Släng rätt! En stor del av Ulrika Linders jobb går ut på att fiska upp felkastat skräp. Här släpar hon en ryggsäck. Foto: Jan Lindkvist
Close
Släng rätt! En stor del av Ulrika Linders jobb går ut på att fiska upp felkastat skräp. Här släpar hon en ryggsäck.
Close

Jobbet på återvinningen inspirerade till bok

Mötet. När hon måste vada ut i svart guck med en skyffel. Då mår Ulrika Linder ”så jävla gött”. Så skriver hon själv i sin tecknade bok "Återvinningscentralen".

Ulrika Linder. Foto: Jan Lindkvist
En torkad krokodil är en av Ulrika Linders mer udda upptäckter bland soporna. Foto: Jan Lindkvist

Fast allra roligast är att köra maskin, säger Ulrika Linder.

Oväntat, eftersom hon är utbildad konstnär. Det var när barnen kom hon såg sig om efter större trygghet, ett fast arbete och månadslön i stället för ströjobb. På återvinningen känner hon att hon hamnat rätt och gör nytta, för miljön.

– Jag har alltid gillat att besöka återvinningscentraler. Det är väldigt spännande platser, bara att stå och titta ner i containrar! Ett slags kaos, i teorin. Du vet aldrig vem eller vad som kommer in till anläggningen.

Ulrika Linder skildrar träffande livet på de olika återvinningsstationer hon ambulerar mellan i Örebrotrakten. Hon tecknar i nattsvart tusch, som sig själv diaboliskt skyfflande den slabbiga gucken på botten av en sopcontainer.

Fotografier ger också en dokumentär bild av arbetsplatserna, avslöjar en sorts skönhet hennes konstnärsöga ser bland bråten på konsumtionssamhällets bakgård. Vissa för tankarna till kända konstnärliga verk, som konstnären Marchel Duchamps skandalomsusade pissoar, Fountain.

”Kom ihåg att vi ser allt”, skriver återvinningsarbetaren och konstnären Ulrika Linder i sin bok. Den trasiga buren fixar hon med en användbar kasserad elsladd.
”Kom ihåg att vi ser allt”, skriver återvinningsarbetaren och konstnären Ulrika Linder i sin bok. Den trasiga buren fixar hon med en användbar kasserad elsladd. Foto: Jan Lindkvist

Tjock-tv hatobjekt

Ulrika Linder beskriver hatobjekt som tunga tjock-tv-pjäser, apparater som alltid tycks placeras högt i elburarna. Och för kylskåp igentejpade med silvertejp bör man se upp. Gamla matrester kan sprida oväntad odör.

En torkad krokodil är nog det konstigaste hon hittat. Den återuppstod som klickmagnet på sociala medier och hamnade i tidningsspalterna.

Ulrikas mission är att förklara skillnaden mellan förpackningar och föremål och hur vi ska sortera. Så att avfallet verkligen går att återanvända.
Ulrikas mission är att förklara skillnaden mellan förpackningar och föremål och hur vi ska sortera. Så att avfallet verkligen går att återanvända. Foto: Jan Lindkvist

Leksaker slängs i mängd, ofta fungerande, liksom den populära julklappen, elektriska fotbad (glömmer helst det jag själv skickade till sista vilan).

Påsar med gott och blandat ”äckelpäckel” kastas med fördel av besökare som ger sig av med rivstart. Är något riktigt svårslängt skickar pappan helst fram sina barn. Ulrika Linder tecknar karaktärstyper vi känner igen och den manliga ilskan lockar till både fniss och skratt.

– Generellt är kvinnor bättre på att sortera än män. Alla klarar inte heller att få anvisningar av kvinnor eller någon över huvud taget. De är inte vana vid det, säger hon.

Tuppfäktning

Själv har jag upplevt skillnad mellan stads- och landsortstippar. Läs: mildare arbetare på mindre orter. När män möter män kan tuppfäktning uppstå, är min erfarenhet. Linder tror det kan bero på bilens placering, nära sopkastaren. Hon målar upp en scen ur en Disneyfilm där Långben med sin portfölj förvandlas till en djävul, så fort han sätter sig bakom ratten.

Kanske förändras tonen med avståndet till bilen?

Alla kan missa skyltar och drabbas av en för tippen typisk ”selektiv perception”, illustrerar Linder. Men hon undviker att gå in i konflikter. Varken hon eller kollegorna ger sig på att dirigera trafik, vid kö-kaos.

– Ibland räcker det med att gå undan och att en arbetskamrat går in och gjuter lite olja på vågorna. Fast de allra flesta är vänliga, frågar oss och vill verkligen göra rätt, försäkrar hon.

Ulrika fiskar upp felkastat skräp. Foto: Jan Lindkvist
Ulrika håller koll på att soporna hamnat på rätt plats. Foto: Jan Lindkvist

Frågan om klass dyker också upp. På återvinningscentralen ställs maktförhållandena på ända. Arbetaren i lysande neongrönt har alltid rätt och kunden fel – oavsett yrke, status och årgång på SUV.

Det var viktigt för Ulrika Linder att kollegorna gillade hennes bok.

– De kände igen sig. Jag har bara fått positiva reaktioner, säger hon.

Hennes mission är att förklara skillnaden mellan förpackningar och föremål och hur vi ska sortera. Så att avfallet verkligen går att återanvända. Och inte förstörs av felsläng. Då och då sticker det till i samvetet när man läser hennes bok. Inte har man slängt rätt alla gånger.

Det jamar utanför dörren i familjens hus i Stora Mellösa, utanför födelseorten Örebro. Ulrika Linder reser sig ur soffan och släpper in den orangea katten Trogmorten, ”Trogis”, döpt efter en bok.

Folkmusik

Uppväxten omgärdades av folkmusik. Pappan är riksspelman och sambon Isak ”omöjlig att teckna” utan sin fiol. Ulrika Linder spelar själv och avbildar dottern Emy med flöjt i hand. Hon och sonen Fride föddes med bara ett och ett halvt års mellanrum och är som pseudo-tvillingar.

Vardagens småbarnsröra tecknar Ulrika Linder på uppsprättade kuvert och delar med sig av på Instagram under sitt alias, Diskbänkstecknaren.

Ulrika Linder. Foto: Jan Lindkvist
Ulrika Linder ambulerar mellan olika återvinningsstationer i Örebrotrakten. Foto: Jan Lindkvist

Hon vill inte läxa upp eller avskräcka folk från återvinningen. Ingen ska lämna den arg eller med känslan av att ha gjort fel. Då är risken att man kastar ännu mer hipp som happ nästa gång.

– När någon stannar upp och pratar är det jättekul. Jag har lätt att få kontakt, är ganska pedagogisk och gillar att diskutera.

Gärna miljö, konsumtion och cirkulär ekonomi. Hur det ska gå med vårt arma jordklot.

– Jag är pessimist, tyvärr. Även om jag själv återanvänder, lagar min gamla cykel, köper begagnade kläder och inte reser eftersom vi inte har råd. Det är så mycket vi måste ändra i vårt beteende. Att dra ner på konsumtionen och tillverka miljövänligt räcker inte. Arbetsförhållandena måste också förbättras och människor få löner som går att leva på.

Vi är inne på politik. I en av Ulrika Linders teckningar av vår köp- och slängkultur slår en kvinna ut med armarna:

– Det är inte klokt vad folk slänger! Förfärligt!

Linders alter ego svarar:

– Exakt! Det borde finnas regleringar över hur mycket man får köpa och resa! Men då behöver vi ju ett annat ekonomiskt system.

Kvinnan tystnar besvärad.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Angelica är egentligen utbildad CNC-operatör*, men när hon tog studenten under finanskrisen 2009 fanns det inga jobb. Då föreslog hennes pappa att hon skulle ta truckkörkort så att hon kunde hjälpa honom på jobbet. Hon hade jätteroligt på kursen och kurskamraterna övertalade henne att även ta lastbilskörkort.

”Man måste göra sina egna val”

Mötet. När Angelica Larsson började dela med sig av sitt liv som lastbilschaufför på sociala medier fick hon snabbt hundratusentals följare över hela världen. Nu har hon skrivit en bok om sin krokiga väg till lyckan.

Transportarbetarens logga

Tiger-fallet har fått en lösning

Arbetsrätt. Två bröder arbetade för det Örebrobaserade åkeriet Tigrarna AB, under sommaren 2021, men fick aldrig någon lön. De har inte alls arbetat för oss, hävdade arbetsgivaren. Men när Transport drev fallet till Arbetsdomstolen gick åkeriet med på förlikning och ersatte ­bröderna med 80 000 ­respektive 20 000 kronor.

Emma Brodin föreläser om feminism och var med och startade nätverket Kvinnor i Transport.

”Bli med barn är ju en helt naturlig grej”

Facket. När Emma Brodin började köra lastbil och sökte jobb fick hon frågan om hon skulle skaffa barn snart. – Vad har det med min förmåga att köra lastbil att göra? säger Emma som är ordförande för avdelning 9 Örebro – Transports första feministiska avdelning.

Hallå där!

Micke Andersson

… som konstruerat en automatisk utrullare för soptunnorna och skapat en verklig snackis i Västmanland.

Månadens klubb
”Vi vill vara med och påverka.” Meddy Linond (ordförande), Johan Afvander (ledamot) och Marie-Louise Rindå (ledamot) i klubben. Anders Nilsson (sekreterare) har jobbat natt och saknas på bilden.

Scheman tände gnistan att nystarta flygklubb

Arlanda. – Står man bara längst bak och klagar händer inget. Så resonerade Meddy, Marie-Louise, Johan och Anders och väckte sin klubb ur törnrosasömnen. En ”massa petande” i deras arbetsscheman tände gnistan.

Månadens medlem
”Jura är inte jätteförtjust i andra människor, men dem hon känner har svårt att förstå att hon ens kan upplevas som skräckinjagande”, säger Moa om Jura.

Ett oslagbart jobb för en ”hundnörd”

Bevakning. – Om man har ett stort hundintresse är väktaryrket oslagbart. Det säger Moa Petersdotter som alltid har med sig sin hund på jobbet. Jura är nämligen väktarhund.

Hallå där!

Åsa Alvetjärn

…snart 50 år och journalist, som ska ombilda sig till lastbilschaufför. Hur kommer det sig?

Macken är full av klappar

Bensinstation. Det blir bara mer och mer paket. Knappt tre veckor före julafton liknar mackens lager mest ett gammeldags postkontor. Men ökningen märks året runt. På OKQ8 i Kolsva i Västmanland råder ändå något som liknar julefrid.

Månadens avdelning
Det här är gänget på avdelningskontoret i Skövde: Jerry Walthéreson, Marko Juvonen, Ulf Nordenberg och Jarmo Nevala. Foto: John Antonsson

Nu satsar de lite extra på taxibranschen

Skövde-Borås. Transport avdelning 17 satsar på att växa och att få flera förtroendevalda på arbetsplatserna. Nu med en särskild satsning på taxibranschen.

Månadens medlem
Uppskattad medarbetare och maratonlöpare. Möt skyddsvakten Kaveh Tiba. Foto: Pernilla Ahlsén

”Mitt mål är att springa 100 maratonlopp”

Prisad. Kaveh Tiba arbetar som skyddsvakt på Arlanda och utsågs till ”Årets kollega inom säkerhetsbranschen” på den stora branschmässan Skydd 2022. Transportarbetaren har träffat en medlem som uppskattas av medarbetarna – och har som mål att springa fem maratonlopp om året.

Hallå där!

Thomas Belvén

… sopgubbe som körde hushållssopor i Vallentuna när snöovädret slog till i veckan.

Hallå där!
David Ericsson, årets Ivar Lo-pristagare 2023. Foto: Patrik Pettersson

David Ericsson

…lastbilschaufför, författare och krönikör i Transportarbetaren, som tilldelas fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris 2023 på 125 000 kronor.

Hallå där!

Daniel Hilmér

… tidningsbud och avtalsrådsveteran från Trollhättan.

Månadens klubb
Patrik Sundström, huvudskyddsombud och ordförande, och Örjan Jansson, kassör i klubben, vill se framåt. Men utan att tiga om de tidigare stora arbetsmiljöproblemen vid Södertälje hamn. Foto: Lilly Hallberg

Lika villkor för alla en hjärtefråga

Södertälje hamn. Strävan efter rättvisa och jämlikhet är grunden. För facket i Södertälje hamn har det varit flera tuffa år med svåra arbetsmiljöproblem. Stämningen har dock blivit bättre, enligt klubben – men mycket arbete återstår.

Hallå där!

Sven Sawatzki

…från avdelning 17 Skövde-Borås som har jobbat på ett helt nytt sätt inför avtalsrådet.

Lars Mikaelsson är Transports förbundssekreterare sedan 2017. Foto: Pernilla Ahlsén

Transports hållning mot SD står fast

8 frågor. Efter valet är SD landets näst största parti och ingår i blocket som ska styra Sverige. Hur påverkar det Transports hållning gentemot partiet? Transports förbundssekreterare Lars Mikaelsson ger svar.