Debatt. Plattformsekonomin har gett tillgång till varor och tjänster som underlättar livet och skapat en ny marknad för jobb. Samtidigt har anställda vittnat om oacceptabla arbetsförhållanden och dåliga löner. Plattformsekonomin går en oroväckande väg till mötes om företag som utnyttjar plattformsarbetare tillåts undvika sitt arbetsgivaransvar.
Europaparlamentet har röstat för att gå vidare med plattformsdirektivet som ska stärka plattformsarbetares rättigheter genom att bland annat tydliggöra vem som ska räknas som anställd eller egenföretagare. Det innebär att förslaget nu ska vidare i förhandling med medlemsländerna. Jag menar att det är nödvändigt för EU att stärka arbetstagares rättigheter men för att lyckas långsiktigt behövs också en stark facklig närvaro med förhandlingsmandat, något som förslaget inte tar hänsyn till. Medlemsländer måste kunna genomföra EU-lagstiftning på sysselsättningsområdet efter sina nationella förutsättningar.
Det var därför som jag röstade emot att låta förslaget gå vidare till förhandlingar. Jag vill ha en starkare garanti om att vi kan genomföra direktivets syfte utifrån vår framgångsrika arbetsmarknadsmodell. Parlamentets förslag skapar ett svårt förhandlingsläge när vi låser fast anställningsvillkor i lagstiftning. Det är här vi skiljer oss från högerpartierna.
När högern föreslår att stoppa förslaget påstår de att syftet är att skydda den svenska modellen. Det motiveras med att de vill bejaka företagens tillväxt och att flexibiliteten sänker trösklar till arbete. Språket är skrämmande likt plattformsföretagens lobbyister i EU. Högerns intresse är att skydda företagens utnyttjande av billig arbetskraft, inte att skydda arbetare.
Mitt intresse är att stärka Europas och Sveriges arbetstagare och fackföreningsrörelse. Jag står fast i min tro på arbetarrörelsen och att parlamentets mål ska vara att ge de bästa förutsättningarna för facklig organisering och kollektiv förhandling. Det som är bra för EU:s arbetare är bra för Europa.
