gör för samhället. Utan oss skulle fasen inte mycket annat fungera.

  2. Örjan Wallon:
    23 november, 2022

    Väl talat, vi måste börja värdesätta oss själva och vår tid högre!

Lästips:

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Är vallöften önskningar?

Ledare. En regering är bildad och vallöftena från den blåbruna högerregeringen bryts ett efter ett. Det som sas innan valet gäller visst inte efter. Eller hur var det Liberalernas partiledare Johan Pehrson sa? Verkligheten gör det också svårt att hålla vallöften. Med andra ord var det planerade lögner från Jimmie Åkessons nya polare.

Transportarbetarens logga

Tidningsbud och miljöarbetare lyfte sina krav

Avtal. Pengar, pengar, pengar. Och mer jämlik fördelning i samhället. Inför kanske tuffaste och krångligaste avtalsrörelsen någonsin samlades förtroendevalda i Transports sista, stora avtalsråd inför nästa års förhandlingar.

Sven Sawatzki är lokal ombudsman i avdelning 17 Skövde-Borås.

Sven Sawatzki

…från avdelning 17 Skövde-Borås som har jobbat på ett helt nytt sätt inför avtalsrådet.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Den socialdemokratiske utlandschauffören

Politik. Han är som de flesta av oss som kör tradare, ett ego. Men med blick för jobbet och känsla för kamraterna. Kunnig om smitvägarna när det blivit stopp på Autobahn och allt annat som hör vägarna till. Som de bästa Raststättena och var det går att övernatta ostört på parkeringar som inte är alltför ansatta av rånare.

Det är rörigt på mitt skrivbord

Politik. Ett gammalt skämt: ”Den som har det rörigt på sitt skrivbord är ofta lika rörig inuti huvudet!” Svaret: ”Hur ser det då ut i huvudet på den som har ett tomt skrivbord?” Själv har jag inte bara ett rörigt skrivbord. Det är som om ett korsdrag blåst igenom huset och skapat ett fullständigt kaos – och på motsvarande sätt känns det inuti skallen.

Papporna, sönerna, våldet

Segregation. Valrörelsen är tack och lov över. Ett slags mästerskap i floskler från högern och med idéer som ingen någonsin kommer, eller ens vill, genomföra. Mycket handlade om ”Orten” alltså de ”särskilt utsatta” områdena i Sverige. För dem förespråkade de blåbruna partierna alltifrån språktester för tvååringar till militära insatser mot gängbrottsligheten.

Jag råkade säga något om privilegier

Krönika. Det finns en bok jag ständigt återvänder till när jag vill få bekräftelse eller hämta argument och det är Anneli Jordahls bok Klass – är du fin nog? Nästa år firar den 20 år men den är minst lika aktuell i dag som när den släpptes. Då, 2003, talade ingen om klass, men tack vare Jordahls bok kom klass upp på tapeten igen.

Se lönen som en investering

Insändare. Vi måste sluta bokföra arbetstagares löner som en "kostnad" på företagens balansräkningar, då kostnader är något väldigt negativt för ett vinstdrivande företag.

Är vallöften önskningar?

Ledare. En regering är bildad och vallöftena från den blåbruna högerregeringen bryts ett efter ett. Det som sas innan valet gäller visst inte efter. Eller hur var det Liberalernas partiledare Johan Pehrson sa? Verkligheten gör det också svårt att hålla vallöften. Med andra ord var det planerade lögner från Jimmie Åkessons nya polare.

Min mammas mat

Krönika. När jag var barn bodde jag och min tyska mamma i en liten by där alla, utom mamma, var ”inrikes födda”. Vi var annorlunda. Mamma bakade tyskt surdegsbröd och vanliga pålägg på smörgåsen var smör, Teewurst och skinka från Schwarzwald. De kvällar hon inte jobbade åt vi Abendbrot.

Arbetarna har halkat efter

Ledare. Apropå vår artikel ”Så mycket mindre är din lön värd”. Jag kan inte förstå varför avtalen förlängdes med sju månader under corona men att hyresförhandlingarna ändå gick bra att hålla.

Gör om, gör rätt Värmlandstrafik!

Debatt. Grattis Värmlandstrafik! Återigen har ni gjort en misslyckad upphandling, precis som förra gången ni upphandlade servicetrafiken i länet. Och hur slutade det? Jo, man fick bryta kontraktet med den ”seriöse” åkaren AB Trendtaxi efter att de mist sitt trafiktillstånd.

Det är inte bara årstiden som är mörk

Ordförandeord. Kamrater, nu är det dags att kavla upp ärmarna och ta den fackliga kampen. När jag skriver det här är förbundet mitt emellan två stora sammandragningar med avtalsråden för våra största avtal.

Lönerna i taxi – en ren katastrof!

Debatt. Taxibranschen står i dag inför en tuff utmaning, att säkerställa det akuta personalbehovet här och nu samt göra yrket attraktivt för framtiden.

Våra villkor är inte till salu!

Debatt. Vi i Transport kan inte acceptera att vår arbetsmiljö eller våra arbetsvillkor är den del som nedprioriteras i jakten på att gå med vinst. Detta är tyvärr en del av att lägsta pris har fått högsta prioritet i de flesta upphandlingar.

Vi är alla människor

Debatt. För inte så länge sen så råkade ett matbud ut för att personer kastade sten på hen vid Triangeln i Malmö och matbudet fick uppsöka sjukhus för sina skador. När vi träffar matbud i Malmö så berättar de att hot, våld, rån och kränkningar från allmänheten blivit en del av deras arbetsvardag.

Den politiska debatten – för en chaufför

Debatt. Vi löntagare säljer vår tid, vi äger inget åkeri eller bevakningsföretag, vi är i direkt beroendeställning till chefen och chefens kunder. Chefen och kunderna slutar aldrig att hitta nya sätt att tjäna en krona mer, och vi löntagare måste hela tiden anpassa oss.

Sikte på hållbar framtid

Debatt. På VTD pågår för närvarande en omläggning med anledning av vikande tidnings- och paketvolymer i kombination med stigande priser på el och drivmedel. Parallellt med detta görs flera satsningar för att hitta vägar framåt som på sikt kan ersätta den negativa utvecklingen i våra befintliga affärer, och för att satsa på vår viktigaste resurs; personalen.