Släng rätt! En stor del av Ulrika Linders jobb går ut på att fiska upp felkastat skräp. Här släpar hon en ryggsäck. Foto: Jan Lindkvist
Close
Släng rätt! En stor del av Ulrika Linders jobb går ut på att fiska upp felkastat skräp. Här släpar hon en ryggsäck.
Close

Jobbet på återvinningen inspirerade till bok

Mötet. När hon måste vada ut i svart guck med en skyffel. Då mår Ulrika Linder ”så jävla gött”. Så skriver hon själv i sin tecknade bok "Återvinningscentralen".

Ulrika Linder. Foto: Jan Lindkvist
En torkad krokodil är en av Ulrika Linders mer udda upptäckter bland soporna. Foto: Jan Lindkvist

Fast allra roligast är att köra maskin, säger Ulrika Linder.

Oväntat, eftersom hon är utbildad konstnär. Det var när barnen kom hon såg sig om efter större trygghet, ett fast arbete och månadslön i stället för ströjobb. På återvinningen känner hon att hon hamnat rätt och gör nytta, för miljön.

– Jag har alltid gillat att besöka återvinningscentraler. Det är väldigt spännande platser, bara att stå och titta ner i containrar! Ett slags kaos, i teorin. Du vet aldrig vem eller vad som kommer in till anläggningen.

Ulrika Linder skildrar träffande livet på de olika återvinningsstationer hon ambulerar mellan i Örebrotrakten. Hon tecknar i nattsvart tusch, som sig själv diaboliskt skyfflande den slabbiga gucken på botten av en sopcontainer.

Fotografier ger också en dokumentär bild av arbetsplatserna, avslöjar en sorts skönhet hennes konstnärsöga ser bland bråten på konsumtionssamhällets bakgård. Vissa för tankarna till kända konstnärliga verk, som konstnären Marchel Duchamps skandalomsusade pissoar, Fountain.

”Kom ihåg att vi ser allt”, skriver återvinningsarbetaren och konstnären Ulrika Linder i sin bok. Den trasiga buren fixar hon med en användbar kasserad elsladd.
”Kom ihåg att vi ser allt”, skriver återvinningsarbetaren och konstnären Ulrika Linder i sin bok. Den trasiga buren fixar hon med en användbar kasserad elsladd. Foto: Jan Lindkvist

Tjock-tv hatobjekt

Ulrika Linder beskriver hatobjekt som tunga tjock-tv-pjäser, apparater som alltid tycks placeras högt i elburarna. Och för kylskåp igentejpade med silvertejp bör man se upp. Gamla matrester kan sprida oväntad odör.

En torkad krokodil är nog det konstigaste hon hittat. Den återuppstod som klickmagnet på sociala medier och hamnade i tidningsspalterna.

Ulrikas mission är att förklara skillnaden mellan förpackningar och föremål och hur vi ska sortera. Så att avfallet verkligen går att återanvända.
Ulrikas mission är att förklara skillnaden mellan förpackningar och föremål och hur vi ska sortera. Så att avfallet verkligen går att återanvända. Foto: Jan Lindkvist

Leksaker slängs i mängd, ofta fungerande, liksom den populära julklappen, elektriska fotbad (glömmer helst det jag själv skickade till sista vilan).

Påsar med gott och blandat ”äckelpäckel” kastas med fördel av besökare som ger sig av med rivstart. Är något riktigt svårslängt skickar pappan helst fram sina barn. Ulrika Linder tecknar karaktärstyper vi känner igen och den manliga ilskan lockar till både fniss och skratt.

– Generellt är kvinnor bättre på att sortera än män. Alla klarar inte heller att få anvisningar av kvinnor eller någon över huvud taget. De är inte vana vid det, säger hon.

Tuppfäktning

Själv har jag upplevt skillnad mellan stads- och landsortstippar. Läs: mildare arbetare på mindre orter. När män möter män kan tuppfäktning uppstå, är min erfarenhet. Linder tror det kan bero på bilens placering, nära sopkastaren. Hon målar upp en scen ur en Disneyfilm där Långben med sin portfölj förvandlas till en djävul, så fort han sätter sig bakom ratten.

Kanske förändras tonen med avståndet till bilen?

Alla kan missa skyltar och drabbas av en för tippen typisk ”selektiv perception”, illustrerar Linder. Men hon undviker att gå in i konflikter. Varken hon eller kollegorna ger sig på att dirigera trafik, vid kö-kaos.

– Ibland räcker det med att gå undan och att en arbetskamrat går in och gjuter lite olja på vågorna. Fast de allra flesta är vänliga, frågar oss och vill verkligen göra rätt, försäkrar hon.

Ulrika fiskar upp felkastat skräp. Foto: Jan Lindkvist
Ulrika håller koll på att soporna hamnat på rätt plats. Foto: Jan Lindkvist

Frågan om klass dyker också upp. På återvinningscentralen ställs maktförhållandena på ända. Arbetaren i lysande neongrönt har alltid rätt och kunden fel – oavsett yrke, status och årgång på SUV.

Det var viktigt för Ulrika Linder att kollegorna gillade hennes bok.

– De kände igen sig. Jag har bara fått positiva reaktioner, säger hon.

Hennes mission är att förklara skillnaden mellan förpackningar och föremål och hur vi ska sortera. Så att avfallet verkligen går att återanvända. Och inte förstörs av felsläng. Då och då sticker det till i samvetet när man läser hennes bok. Inte har man slängt rätt alla gånger.

Det jamar utanför dörren i familjens hus i Stora Mellösa, utanför födelseorten Örebro. Ulrika Linder reser sig ur soffan och släpper in den orangea katten Trogmorten, ”Trogis”, döpt efter en bok.

Folkmusik

Uppväxten omgärdades av folkmusik. Pappan är riksspelman och sambon Isak ”omöjlig att teckna” utan sin fiol. Ulrika Linder spelar själv och avbildar dottern Emy med flöjt i hand. Hon och sonen Fride föddes med bara ett och ett halvt års mellanrum och är som pseudo-tvillingar.

Vardagens småbarnsröra tecknar Ulrika Linder på uppsprättade kuvert och delar med sig av på Instagram under sitt alias, Diskbänkstecknaren.

Ulrika Linder. Foto: Jan Lindkvist
Ulrika Linder ambulerar mellan olika återvinningsstationer i Örebrotrakten. Foto: Jan Lindkvist

Hon vill inte läxa upp eller avskräcka folk från återvinningen. Ingen ska lämna den arg eller med känslan av att ha gjort fel. Då är risken att man kastar ännu mer hipp som happ nästa gång.

– När någon stannar upp och pratar är det jättekul. Jag har lätt att få kontakt, är ganska pedagogisk och gillar att diskutera.

Gärna miljö, konsumtion och cirkulär ekonomi. Hur det ska gå med vårt arma jordklot.

– Jag är pessimist, tyvärr. Även om jag själv återanvänder, lagar min gamla cykel, köper begagnade kläder och inte reser eftersom vi inte har råd. Det är så mycket vi måste ändra i vårt beteende. Att dra ner på konsumtionen och tillverka miljövänligt räcker inte. Arbetsförhållandena måste också förbättras och människor få löner som går att leva på.

Vi är inne på politik. I en av Ulrika Linders teckningar av vår köp- och slängkultur slår en kvinna ut med armarna:

– Det är inte klokt vad folk slänger! Förfärligt!

Linders alter ego svarar:

– Exakt! Det borde finnas regleringar över hur mycket man får köpa och resa! Men då behöver vi ju ett annat ekonomiskt system.

Kvinnan tystnar besvärad.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Det roligaste med jobbet är direktkontakten med kunderna, tycker Eric Johansson, som själv i många år varit stamkund på macken i byn.

”Det är en annan resa jag gör nu”

Mötet. Han bytte vd-rollen mot att sälja korv och bensin på macken. Eric Johansson stortrivs med sitt nya jobb.

Nya krav på sopsortering ändrar arbetsrutiner

Miljöarbete. Skärpta krav på sopsortering påverkar arbetet med hämtning av avfall. Och nya transporter har tillkommit, som när textilberg fraktas från Östersund till Södertälje.

Patrick Hörstam i Norrköpings hamn

”Jag tål inte att folk behandlas illa”

Mötet. En eftermiddag i februari stannar 74 arbetare kvar i fikarummet i Norrköpings hamn. Den viktigaste punkten: Att välja Patrick Hörstam till ordförande.

Månadens medlem
I år satt säkerhetskontrollanten Therése Svenningsson för första gången, och som enda kvinnan, med i Transports förhandlingsdelegation för bevakningsavtalet.

Kärlek, flyg och väskor

Bevakning. Therése Svenningsson har 22 års erfarenhet av att kontrollera andras bagage. I år satt hon för första gången med i förhandlingsdelegationen för bevakningsavtalet.

Kulturintervju
Ahmed Alneaimi har varit undersköterska sedan 1995. Han jobbar på ett demensboende i Malmö. Nils-Petter Löfstedt / Stavro Filmproduktion

Med kameran riktad mot de som tar hand om oss

Dokumentärfilm. Hur värderas arbetet som går ut på att ta hand om andra människor? Det är den centrala frågan Nils Petter Löfstedt ställer i sin film Det omätbara.

Adhd i arbetslivet
”Det är bra om cheferna har lite extra koll på oss med diagnos så att vi inte kör på för hårt och går in i väggen”, säger Cindy Wannberg. Foto: Justina Öster

”Våga be om hjälp, fråga och säg ifrån”

Drömjobbet. Många VET vad adhd är, men FÖRSTÅR ändå inte vad det är. Man känner sig ensam och annorlunda, men vill man något ska man jobba för det, tycker Cindy Wannberg. Själv kämpade hon hårt för att uppnå sin dröm – att köra lastbil.

”Struktur, tydlighet och rutiner viktiga vid adhd”

Arbetsliv. Alla med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd, add och autism är olika. Därför är generella råd svåra. Men. Struktur, tydlighet och rutiner är viktiga ledord på jobbet för arbetsgivare som månar om sin personal, betonar personalkonsulten Linnéa Sandvik.

Hallå där!
Tommy Jonsson. Foto: John Antonsson

Tommy Jonsson

…som får 2024 års pris från Europeiska arbetsmyndigheten (European labour authority) för sitt initiativ att sätta upp ett mobilt fackligt kontor i Jönköping.

Månadens medlem
Malin Dahlström trivs som allra bäst när hon får stå på scenen med sitt rockband Acorise. Foto: Justina Öster

”Rock är ren glädje”

I rampljuset. Ren glädje. Så beskriver lagerarbetaren Malin Dahlström känslan när hon står på scenen med gitarren i hand.

Hallå där!

Hasse Lönn

…väktare utanför Mariefred som fyller 64 år i sommar. Du utmanar alla kollegor inom bevakning att ställa upp i Vasaloppet 2026. Varför då?

Hallå där!

Marina Larsson

…biljettkontrollant på Avarn security, som arbetar inom Skånetrafiken.