Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen. Foto: Justina Öster
Close
Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen.
Close

Från sopbil till hundbuss

Arbetsliv. 2017 gick han i täten. Stockholms sopgubbar stred mot sänkta löner och ”nyckelspioner” i bilarna. Nu har Janne Spanedal bytt lastbilen mot en solgul hundbuss. Nyckelknippan har krympt rejält.

Till vänster: nyckelknippa anno 2021. Till höger: bamseknippan från Janne Spanedals tid som sopgubbe 2017. Foto: Privat
Till vänster: Nyckelknippa anno 2021. Till höger: Bamseknippan från Janne Spanedals tid som sopgubbe 2017. Foto: Privat

Janne Spanedal ler och visar fram en betydligt mindre nyckelknippa än den kilotunga han bar som en av Stockholms stolta sopgubbar. Stolta för att de lärde upp varandra vart varenda nyckel gick. För att de slet och sprang i ur och skur, löste problem (utan tanke på vad det kostade kroppen).

– Krogägarna kunde sätta klockan efter oss, sa en tidigare kollega som nu säljer båtar i skärgården.

Nu går Jannes nycklar till hundägarna. Vars bästa vänner han kör runt och hämtar upp varje morgon i bussen som han själv byggt om. Han rör sig fortfarande i ungefär samma kvarter, där han förr tömde sopkärl.

Janne hade tänkt fortsätta som sopgubbe hela livet. Men när han och kollegorna förlorade kampen om att få behålla sitt speciella poängsystem (ackord) i Arbetsdomstolen, och dömdes att betala böter för vild strejk sa han upp sig.

Janne Spanedal och Julia Mindell för varsin hundflock genom skogen. Kopplen trasslar, den ena jycken vill gnaga på en pinne, den andra vänslas och den tredje nosa på en fläck. Men alla njuter av våren.
Janne Spanedal och Julia Mindell för varsin hundflock genom skogen. Kopplen trasslar, den ena jycken vill gnaga på en pinne, den andra vänslas och den tredje nosa på en fläck. Men alla njuter av våren. Foto: Justina Öster

Sadlade om

Han sadlade om. Först till brödförsäljare, sedan till hundförare med eget hunddagis – på hjul.

Flertalet av sophämtarna som skapade rubriker sommaren 2017 följde Jannes exempel. Att miljöbolaget hyrde in medåkare, ”nyckelspioner”, för att märka upp sopgubbarnas omärkta nycklar blev droppen. ”En psykisk påfrestning” sa Janne när Transportarbetaren träffade honom då. Solen gassade, som denna dag när vi möts igen på Järvafältet vid Stockholmsförorterna Tensta och Rinkeby.

En blond Janne Spanedal vid konflikten 2017, när soporna jäste i kärlen.
En blond Janne Spanedal vid konflikten 2017, när soporna jäste i kärlen. Foto: Justina Öster

2017 skyndade nyhetsreportrarna till med mobiler, block och mikrofoner. Janne satt ensam kvar på en trave pallkragar, en bit bort från raderna av parkerade lastbilar som avgav en sötsur lukt. Sopgubbarna hade lagt ner jobbet i protest, miljöföretaget samlat in alla nycklar, kollegorna tömt sina skåp och droppat hem, en efter en.

Få ville ge någon kommentar, men Janne var fackligt engagerad och ordförande i Stockholmsavdelningens sektion för miljöarbetare.

18 hundar

Nu bär han och hans anställda hundförare Julia Mindell gula jackor, i ton med bussen och midjebältet, där de hakar fast kopplen till sammanlagt 18 jyckar. Janne har tillstånd för 20, tio hundar var. Fyra är deras egna.

”Jag vill också vara med”, tycker labradoodlen Julius när Janne Spanedal gosar med blandrashunden Ziggy. Han är en korsning mellan golden retriever, collie, labrador och schäfer.
”Jag vill också vara med”, tycker labradoodlen Julius när Janne Spanedal gosar med blandrashunden Ziggy. Han är en korsning mellan golden retriever, collie, labrador och schäfer. Foto: Justina Öster

Ziggy, med gener från både labrador, golden retriever, collie och schäfer är störst och först att ge skall när jag blandar mig i flocken. Hela gänget hakar på, alltifrån lilla pussglada Peanut av rasen prazky krysarik till pratsamma rumänska gatuhunden Bamse och goldendoodle-Charlie. Ett fluffigt moln av vit päls.

Janne och Julia har hunnit luncha medan hundarna dåsat i bussen. Båda är naturmänniskor och njuter som andra flanörer denna dag av vårljus och vitsippor. Nu samlar de varsin hundskock igen för dagens sista promenad. De följer en stig in bland granarna, likt centrum i varsin karusell av koppel som ständigt trasslar ihop sig.

Janne reder ut ännu en härva, böjer sig ner och fyller sin sista bajspåse. Ropar till Julia ifall hon har fler? Hans hår lyser blått, den färg som hundar ser bäst, upplyser Janne. När han träffade upphandlaren av hushållsavfall, Stockholm vatten och avlopp 2016, var det rosa.

Från skog till öppet fält. Att hålla ordning på alla koppel kräver koncentration.
Från skog till öppet fält. Att hålla ordning på alla koppel kräver koncentration. Foto: Justina Öster

Janne har nog testat hela regnbågens kulörer och hyste inte stort hopp om att upphandlarens representant skulle lyssna. Vilket visade sig sant.

Nytt trassel. Hanhunden Molle är pigg på intim kontakt, labradoodle-jycken Julius vill gnaga på sin pinne och den lilla chihuahua Doris behöver lyftas från högt blåbärsris.

Hämtar och lämnar

Järvafältet öppnar sig och Janne gör sig beredd att skjutsa hem hundarna till respektive matte och husse igen. För 5 200 kronor per månad både hämtar och lämnar han älsklingarna i deras ”trygga hemmiljö”.

– Fördelen med ett mobilt hunddagis är att vi kan åka till olika platser och naturreservat varje dag. Till en badsjö om det är varmt och till skogen om det regnar. På fasta dagis går hundarna ofta samma tur varje dag, säger Janne.

Han har hunddagisutbildning och praktiserade hos en vän, som gav honom idén att starta eget. Lönen Janne tar ut är mindre än hälften, jämfört med tiden som sopgubbe, 15 000 kronor.

– Men jag har väldigt roligt. Det är bäst av allt. Arbetet är fritt, utomhus och vi sköter oss själva, precis som inom renhållningen. Som brödgubbe var jag beroende av folk i butikerna, när de kunde ta emot. Det var otroligt stressigt, inte minst att jaga parkering. Jag var på väg att bränna ut mig.

Peanut, en prazky krysarik-hund, överöser Janne med kärleksfulla kyssar när kompisarna tagit plats i hundbussens burar och hon får ensam chans. Egentligen hade Janne tänkt fortsätta som sopgubbe hela livet, men nu har hundarna tagit över.
Peanut, en prazky krysarik-hund, överöser Janne med kärleksfulla kyssar när kompisarna tagit plats i hundbussens burar och hon får ensam chans. Egentligen hade Janne tänkt fortsätta som sopgubbe hela livet, men nu har hundarna tagit över. Foto: Justina Öster

Ett stort plus är att hundarna alltid är glada. Något som knappast kan sägas om Stockholms uppehållna trafikanter. Renhållarjobbet slet hårt på kroppen och det onda finns kvar. Musklerna har krympt, konstaterar Janne. Arbetet med hundarna är mindre fysiskt och Janne mår bra av att promenera med govännerna flera timmar per dag.

Planerar fler bussar

I hans huvud gror redan planerna på hundbuss två och hundbuss tre. Pandemin har skapat rusning efter valpar och fler nyägare har redan hört av sig om plats i bussen. Till hösten väntar sig Janne en ”explosion”, när coronajyckarna behöver dagomsorg. Hos Janne och Julia får de daglig träning.

– Vi gör kontaktövningar, de ska se oss i ögonen. Inkallning är viktigast, ska hundarna kunna gå lösa måste det sitta stenhårt att de kommer när man ropar.

Annan träning handlar om möten med människor, djur och cyklister. Godiset som fyller hundförarnas fickor kommer väl till pass. Govännen med allergi får sitt eget.

Janne vinkar adjö. Första hunden hämtade han klockan åtta, den sista lämnar han kring 15. Sen styr han hem. Sju egna hönor behöver tas om hand och biodlingen tittas till. Men katterna han hade har dött av ålder.

– Som sopgubbe tyckte jag att jag hade världens bästa jobb. Men nu har jag det igen!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Saied Tagavi

Saied Tagavi

… taxiförare som strider för bättre villkor för kåren och fria fack i Iran.

På Loudden fanns närmare 150 cisterner för bränsle. Nu ska alla skrotas. Plåtsaxen klipper enkelt igenom de centimetertjocka väggarna. Foto: Jan Lindkvist

Nu är det klippt för oljehamnen

Oljedepå. Den jättelika plåtsaxen klipper ner oljecisternen i småbitar. Som om det vore en konservburk. Ett år har gått sedan Loudden stängdes och oljebolagen är i full gång med rivning och sanering. Samtidigt är osäkerheten stor om Stockholms framtida bränsleförsörjning.

Hallå där!

Mariann Tönnesen

… som har röstats fram till Sveriges bästa parkeringsvakt.

Månadens studier
Jonas Persson, Transports studieombudsman. Foto: Kamilla Kvarntorp

Säkerheten prioriteras när Transports kurser startar

Facklig utbildning. Mängder av fackliga utbildningar har ställts in i spåren av pandemin. Men nu börjar kurserna sakta komma i gång igen, både centralt och i avdelningarna.

Hallå där!

Harald Fabricius

… vice ordförande i 3F Københavns Chauffører, som är med och arrangerar den 22:a Skandinaviska Transportarbetarekonferensen 22–24 oktober.

Kultur
Svordomar. Illustration: Mattias Käll. Kristy Beers Fägersten. Foto: Anna Hartvig / Södertörns högskola

Hon vill ge svordomen upprättelse

Kraftuttryck. Ett litet ”jävlar” kan vara tricket om du vill ha en vän. Det funkar också mot smärtan om du råkar tappa domkraften på tån. Lingvisten Kristy Beers Fägersten vet massor om konstruktivt svärande, och hon vill gärna ge svordomen upprättelse. Vi behöver den.

Hallå där!

Petter Arneback

… regional utvecklingsdirektör i Region Örebro län, som får Sveriges första elväg.

Månadens medlem
”Jag är rutinmänniska, gillar att ha rutiner och vill göra ett bra jobb”, säger fackligt engagerade hundföraren Mattias Hansson. Kollegan Holger är sex, sju år och tidigare polishund.

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Månadens avdelning
”Vi vill att Norrland ska leva och att de som är med i a-kassan också ska gå med i Transport!” Från vänster: Ulrika Wiklund (LO, hyr arbetsrum), regionala skyddsombudet Johnny Wiklund, Linda Björkner (telefontjänsten TPD). Längst fram ordförande och studieorganisatör Mikael Humlin.

”Vi vill att Norrland ska leva!”

Hälsingland. Mitt under brinnande pandemi flyttade Transports Hälsingeavdelning till nya lokaler. Ny ordförande är på plats och coronatiden har rullat på hyfsat. Fast ett gäng sopgubbar slog bakut, alldeles i början.

Månadens medlem
Tidningsbud på väg igen. Elin Larsson är tillbaka hos gamla arbetsgivaren och levererar åter på Småländska Höglandet.

Tillbaka som bud på Höglandet

Tidningsbud. Efter en kort sväng på annat jobb är Elin Larsson tillbaka som tidningsbud. Rutten är ny, bäst är friheten. Ingen natt är den andra lik.

Månadens klubb
”Lite kul ska vi ha också”, säger nya förarklubben på Connect bus. Från vänster Rebwar Hamasaeed (ledamot), Ann-Britt Boström (ledamot), Pernilla Lagerholm Sköld (ordförande), Erik Smedjeborg (skyddsombud) och Mikael Davidsson (sekreterare). Foto: Justina Öster

”Vaccinera oss chaufförer!”

Förarklubb. Förarna på Connect bus i Örebro har nyss dragit i gång sin klubb. Gå inte bakom backande bussar, vädjar de. Och tipsar arkitekter och beslutsfattare: – Lyssna på oss när ni planerar entréer och parkeringar vid sjukhus!

”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn. Foto: Lilly Hallberg

Tuff omplacering efter 20 år i hamnen

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Hallå där!

Svante Backfält

… elev vid Nobelgymnasiet i Karlstad och bäst i Sverige på Transportföretagens yrkesprov.

Transports förbundsordförande Tommy Wreeth har haft en hektisk vinter, med avtalsförhandlingar, LAS-strider i LO och en pandemi som försvårat det fackliga arbetet.

Fyra år i hetluften

Kongress 2022. Fyra år har gått sedan Transports kongress i Örebro, då Tommy Wreeth valdes till förbundsordförande. Fyra ovanligt turbulenta år. Om 15 månader är det dags för ny kongress.  – Får jag förtroendet ställer jag gärna upp en period till, säger han.

Månadens avdelning
Ombudsman Jan Lendin, RSO Anders Dristig och avdelningsordförande Dan Johansson på avdelning 55. Saknas gör studieorganisatören Alexander Hutter. På Transports kontor arbetar också Charlotte Wendel Lendin.

”Vi syns och folk märker att vi finns”

Uddevalla. Många mil och mycket arbete ute, trots att pandemin satt käppar i hjulet. På Transports västligaste avdelning har man funnit nya vägar. Och på bevakningsfronten har medlemsantalet ökat.

Månadens medlem
Abbe Sylla jobbar treskift på macken i Solna. När Transportarbetaren hälsar på är det sena passet och han går av vid 23-tiden.

Abbe kör lugnt på stora macken

Bensinmack. Full fart för det mesta. Abdoulaye Sylla trivs med arbetet på bensinstationen. Han både bor och jobbar i Solna – många känner igen honom och hälsar på stan. Men lediga sommardagar tillbringar ”Abbe” gärna i Roslagens famn.