Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen. Foto: Justina Öster
Close
Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen.
Close

Från sopbil till hundbuss

Arbetsliv. 2017 gick han i täten. Stockholms sopgubbar stred mot sänkta löner och ”nyckelspioner” i bilarna. Nu har Janne Spanedal bytt lastbilen mot en solgul hundbuss. Nyckelknippan har krympt rejält.

Till vänster: nyckelknippa anno 2021. Till höger: bamseknippan från Janne Spanedals tid som sopgubbe 2017. Foto: Privat
Till vänster: Nyckelknippa anno 2021. Till höger: Bamseknippan från Janne Spanedals tid som sopgubbe 2017. Foto: Privat

Janne Spanedal ler och visar fram en betydligt mindre nyckelknippa än den kilotunga han bar som en av Stockholms stolta sopgubbar. Stolta för att de lärde upp varandra vart varenda nyckel gick. För att de slet och sprang i ur och skur, löste problem (utan tanke på vad det kostade kroppen).

– Krogägarna kunde sätta klockan efter oss, sa en tidigare kollega som nu säljer båtar i skärgården.

Nu går Jannes nycklar till hundägarna. Vars bästa vänner han kör runt och hämtar upp varje morgon i bussen som han själv byggt om. Han rör sig fortfarande i ungefär samma kvarter, där han förr tömde sopkärl.

Janne hade tänkt fortsätta som sopgubbe hela livet. Men när han och kollegorna förlorade kampen om att få behålla sitt speciella poängsystem (ackord) i Arbetsdomstolen, och dömdes att betala böter för vild strejk sa han upp sig.

Janne Spanedal och Julia Mindell för varsin hundflock genom skogen. Kopplen trasslar, den ena jycken vill gnaga på en pinne, den andra vänslas och den tredje nosa på en fläck. Men alla njuter av våren.
Janne Spanedal och Julia Mindell för varsin hundflock genom skogen. Kopplen trasslar, den ena jycken vill gnaga på en pinne, den andra vänslas och den tredje nosa på en fläck. Men alla njuter av våren. Foto: Justina Öster

Sadlade om

Han sadlade om. Först till brödförsäljare, sedan till hundförare med eget hunddagis – på hjul.

Flertalet av sophämtarna som skapade rubriker sommaren 2017 följde Jannes exempel. Att miljöbolaget hyrde in medåkare, ”nyckelspioner”, för att märka upp sopgubbarnas omärkta nycklar blev droppen. ”En psykisk påfrestning” sa Janne när Transportarbetaren träffade honom då. Solen gassade, som denna dag när vi möts igen på Järvafältet vid Stockholmsförorterna Tensta och Rinkeby.

En blond Janne Spanedal vid konflikten 2017, när soporna jäste i kärlen.
En blond Janne Spanedal vid konflikten 2017, när soporna jäste i kärlen. Foto: Justina Öster

2017 skyndade nyhetsreportrarna till med mobiler, block och mikrofoner. Janne satt ensam kvar på en trave pallkragar, en bit bort från raderna av parkerade lastbilar som avgav en sötsur lukt. Sopgubbarna hade lagt ner jobbet i protest, miljöföretaget samlat in alla nycklar, kollegorna tömt sina skåp och droppat hem, en efter en.

Få ville ge någon kommentar, men Janne var fackligt engagerad och ordförande i Stockholmsavdelningens sektion för miljöarbetare.

18 hundar

Nu bär han och hans anställda hundförare Julia Mindell gula jackor, i ton med bussen och midjebältet, där de hakar fast kopplen till sammanlagt 18 jyckar. Janne har tillstånd för 20, tio hundar var. Fyra är deras egna.

”Jag vill också vara med”, tycker labradoodlen Julius när Janne Spanedal gosar med blandrashunden Ziggy. Han är en korsning mellan golden retriever, collie, labrador och schäfer.
”Jag vill också vara med”, tycker labradoodlen Julius när Janne Spanedal gosar med blandrashunden Ziggy. Han är en korsning mellan golden retriever, collie, labrador och schäfer. Foto: Justina Öster

Ziggy, med gener från både labrador, golden retriever, collie och schäfer är störst och först att ge skall när jag blandar mig i flocken. Hela gänget hakar på, alltifrån lilla pussglada Peanut av rasen prazky krysarik till pratsamma rumänska gatuhunden Bamse och goldendoodle-Charlie. Ett fluffigt moln av vit päls.

Janne och Julia har hunnit luncha medan hundarna dåsat i bussen. Båda är naturmänniskor och njuter som andra flanörer denna dag av vårljus och vitsippor. Nu samlar de varsin hundskock igen för dagens sista promenad. De följer en stig in bland granarna, likt centrum i varsin karusell av koppel som ständigt trasslar ihop sig.

Janne reder ut ännu en härva, böjer sig ner och fyller sin sista bajspåse. Ropar till Julia ifall hon har fler? Hans hår lyser blått, den färg som hundar ser bäst, upplyser Janne. När han träffade upphandlaren av hushållsavfall, Stockholm vatten och avlopp 2016, var det rosa.

Från skog till öppet fält. Att hålla ordning på alla koppel kräver koncentration.
Från skog till öppet fält. Att hålla ordning på alla koppel kräver koncentration. Foto: Justina Öster

Janne har nog testat hela regnbågens kulörer och hyste inte stort hopp om att upphandlarens representant skulle lyssna. Vilket visade sig sant.

Nytt trassel. Hanhunden Molle är pigg på intim kontakt, labradoodle-jycken Julius vill gnaga på sin pinne och den lilla chihuahua Doris behöver lyftas från högt blåbärsris.

Hämtar och lämnar

Järvafältet öppnar sig och Janne gör sig beredd att skjutsa hem hundarna till respektive matte och husse igen. För 5 200 kronor per månad både hämtar och lämnar han älsklingarna i deras ”trygga hemmiljö”.

– Fördelen med ett mobilt hunddagis är att vi kan åka till olika platser och naturreservat varje dag. Till en badsjö om det är varmt och till skogen om det regnar. På fasta dagis går hundarna ofta samma tur varje dag, säger Janne.

Han har hunddagisutbildning och praktiserade hos en vän, som gav honom idén att starta eget. Lönen Janne tar ut är mindre än hälften, jämfört med tiden som sopgubbe, 15 000 kronor.

– Men jag har väldigt roligt. Det är bäst av allt. Arbetet är fritt, utomhus och vi sköter oss själva, precis som inom renhållningen. Som brödgubbe var jag beroende av folk i butikerna, när de kunde ta emot. Det var otroligt stressigt, inte minst att jaga parkering. Jag var på väg att bränna ut mig.

Peanut, en prazky krysarik-hund, överöser Janne med kärleksfulla kyssar när kompisarna tagit plats i hundbussens burar och hon får ensam chans. Egentligen hade Janne tänkt fortsätta som sopgubbe hela livet, men nu har hundarna tagit över.
Peanut, en prazky krysarik-hund, överöser Janne med kärleksfulla kyssar när kompisarna tagit plats i hundbussens burar och hon får ensam chans. Egentligen hade Janne tänkt fortsätta som sopgubbe hela livet, men nu har hundarna tagit över. Foto: Justina Öster

Ett stort plus är att hundarna alltid är glada. Något som knappast kan sägas om Stockholms uppehållna trafikanter. Renhållarjobbet slet hårt på kroppen och det onda finns kvar. Musklerna har krympt, konstaterar Janne. Arbetet med hundarna är mindre fysiskt och Janne mår bra av att promenera med govännerna flera timmar per dag.

Planerar fler bussar

I hans huvud gror redan planerna på hundbuss två och hundbuss tre. Pandemin har skapat rusning efter valpar och fler nyägare har redan hört av sig om plats i bussen. Till hösten väntar sig Janne en ”explosion”, när coronajyckarna behöver dagomsorg. Hos Janne och Julia får de daglig träning.

– Vi gör kontaktövningar, de ska se oss i ögonen. Inkallning är viktigast, ska hundarna kunna gå lösa måste det sitta stenhårt att de kommer när man ropar.

Annan träning handlar om möten med människor, djur och cyklister. Godiset som fyller hundförarnas fickor kommer väl till pass. Govännen med allergi får sitt eget.

Janne vinkar adjö. Första hunden hämtade han klockan åtta, den sista lämnar han kring 15. Sen styr han hem. Sju egna hönor behöver tas om hand och biodlingen tittas till. Men katterna han hade har dött av ålder.

– Som sopgubbe tyckte jag att jag hade världens bästa jobb. Men nu har jag det igen!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Claes Thim, ombudsman Transport avd 5 Stockholm. Foto: Petra Hägglund

Nu ökar dödsolyckorna på jobbet igen

Debatt. Pandemin är långt ifrån över men om vi ska nämna något positivt så har allt fler kunnat gå tillbaka till arbetet. Nu var det väldigt många som inte kunnat arbeta hemifrån men åtskilliga arbetsplatser stängde ner eller minskade kraftigt på sin verksamhet. Baksidan? Från minskade dödsolyckor ser vi nu helt plötsligt en ökning. Elva arbetare fler än 2020 har fått sätta livet till på grund av livsfarlig arbetsmiljö. Totalt 42 människor som är våra vänner, mammor, pappor eller syskon som aldrig mer fick komma hem.

Bidhu Bhushan Das. Foto: Kamilla Kvarntorp

”Många kollegor vet inget om svensk pension”

Pensioner. Flera utländska bud som Transportarbetaren har träffat har inga eller dåliga kunskaper om sin svenska pension. De som vet att de tjänar in till pensionen vet inte hur de ska göra för att få ut pengarna.

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Månadens studiekommitté
Från vänster: ordningsvakt Philip Kretz Lindén, värdetransportör Sofie Nordén, studieorganisatör Patrik Persson, åkerichaufför Peter Roos, tidningsbud Patrik Petersson och tidningsbud Maths Nilsson. Foto: Justina Öster

Mer kunskap ger mer makt

Malmö. – Utan kunskap får vi tysta arbetsplatser. Vet du som anställd inte vad du har för rättigheter och skyldigheter blir du lätt passiv och rädd att åtgärda något. Patrik Persson på Malmöavdelningen slår ett slag för facklig utbildning.

Kultur
”När man öppnar dörren följer ratten med. Det är en kul grej med bilen som räddade BMW från total bankrutt”, säger P-O Åberg om sin mintgröna BMW 300 Isetta från 1959. Bredvid står en annan tysk minibil, en Goggomobil. Foto: Kamilla Kvarntorp

Samlare utan mål

Mopedfantast. En flygplanspropeller, gamla radioapparater och kameror, en Wurlitzer-jukebox och en lyxig trampbil av märket Austin J40. Men framför allt mopeder är det som gäller för samlaren P-O Åberg.

Månadens medlem
Yngve Lindkvists samhällsintresse växte sig starkt när han blev äldre och medveten om orättvisor.

”Jag har upplevt så mycket”

Fackligt. 20 år som lastbilschaufför, 20 år som ombudsman och över 20 år på PRO, där han fortfarande är mycket aktiv. Det är Yngve Lindkvists långa karriär i korthet.

Månadens verksamhet
Tommy Jonsson och Jimmy Ovesson tar hjälp av informatörer runt om i landet. Foto: Robert Eriksson / Jönköpings-Posten

Ordning & reda bygger nätverk

Transport. Pandemin har åtminstone klingat av och nu ska Sverige och resten av EU få nya regler för den internationella åkeritrafiken. Transports Ordning och reda-verksamhet har rustat upp och byggts ut med ett nätverk över hela landet.

Hallå där!

Lars Klang

…ombudsman i Malmö, som har hjälpt två medlemmar att driva in totalt drygt 110 000 kronor.

Månadens avdelning
Robert Savela, RSO, Olov Wiklund, ombudsman, Urban Vikström, RSO, Veronica Ökvist, ombudsman, Catrin Rönnlund, kontorist.

Störst och alltid på topp

Norrbotten. Kronan bland avdelningar i ett avlångt land. Så beskriver någon på kontoret lite på skämt avdelning 26. De långa avstånden längst i norr är inget hinder i arbetet: Att förbättra medlemmarnas villkor på arbetsplatserna.

Kjell Rautio jobbar som utredare på LO. Han har skrivit och debatterat om sjukförsäkringen i mer än tio år.

”Inkomstskyddet måste förstärkas”

7 frågor. Hur trygg är den som blir sjuk? Och vad betyder regeringens nya giv om sjukförsäkringen? Kjell Rautio, LO:s expert på sjukförsäkringar, svarar på sju frågor.

Månadens medlem
Lika övertygad som under ombudsmannaåren. Lennart Johansson ser behovet av facklig-politisk samverkan som lika starkt i dag som när han jobbade på avdelningen i Kalmar.

”Jag har blicken riktad framåt”

Facklig. Lennart Johansson har i år firat 60 år som medlem i Transport, varav 20 år som ombudsman. Engagemanget för medlemmarna löper som en röd väg genom åren. – Den som inte kan sin historia har ingen framtid, säger han.

Kaoset på Gate gourmet
Medina Bajric. Foto: Justina Öster

Hon sparkades efter 43 år

Flyg. – Jag är inte densamma. Medina Bajric gör en gest mot hjärtat. Såret. En dag kallades hon in till chefen. När porten slog igen bar Medina 43 år med sig hem. I två kassar.

Hallå där!

Daniel Hilmér

… tidningsbud i Trollhättan, och huvudskyddsombud på Västsvensk tidningsdistribution (VTD), som jobbar som vanligt nu på lördag den 9 oktober, Tidningsbudens dag.

Månadens politiska

Välkomna gäster hos vänstern

Fackligt-politiskt. Full sysselsättning, för lite strejkande, gig-ekonomi, klasskamp och branschföreningar. En rad frågor lyftes och diskuterades på Vänsterns stora rikskonferens i september – ett led i satsningen på att stärka det fackliga arbetet, både på arbetsplatserna och inom partiet.

Månadens medlem
Aftonbladets podd med Mauri Hermundsson har utsett Mariann Tönnesen till Sveriges bästa parkeringsvakt. Bra koll på regelverket, ödmjukhet och lyhördhet ligger bakom utmärkelsen.

”Jag lever för parkering”

Parkeringsvakt. Mariann Tönnesen har utsetts till Sveriges bästa p-vakt. Hon träffar många trevliga människor i tjänsten. Men hot och våld hör också till hennes arbetsdag.

Kultur
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Hon vill skriva om sin egen generation

Skrivlust. Arbetare i 40- och 50-årsåldern behöver någon att identifiera sig med. Det tycker Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Nu vill hon skriva om sin egen generations vardag.

Högt tryck på skrivarkurs

Kultur. Drygt 70 LO-medlemmar sökte till LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Men bara tio fick plats. I vår blir det en ny kurs. De som inte fick plats förra gången har förtur.