Vid årsskiftet går Pelle Bergkvist i pension efter 42 år som sophämtare. Men det hade lika gärna kunna bli ett jobb inom industrin, om inte chefen för sopkörningen i Falun hade erbjudit honom en fast tjänst mot att han tog körkort för lastbil. ”Valet var lätt, jag har alltid gillat att jobba med kroppen och att vara ute.” Foto: Kamilla Kvarntorp
Close
Vid årsskiftet går Pelle Bergkvist i pension efter 42 år som sophämtare. Men det hade lika gärna kunna bli ett jobb inom industrin, om inte chefen för sopkörningen i Falun hade erbjudit honom en fast tjänst mot att han tog körkort för lastbil. ”Valet var lätt, jag har alltid gillat att jobba med kroppen och att vara ute.”
Close
Månadens medlem

Dags för nya rutiner

Miljöarbetare. Ett fritt jobb, där man får vara ute och röra sig. Men allra bäst är gemenskapen med kollegorna. Så beskriver Pelle Bergkvist jobbet som sopgubbe. Ändå väljer han att gå hem tre år i förtid – efter 42 år.

Pelle Bergkvist har jobbat som sophämtare sedan han var 19 år, men vid årssiktet går han i pension.

– Geisten är inte densamma när du blir äldre. Rutinen, lugnet och erfarenheten finns där men ivern att lära sig något nytt är borta, säger han när Transportarbetaren åker med honom en arbetsdag i slutet på augusti.

Ända sedan han var i 30-årsåldern har han tänkt att han vill gå i pension när han fortfarande är pigg.

– Jag vill vara en fungerade människa och kunna göra saker, som att vandra i bergen.

Vanemänniska

Exakt vad Pelle ska ägna sig åt som pensionär vet han inte ännu. Han var en duktig höjdhoppare i sin ungdom, har åkt 15 Vasalopp och är mycket fotbollsintresserad så någon form av motion lutar det åt.

– Jag är en vanemänniska. Nu måste jag bara hitta nya rutiner.

Pelle Bergkvist berättar att han alltid har ogillat förändringar. Kanske har det bidragit till att han har kört sopor i hela 42 år, till skillnad från de flesta renhållningsarbetare som brukar få arbetsuppgifter som är mindre krävande för kroppen efter 20 år.

Papperssäckarna har bytts ut mot soptunnor i plast och vissa turer behöver sophämtarna inte ens kliva ur bilen. Risken för att skada sig på jobbet har också minskat avsevärt sedan Pelle Bergkvist började köra sopor i Falun för 42 år sedan. Foto: Kamilla Kvarntorp
Papperssäckarna har bytts ut mot soptunnor i plast och vissa turer behöver sophämtarna inte ens kliva ur bilen. Risken för att skada sig på jobbet har också minskat avsevärt sedan Pelle Bergkvist började köra sopor i Falun för 42 år sedan. Foto: Kamilla Kvarntorp

Åldern kommer ikapp

– Jag hade också chansen att byta uppgifter, men förändringar och jag går inte ihop och jag har gillat att vara ute och jobba med kroppen. Men nu börjar åldern komma i kapp en, säger Pelle Bergkvist.

Han har inga bekymmer med knän, axlar och ben som brukar ta stryk. Men det händer att han drabbas av kraftig smärta i ryggen.

– Men det är mest den allmänna energin, strömmen, som är nedsatt, säger han och ler brett.

Det gör han ofta samtidigt som han gärna berättar om sitt arbete och vant tömmer över 700 tunnor.

Jobbet har förändrats

Sedan 1979 när han började köra sopor har arbetsförhållandena förändrats rejält.

– Att vara sopgubbe i dag och för 42 år sedan är som att ha två helt olika jobb.

Då slängdes soporna, utan att sorteras, i papperssäckar som stod gömda bakom husen. Säckarnas samlades sedan ihop på en kärra och kördes till sopbilen. När säckarna, som ibland var fulla med krossat glas, var tunga brukade sophämtarna hjälpa till med benet för att få upp dem i bilen.

– Här har jag nog någon reva, säger Pelle och pekar på vänster vad.

Gemenskapen är det bästa på jobbet, tycker Pelle Bergkvist som snart går i pension. Han räknar med att åka förbi tippen och fika med sina före detta kollegor även när han har jobbat sin sista dag.
Gemenskapen är det bästa på jobbet, tycker Pelle Bergkvist som snart går i pension. Han räknar med att åka förbi tippen och fika med sina före detta kollegor även när han har jobbat sin sista dag. Foto: Kamilla Kvarntorp

”Sagolikt system”

Nu lägger hushållen sina sopor i plasttunnor som körs fram till vägkanten. Dagen vi träffar Pelle Bergkvist behöver han knappt gå ur bilen.

– Det är ett sagolikt system. Jag skulle nästan kunna ha gipsat ben och jobba, säger han.

Många av sina kollegor har han jobbat ihop med i över 20 år.  De umgås även privat: Åker på charterresor, vandrar och tar ibland en öl efter jobbet.

– Det svåra blir inte att sluta jobba. Det vemodiga blir att lämna gänget, men de har lovat att ringa till mig. Och jag kan ju åka upp till tippen en eftermiddag när de har slutat och fika med dem, säger Pelle Bergkvist.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Ann-Sofie "Soffan" Hermansson i sopbilen.

”Jag gillade jobbet direkt”

Miljöarbetare. Ann-Sofie Hermansson trivs som renhållningsarbetare efter att hon för fyra år sedan tvingades bort från politiken. Hon gillar att vara fri efter jobbet och att slippa det politiska spelet.

Fick hjälp och vann mot Försäkringskassan

Arbetsskador. Nu har Försäkringskassan fått en smäll på näsan, säger en miljöarbetare och Transportmedlem. Han fick juridisk hjälp av Transport och LO-TCO Rättsskydd – och rätt till sjukpenning och sjukersättning som myndigheten avslagit.

Erik Kornfeld, vd på Karlstads Energi. Foto: Pressbild

Säkerhet i fokus efter sopbilsolycka

Arbetsmiljö. I fallolyckan skadades en miljöarbetare svårt efter att ha släpats 50 meter efter sopbilen. För kommunala Karlstads Energi har konsekvensen blivit både en sexsiffrig företagsbot – och att vikten av säkerhetskultur lyfts inom hela bolaget.

Hallå där!
Det var mycket stress som släppte när Qorban Naderi fick permanent uppehållstillstånd. Nu kan han börja planera för framtiden.

Qorban Naderi

…som kom ensam från Afghanistan till Sverige när han var 15 år. Han utbildade sig till lastbilschaufför och fick fast jobb efter studenten. Trots det var han inte säker på att få stanna i Sverige. Men nu har han fått permanent uppehållstillstånd.

Månadens medlem
Ann-Sofie

”Jag gillade jobbet direkt”

Miljöarbetare. Ann-Sofie Hermansson trivs som renhållningsarbetare efter att hon för fyra år sedan tvingades bort från politiken. Hon gillar att vara fri efter jobbet och att slippa det politiska spelet.

Månadens klubb
APM Terminalsklubbens ordförande Daniel Börjesson och kassören, tillika skyddsombudet, Peter Saltvik. Foto: John Antonsson

Arbetsmiljön största utmaningen

Hamn. Transports klubb på APM Terminals i Göteborg har flera stora utmaningar. Den kanske största: arbetsmiljön ska vara bra samtidigt som jobb försvinner med automatisering.

Först i världen med fyrfack

Miljöarbete. I Södertälje rullar sedan sommaren en eldriven sopbil med fyrfackssortering. Den är hittills världsunik och används för att hämta hushållsavfall. I kommunen finns även planer på att producera egen el till fordonsflottan.

Hallå där!

Ronja Nilsson

…höggravid timmerbilschaufför från Ödängla, Mönsterås kommun, som medverkar i säsongens "Svenska Truckers" på Viaplay.

Månadens klubb
Trivselnivån är hög, tycker förarna Kim Landström (som också är skyddsombud) och Eric Vigren. Foto: Lilly Hallberg

God sammanhållning i ny klubb

Vikbolands Taxi. Två dagar före strejken blev avblåst konstituerades Transportklubben på taxibolaget i Västervik. Men det har varit på gång länge och i dag är så gott som alla med. Stämningen bland färdtjänstförarna är påfallande god.

Hur bra är vi på inkludering?
”Jag visar tydligt vem jag är, jag sminkar mig och jag jobbar med mitt utseende. Varför är det så svårt att säga ”hon”? Eller nöja sig med arbetstiteln? Ville jag bli kallad ”han” så skulle jag inte ha haft bröst, naglar eller smink”, säger lastbilschauffören Gabriella.

Hur svårt kan det vara att säga ”hon”?

Byta kön. Gabriella föddes som man, och kom ut som kvinna för tre år sedan. Transportbranschen har en del att lära, konstaterar hon. Hur svårt kan det vara att säga ”hon”?

Dyrtider
Meddy Linond jobbar natt, åker hem och sover och börjar sedan med middagen, så att barnen kommer i väg på sina aktiviteter. Allt skjutsande drar mycket diesel.

”Någon vill alltid åt ens stålar”

Privatekonomi. Boende, mat, bensin och diesel är de stora slukhålen i familjen Linonds budget. Och priserna pekar stadigt uppåt. Flygplåtslagaren Meddy Linond bilpendlar till jobbet på Arlanda och familjebilen rullar dagligdags till och från de fyra barnens olika aktiviteter.

Månadens medlem
Per Ehlin. Foto: Börge Nilsson/Textra

Per tränade bort sin diabetes

Hälsa. För tio år sedan fick Per Ehlin diabetes. Hård träning och ändrad kost har gjort honom fri från medicinen.

Hallå där!

Henrik Hansson

… modellbyggare från Kvidinge, Skåne, som nyligen blev både nordisk mästare och tog hem publikpriset vid Trailer Trucking-festivalen i Mantorp.

Månadens medlem
Niclas trivs på Gotland. ”Jag kommer nog aldrig flytta härifrån. Vill jag ha storstadspuls kan jag åka till Visby. Men där jag bor är det väldigt lugnt. Jag gillar det. Jag jagar mycket och trivs med att vara ute på landet.” Foto: Pernilla Ahlsén

Niclas brinner för bra arbetsmiljö

Bevakning. Efter 30 år i bevakningsbranschen, varav de senaste 11 på Gotland, kan Niclas Fagerberg jobbet utan och innan. I jakt på en ny utmaning blev han skyddsombud. Nu brinner han för att kollegorna ska ha en bra arbetsmiljö och rättvisa arbetsvillkor.

Kultur
”Ekonomi är inte så svårt som vissa vill få oss att tro, man kommer väldigt långt med lite sunt bondförnuft”, säger Elinor Odeberg.

Våga tycka till om ekonomi

Ekonomi. I boken Dyrtider går Elinor Odeberg till attack mot Riksbankens oberoende och slår ett slag för att vanligt folk ska våga tycka till om ekonomisk politik.