Ordförandeord. Det märks i omgivningen att vi närmar oss en avtalsrörelse i rask takt. Såväl internt som externt skruvas både förväntningar och tonläget upp. Vissa av våra motparter på arbetsgivarsidan har redan försökt att på olika sätt måla ut oss som det stora hotet mot dem.
Vi har kritiserat lönemodellen som finns på arbetsmarknaden, det så kallade märket som sätts av industrins parter. Arbetsgivarsidan å andra sidan förklarar snabbt om hur ofelbar och perfekt denna modell är. Jag förstår det, eftersom den är till fördel för arbetsgivarna.
Modellen med märket innebär att industrisektorn dikterar villkoren och tjänstesektorn glatt ska ta emot det som ramlar ut och blir över. Helst med ett leende på läpparna dessutom. Men, vad är det då som upprör med modellens konstruktion? Den frågan får jag ofta, och jag gillar den och tar gärna diskussionen med de som vill.
För det första har industrin ett system med tre möjligheter till att skapa löneutrymme och löneutveckling. Tjänstesektorn å andra sidan har inte samma förutsättningar, oavsett om tarifflöner gäller eller pottsystem med individuell lönesättning. Detta eftersom tjänstesektorn varken producerar något mer än just tjänsten. Industrin producerar både en vara som kan säljas, med en hyfsad marginal, och utöver det produceras tjänsten i själva produktionen.
För det andra kan industrin skapa ett löneutrymme i så kallade centrala förhandlingar och sedan via lönefördelning lokalt ute på företagen. Industrisektorn har alltså chans att skapa en så kallad löneglidning vid fördelningen av löneutrymmet.
För det tredje kan ytterligare löneglidning uppstå när industrin gått hyfsat eller bra. Det kan resultera i bonusar eller vinstutdelningar, vilket anställda inom tjänstesektorn oftast bara kan drömma om. Eller möjligen får vi sätta vårt hopp till att det ska komma med en julklapp från tomten.
Vi som berörs negativt av märkessättningen måste kompensera direkt i löneutläggen centralt. Därför måste vi kräva mer än märket, för att i slutändan kunna ta del av samma löner som industrin. Tjänstesektorn och industrisektorn har helt enkelt inte samma förutsättningar.
