;

Andra vågen fackets chans

Ledare. Jag ser dem överallt, hela tiden. Vid min brevlåda när de lägger i reklambladen. På den lokala byggmarknaden i skåpbilar fulla av verktyg och tryckimpregnerad trall som ska bli soldäck i någon villaträdgård. En morgon ser jag tre av dem på höga rangliga stegar vid grannens husgavel. Med målarpytsar. Männen är klädda i gabardinbrallor och vanliga lågskor. Det handlar om människor som av utseendet och språket att döma inte är födda i Sverige. De jobbar på, i det tysta, i en parallell värld.

En värld som ligger vid sidan av den vanliga – den med arbetsmiljöregler, kollektivavtal, ob-ersättning och arbetsmarknadsparter som sitter i slutna rum och förhandlar om nya löner.

Jag minns en rapport som kom för mer än 25 år sedan. Den hette Sju framtida folkrörelser och kom från Institutet för framtidsstudier i Uppsala. Det var en granskning av sju idéburna organisationer. Ett fackförbund ingick, liksom ett politiskt parti, en kyrka och ett nykterhetsförbund.

Frågan forskarna sökte svar på var om det gick att hitta någon folkrörelse som kommit igen i en ”andra våg”. Tesen var att alla rörelser genomgår ungefär samma livskurva. Man föds ur ett problem eller missförhållande, växer, mobiliserar, sätter upp mål, kämpar och så småningom börjar man också nå målen. Sedan går rörelsen in en förvaltande fas. Slår vakt om det som uppnåtts.

En andra våg då? Nej, forskarna hittade inget sådant exempel. Inte då för 25–30 år sedan. Nykterhetsförbundet, till exempel, hade valt att inte ta tag i drogproblemet som blossade upp på 1960-talet. Man höll fast vid motståndet mot alkoholen. Och började tyna bort.

Varje dag möter jag de här människorna på den parallella arbetsmarknaden. De får mig att tänka att fackföreningsrörelsen i dag har fått en unik chans att komma igen i precis detta. En andra våg.

Det är ingen lätt uppgift, jag vet det. Hur tacklar man lönedumpningen och utnyttjandet av människor i ett läge där minst tio av EU:s länder ser låga löner som sin främsta konkurrensfördel? Hur gör man när vissa samhällssektorer, och därmed vissa fackförbund, än så länge varit förskonade från allvarlig låglönekonkurrens och därmed inte tar problemen på allvar?

I Storbritannien har en majoritet av befolkningen satt ner foten i en massiv protest. Man kan tycka att valresultatet är beklagligt, men det är i vart fall inte förvånande. Vi kommer att få se fler sådana protestyttringar i EU.

Ett EU som inte blev arbetarnas EU.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

En man i gul varselväst packar paket.

Amazons chefer utfrågade av EU-parlamentet

Kollektivavtal. Nej, några kollektivavtal lär Amazon inte förhandla om i Europa. Det framkom när deras chefer frågades ut i EU-parlamentet. Och några svar på ledamöternas frågor blev det i princip inte.

Tommy Jonsson. Foto: John Antonsson

Är allt frid och fröjd i åkeribranschen?

Debatt. Under årtionden har vi i Transport kämpat mot lönedumpning, mot oseriösa aktörer som slår undan fötterna på åkerier med kollektivavtal. Med facklig-politisk samverkan, och med stor hjälp av våra dåvarande socialdemokratiska EU-parlamentariker, drevs det så kallade mobilitetspaketet igenom.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, kallad Europadomstolen, ligger i Strasbourg. Varje år inkommer över 50 000 klagomål från personer och organisationer i Europarådets 46 medlemsstater.

Här prövas misstänkta brott mot mänskliga rättigheter

Juridik. När Högsta domstolen nekade Transport prövning av rätten att utesluta en SD-politiker tog förbundet ärendet till Europadomstolen. Men väntan på besked om klagomål kommer att behandlas är ofta lång.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;