Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen. Foto: Justina Öster
Close
Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen.
Close

Från sopbil till hundbuss

Arbetsliv. 2017 gick han i täten. Stockholms sopgubbar stred mot sänkta löner och ”nyckelspioner” i bilarna. Nu har Janne Spanedal bytt lastbilen mot en solgul hundbuss. Nyckelknippan har krympt rejält.

Till vänster: nyckelknippa anno 2021. Till höger: bamseknippan från Janne Spanedals tid som sopgubbe 2017. Foto: Privat
Till vänster: Nyckelknippa anno 2021. Till höger: Bamseknippan från Janne Spanedals tid som sopgubbe 2017. Foto: Privat

Janne Spanedal ler och visar fram en betydligt mindre nyckelknippa än den kilotunga han bar som en av Stockholms stolta sopgubbar. Stolta för att de lärde upp varandra vart varenda nyckel gick. För att de slet och sprang i ur och skur, löste problem (utan tanke på vad det kostade kroppen).

– Krogägarna kunde sätta klockan efter oss, sa en tidigare kollega som nu säljer båtar i skärgården.

Nu går Jannes nycklar till hundägarna. Vars bästa vänner han kör runt och hämtar upp varje morgon i bussen som han själv byggt om. Han rör sig fortfarande i ungefär samma kvarter, där han förr tömde sopkärl.

Janne hade tänkt fortsätta som sopgubbe hela livet. Men när han och kollegorna förlorade kampen om att få behålla sitt speciella poängsystem (ackord) i Arbetsdomstolen, och dömdes att betala böter för vild strejk sa han upp sig.

Janne Spanedal och Julia Mindell för varsin hundflock genom skogen. Kopplen trasslar, den ena jycken vill gnaga på en pinne, den andra vänslas och den tredje nosa på en fläck. Men alla njuter av våren.
Janne Spanedal och Julia Mindell för varsin hundflock genom skogen. Kopplen trasslar, den ena jycken vill gnaga på en pinne, den andra vänslas och den tredje nosa på en fläck. Men alla njuter av våren. Foto: Justina Öster

Sadlade om

Han sadlade om. Först till brödförsäljare, sedan till hundförare med eget hunddagis – på hjul.

Flertalet av sophämtarna som skapade rubriker sommaren 2017 följde Jannes exempel. Att miljöbolaget hyrde in medåkare, ”nyckelspioner”, för att märka upp sopgubbarnas omärkta nycklar blev droppen. ”En psykisk påfrestning” sa Janne när Transportarbetaren träffade honom då. Solen gassade, som denna dag när vi möts igen på Järvafältet vid Stockholmsförorterna Tensta och Rinkeby.

En blond Janne Spanedal vid konflikten 2017, när soporna jäste i kärlen.
En blond Janne Spanedal vid konflikten 2017, när soporna jäste i kärlen. Foto: Justina Öster

2017 skyndade nyhetsreportrarna till med mobiler, block och mikrofoner. Janne satt ensam kvar på en trave pallkragar, en bit bort från raderna av parkerade lastbilar som avgav en sötsur lukt. Sopgubbarna hade lagt ner jobbet i protest, miljöföretaget samlat in alla nycklar, kollegorna tömt sina skåp och droppat hem, en efter en.

Få ville ge någon kommentar, men Janne var fackligt engagerad och ordförande i Stockholmsavdelningens sektion för miljöarbetare.

18 hundar

Nu bär han och hans anställda hundförare Julia Mindell gula jackor, i ton med bussen och midjebältet, där de hakar fast kopplen till sammanlagt 18 jyckar. Janne har tillstånd för 20, tio hundar var. Fyra är deras egna.

”Jag vill också vara med”, tycker labradoodlen Julius när Janne Spanedal gosar med blandrashunden Ziggy. Han är en korsning mellan golden retriever, collie, labrador och schäfer.
”Jag vill också vara med”, tycker labradoodlen Julius när Janne Spanedal gosar med blandrashunden Ziggy. Han är en korsning mellan golden retriever, collie, labrador och schäfer. Foto: Justina Öster

Ziggy, med gener från både labrador, golden retriever, collie och schäfer är störst och först att ge skall när jag blandar mig i flocken. Hela gänget hakar på, alltifrån lilla pussglada Peanut av rasen prazky krysarik till pratsamma rumänska gatuhunden Bamse och goldendoodle-Charlie. Ett fluffigt moln av vit päls.

Janne och Julia har hunnit luncha medan hundarna dåsat i bussen. Båda är naturmänniskor och njuter som andra flanörer denna dag av vårljus och vitsippor. Nu samlar de varsin hundskock igen för dagens sista promenad. De följer en stig in bland granarna, likt centrum i varsin karusell av koppel som ständigt trasslar ihop sig.

Janne reder ut ännu en härva, böjer sig ner och fyller sin sista bajspåse. Ropar till Julia ifall hon har fler? Hans hår lyser blått, den färg som hundar ser bäst, upplyser Janne. När han träffade upphandlaren av hushållsavfall, Stockholm vatten och avlopp 2016, var det rosa.

Från skog till öppet fält. Att hålla ordning på alla koppel kräver koncentration.
Från skog till öppet fält. Att hålla ordning på alla koppel kräver koncentration. Foto: Justina Öster

Janne har nog testat hela regnbågens kulörer och hyste inte stort hopp om att upphandlarens representant skulle lyssna. Vilket visade sig sant.

Nytt trassel. Hanhunden Molle är pigg på intim kontakt, labradoodle-jycken Julius vill gnaga på sin pinne och den lilla chihuahua Doris behöver lyftas från högt blåbärsris.

Hämtar och lämnar

Järvafältet öppnar sig och Janne gör sig beredd att skjutsa hem hundarna till respektive matte och husse igen. För 5 200 kronor per månad både hämtar och lämnar han älsklingarna i deras ”trygga hemmiljö”.

– Fördelen med ett mobilt hunddagis är att vi kan åka till olika platser och naturreservat varje dag. Till en badsjö om det är varmt och till skogen om det regnar. På fasta dagis går hundarna ofta samma tur varje dag, säger Janne.

Han har hunddagisutbildning och praktiserade hos en vän, som gav honom idén att starta eget. Lönen Janne tar ut är mindre än hälften, jämfört med tiden som sopgubbe, 15 000 kronor.

– Men jag har väldigt roligt. Det är bäst av allt. Arbetet är fritt, utomhus och vi sköter oss själva, precis som inom renhållningen. Som brödgubbe var jag beroende av folk i butikerna, när de kunde ta emot. Det var otroligt stressigt, inte minst att jaga parkering. Jag var på väg att bränna ut mig.

Peanut, en prazky krysarik-hund, överöser Janne med kärleksfulla kyssar när kompisarna tagit plats i hundbussens burar och hon får ensam chans. Egentligen hade Janne tänkt fortsätta som sopgubbe hela livet, men nu har hundarna tagit över.
Peanut, en prazky krysarik-hund, överöser Janne med kärleksfulla kyssar när kompisarna tagit plats i hundbussens burar och hon får ensam chans. Egentligen hade Janne tänkt fortsätta som sopgubbe hela livet, men nu har hundarna tagit över. Foto: Justina Öster

Ett stort plus är att hundarna alltid är glada. Något som knappast kan sägas om Stockholms uppehållna trafikanter. Renhållarjobbet slet hårt på kroppen och det onda finns kvar. Musklerna har krympt, konstaterar Janne. Arbetet med hundarna är mindre fysiskt och Janne mår bra av att promenera med govännerna flera timmar per dag.

Planerar fler bussar

I hans huvud gror redan planerna på hundbuss två och hundbuss tre. Pandemin har skapat rusning efter valpar och fler nyägare har redan hört av sig om plats i bussen. Till hösten väntar sig Janne en ”explosion”, när coronajyckarna behöver dagomsorg. Hos Janne och Julia får de daglig träning.

– Vi gör kontaktövningar, de ska se oss i ögonen. Inkallning är viktigast, ska hundarna kunna gå lösa måste det sitta stenhårt att de kommer när man ropar.

Annan träning handlar om möten med människor, djur och cyklister. Godiset som fyller hundförarnas fickor kommer väl till pass. Govännen med allergi får sitt eget.

Janne vinkar adjö. Första hunden hämtade han klockan åtta, den sista lämnar han kring 15. Sen styr han hem. Sju egna hönor behöver tas om hand och biodlingen tittas till. Men katterna han hade har dött av ålder.

– Som sopgubbe tyckte jag att jag hade världens bästa jobb. Men nu har jag det igen!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Husen i Gamla stan är k-märkta, vilket innebär att man inte får ändra särskilt mycket. För Rabbes och Pierres del innebär det att de får släpa sopsäckar och kärl långa sträckor där sopbilen inte kommer fram. Foto: John Antonsson

Stolta sopgubbar i Gamla stan

Miljöarbetare. Soprum i svårtillgängliga källarvalv, ojämna kullerstenar och trånga gränder. Transportarbetaren följde med Pierre Yudego och Rabbe Collmar när de hämtade sopor en tidig morgon i Stockholms Gamla stan.

Avarnklubben satsar på arbetsmiljön

Bevakning. Transports fackklubb på Avarn jobbar hårt med att arbetet ska vara säkert och att den som blivit sjuk ska få hjälp. Företaget är med och betalar så att ett skyddsombud på heltid kan arbeta med rehabiliteringsärenden.

Olivera Pobra. Foto: Lilly Hallberg

Det ska inte vara valfritt att följa värdegrunden på arbetsplatsen

Arbetsmiljö. Olivera Pobra är regionalt skyddsombud på Stockholmsavdelningen. Hon kan tänka sig att arbeta med ett verktyg som Respekttrappan. Och tycker att det är självklart att alla ska delta i sådana aktiviteter om de erbjuds på jobbet.

Hallå där!

Gabriel Abalo

…taxichaufför, som med hjälp av Transport fått nära 40 000 från den tidigare arbetsgivaren.

Månadens möte
Möte utanför macken. Ombudsmännen Christina Mattisson (med hunden Ringostar), Mikael Humlin, Magnus Lagerqvist och Magnus Dawest tillsammans med chauffören Roger Berglund och, längst till höger, RSO Johnny Wiklund.

”Det gäller att vara ute och synas”

Transport. En ström av folk på väg passerar – chaufförer, skolungdomar, bilköpare och turister. En kort bit från E4:an i Hudiksvall mötte transportare gamla och blivande medlemmar över en fika under manifestationen.

Marken mullrar under Sigalit Slutbäck, här i Solna dras nya tunnelbanelinjen fram under Tya:s kontor. Själv står hon stadigt med fötterna på jorden.

Tyas vd: ”Gemensamma insatser ger resultat”

8 frågor. För snart sex år sedan tog Sigalit Slutbäck över som högsta chef för Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd, Tya. Hon spelar ned sin egen roll, lyfter samarbete för ökad kunskap och vikten av bra klimat i alla betydelser.

Fordons- och transportprogrammet
Linnéa Elofsson, Moa Sääv, Karolina Järback och Elin Olsson trivs på Oscarsgymnasiet.

Här är en tredjedel av transporteleverna tjejer

Oskarshamn. Chaufförsyrket är stressigt och de har redan hunnit stöta på en del fördomar. Men de är övertygade om att de har valt rätt yrke. Linnéa Elofsson, Elin Olsson, Moa Sääv och Karolina Järback är elever vid fordons- och transportprogrammet inriktning transport vid Oscarsgymnasiet i Oskarshamn, en skola där en tredjedel av transporteleverna är tjejer.

Hallå där!
Sirin Celik. Foto: Lilly Hallberg

Sirin Celik

…statsvetare och utredare på Transport, som analyserar partiledarnas tal under den pågående Järvaveckan.

Hallå där!

Moa Lindell

lastbilschaufför från Huddinge och en av åtta tävlande i kategorin Lastbil på Yrkes-SM i Växjö i mitten på maj.

Månadens klubb
Björn Breivik, Tove Themptander, Alexander Saviharju och Staffan Törnqvist från Avarnklubben i Stockholms styrelse. Foto: John Antonsson

Avarnklubben satsar på arbetsmiljön

Bevakning. Transports fackklubb på Avarn jobbar hårt med att arbetet ska vara säkert och att den som blivit sjuk ska få hjälp. Företaget är med och betalar så att ett skyddsombud på heltid kan arbeta med rehabiliteringsärenden.

Månadens medlem
Född och uppvuxen i Gävle var Gustaf Dubeck länge rätt omedveten om stadens hamn och dess betydelse. I dag är han sedan många år fast som hamnarbetare, har funnit kärleken på samma skift, spelar i band där tre av fyra har anknytning till hamnen.

”Innan jag började här hade ingen talat om facket”

Hamn. Född och uppvuxen i Gävle var Gustaf Dubeck länge rätt omedveten om stadens hamn och dess betydelse. I dag är han sedan många år fast som hamnarbetare, har funnit kärleken på samma skift, spelar i band där tre av fyra har anknytning till hamnen. Och är vice ordförande i en av landets största Transportklubbar.

Transports blockad av ryska fartyg
Jimmy Åsberg är ordförande för Transports avdelning 1 Hamn Norrland/Mellansverige. Foto: Lilly Hallberg

”Att vi lägger ett sådant varsel är stort”

7 frågor. Hamnarbetarna har hamnat i fokus när det gäller aktioner till stöd för Ukraina i det ryska anfallskriget. Hamnavdelning 1:s ordförande Jimmy Åsberg svarar på frågor om blockaden.

Möte med makten
Moderaternas Johan Forssell intervjuas av Transportarbetarens John Antonsson.

”Svensk rättspolitik är väldigt ängslig”

Val 2022. Vilken roll ska ordningsvakterna ha i framtidens brottsbekämpning? På det och mycket annat svarar Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell i Transportarbetarens artikelserie ”Möte med makten.”

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Muf-metoder

Kent Källqvist kommenterar. Min gode vän Hans Tilly, Byggnadsarbetareför­bundets förre ordförande, fick ett avkapat hästhuvud i ett paket till sin arbetsplats. Av­sändare var Johan Forssell, samma man som nu är Moderaternas rättspolitiska talesman. Samme man som i intervjun här intill kräver hårdare tag mot de som hotar och trakasserar.

Hallå där!

Jens Holm (V)

…ordförande i riksdagens trafikutskott, som har tagit emot 16 301 namnunderskrifter från Synskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Unga med Synnedsättning.

Månadens studiesatsning
Ludwig Eriksson, Viktor Andersson och Rasmus Grahm tar tillsammans med ett par andra transportare fram ett nytt material för skolinformation. Foto: John Antonsson

Nytt material ska locka unga till facket

Transport. Efter två år av pandemi kraftsamlar Transport för att komma ut på skolorna och informera ungdomar om facket. En grupp är i full gång med att ta fram ett nytt material för skolbesöken.

Månadens medlem
Niclas Jürgens stora fritidsintresse är musiken och han har lyckats komma tillbaka som gitarrist efter en arbetsplatsolycka där han miste en fingertopp. Foto: Urban Löfqvist

Chaufförsjobbet blev ett framgångsrecept

Åkeri. Som liten drömde han om ett liv på vägen som lastbilschaufför. För drygt 20 år sedan valde Niclas Jürgens att förverkliga drömmen. Bakom sig lämnade han livet som kock på finkrogar som anrika Savoy i Malmö och Sheraton i Köpenhamn.