;

Åtstramningar inte rätt väg ur krisen

Krönika. Europa behöver tillväxt, inte åtstramning. Det som nu händer med skapandet av Europapakten innebär ett tvång för de länder som har euron som valuta liksom för de länder som väljer att ansluta sig till paktens bestämmelser.

I och med anslutningen till pakten accepteras en hård ekonomisk styrning från EU-nivå. I pakten stadgas ett strikt finanspolitiskt ramverk som säger att ett lands årliga budgetunderskott inte får överstiga en viss nivå som andel av BNP.

Det som är det allvarliga i detta är just att underskottet beräknas på årsbasis, inte över en konjunkturcykel – det vill säga sju år, vilket är det normala beräkningssättet i nationalekonomin.

Det råder dock delade uppfattningar om vad som verkligen gäller. Både regeringen och sossarna och nu också LO anser att texten inte explicit säger att underskottet ska beräknas årsvis. Jag delar inte den uppfattningen. Som jag läser det är det en årlig utvärdering som ska ske, och om en stat inte fullföljer kraven på att ha en budget i balans, eller överskott i budgeten, kommer automatiska mekanismer att slå till.

Dock verkar det som om Kommissionen har att föreslå hur snabbt budgeten skall komma i balans. Det finns ett undantag från detta, vilket framgår av artikel 3 C som definieras i artikel 3.3. För att få avvika från en expansiv finanspolitik krävs så att säga att det föreligger ”exceptional circumstances”.

Varenda en av oss torde väl anse att det är viktigt med ordning och reda i finanserna. Inget konstigt med det. Men för ensidigt fokus på åtstramning leder till negativa konsekvenser för Europas löntagare. Det riskerar även leda till stora nedskärningar i välfärden. Speciellt för de länder som har en relativt stor välfärdssektor som exempelvis Sverige.

Vad Europa behöver är åtgärder som, med respekt för olika arbetsmarknads – och välfärdsmodeller, sätter fart på tillväxten. Då är det viktigt att kunna arbeta under en finanspolitisk flexibilitet. Exempelvis krävs det endast ett riksdagsbeslut här i Sverige för att ändra det finanspolitiska ramverk som vi arbetar under. Man kan ju bara tänka sig hur lång tid det skulle ta för att göra samma förändring på EU-nivå.

Problemet som jag ser det är att pakten snarare tar fasta på finanskrisens symptom än dess orsaker. Vad man missar är att valutaunionen består av för heterogena ekonomier i en för homogen europolitik. Dessutom föregicks situationen av en bankkris där stater under åren 2008–2009 tvingades ingripa för att rädda det finansiella systemet.

Felet var att bostadspriserna hade tillåtits skjuta i höjden och att bankerna hade fått låna ut alldeles för mycket, med för stora risker. När bubblan slutligen sprack, tvingades staten ta hand om problemen och den offentliga skuldsättningen rusade i höjden. Till detta var staterna nödd och tvungna, alternativen var allt för skrämmande. Den nu föreslagna finanspakten kommer inte att ge mycket skydd mot nya kriser, när orsakerna till dem ligger i den privata sektorn oavsett intentionerna med den.

Genom pakten överges dessutom det nationella självbestämmandet över statsbudgeten till förmån för ökad EU-kontroll. Finanspolitiken tar således ett stort steg från de demokratiskt valda församlingarna till tjänstemännen i Bryssel. Detta är kanske det den allvarligaste invändningen mot pakten.

Sammanfattningsvis kan jag för en gångs skull hålla med Europafacket när de säger att europakten endast handlar om åtstramning och budgetdisciplin, som tvingar paktländerna att följa en skadlig procyklisk finanspolitik med alltför strikta regler i en tid då de flesta ekonomier är för svaga och arbetslösheten för hög. Pakten kommer att leda till en press nedåt på löner och arbetsvillkor. Deltagarländer som inte följer bestämmelserna kan dras inför EU-domstolen som kan utdöma böter.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Johan Danielsson (S) i Europaparlamentet september 2024.

Lönedumpning hotar Europas transportsektor – kommer EU-kommissionen att agera?

Lönedumpning. Arbetsvillkoren för Europas transportarbetare är under press. Dåliga arbetsförhållanden, bristande kontroll och lönedumpning hotar arbetarnas trygghet och leder till osund konkurrens och kriminalitet i transportsektorn. I det här läget krävs det politiker som står upp för Sveriges och Europas arbetare. I dag startar utfrågningarna av de blivande EU-kommissionärerna. Mitt krav på den nya transportkommissionären är tydligt. Kommer han att presentera konkreta lagstiftningsförslag som förbättrar arbetsvillkoren för arbetarna i alla transportslag? Det vore inte en dag för tidigt.

Snabbkoll om EU-valet 2024. Illustration: Mattias Käll

Så påverkar EU-valet dig och dina arbetsvillkor

Europaparlamentet. I juni går hela Europa till val. EU:s medborgare får då välja sitt parlament. Det som händer i Bryssel påverkar hur du har det på jobbet.

Taxiunionens manifestation den 10 januari 2023.

Svar till förare: Nej – och tystnad

Taxi. Förare som kör för de stora taxiapparna har demonstrerat och strejkat för bättre villkor och högre ersättning. Nybildade organisationen Taxiunionen har krävt att bli accepterade som samtalspart. Men Uber meddelar i ett pressmeddelande att det inte är tal om några förändringar.

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

;