Krönika Marknadshyror skrämmer skiten ur mig. För vår lilla trea i en förort till Stockholm betalar vi, i skrivande stund, 9 574 svenska riksdaler i månadshyra. När vi flyttade in 2009 var det en så kallad nyproduktion.
Vi har egentligen vuxit ur vår trea och ett tag lekte vi med tanken att flytta till en fyra i närheten. På hyran skulle då ytterligare 4 000 kronor läggas. Vi var tvungna att slå tanken ur hågen. Att bo är i högsta grad en klassfråga.
I juni förra året var det just fri hyressättning i nyproducerade bostäder som fällde statsminister Stefan Löfven och regeringen. Det var Vänsterpartiet med Nooshi Dadgostar i spetsen som satte stopp för punkt 44 i Januariavtalet. Lööf och Löfven försökte sig på en kompromiss för att få med sig V på tåget. Kompromissen innebar att bostadsmarknadens parter själva skulle förhandla om hyressättningen. Det visade sig dock att V inte ville kompromissa och om det inte hade varit för Vänsterpartiet, hade vi i Sverige fått se ett systemskifte i bostadspolitiken.
Vänder vi blicken till vårt grannland Finland infördes marknadshyror för nyproduktion 1994 men Finland stannade inte där. Nästkommande år gällde fri hyressättningen för hela beståndet. I Helsingfors steg hyrorna med 40 procent. I och med de skyhöga hyrorna ökade också den finska statens kostnader för bostadsbidrag som nu är åtta gånger högre än den svenska statens. Översatt till svenska kronor rör det sig om 35 miljarder kronor bara i bostadsbidrag.
Enligt Hyresgästföreningens rapport Hyresgästen 2022 säger 81 procent av hyresgästerna nej till marknadshyror. Men det spelar ingen roll längre. Snart har vi en högerregering som ställer marknaden före människan. Nu finns det inte längre något som sätter stopp för marknadshyror. De enda som gynnas av fri hyressättning är fastighetsägarna. Vi hyresgäster kommer att drabbas av skyhöga hyror, trångboddhet och i värsta fall vräkning. Trailerpark – here we come!
Fotnot: Se gärna den Oscarsbelönade filmen Nomadland.
