De sadlade om från taxi till lastbil
Månadens medlem. Jenny Johansson och Robert Savela vantrivdes så med arbetsförhållandena som taxiförare att de lade sina sparpengar på lastbilskort och bytte bransch. Nu jobbar båda som lastbilschaufförer och ångrar inte sitt beslut för en sekund.
Det var det berömda bananskalet som fick Jenny Johansson att halka in i taxibranschen. Där blev hon sedan kvar i sex och ett halvt år. Och hon blev mer och mer missnöjd för varje dag som gick. Till slut fick hon nog.
– Jag tokledsnade, så jag sa upp mig och bjöd in till fest där jag eldade upp kläderna. Det var riktigt befriande men cheferna blev inte så glada på mig, säger Jenny Johansson.
Hon var trött på ledningen, på arbetstiderna, på den dåliga lönen…
– Man jobbar ju på ackord för ingenting. Jag mådde till slut illa av att gå till jobbet.
Hennes sambo, Robert Savela, jobbade bara hälften så länge som taxiförare, tre och ett halvt år.
– Så jag hann inte komma till Jennys stadium av hat, säger han.
Men han följde ändå Jenny och gav upp hoppet om taxi.
– Vi raljerade lite förut och sa att jobba inom taxi är som att vara slavar. Ju fler körningar du tar, desto mer pengar får du. Men det innebär ju att du kör fast du ibland egentligen inte borde. Du kör till och med skolbarn på ackord, det är inte bra, säger Robert.
Jenny sa upp sig i våras, på vinst och förlust, medan Robert för säkerhets skull behöll sitt jobb och i stället tog semester i tre veckor.
De plockade båda ut sina sparpengar och lade dem på att ta lastbilskort, alla behörigheter. I efterhand har de räknat ut att det har kostat dem omkring 50 000 kronor var, med allt inräknat.
– Gruvboomen här uppe har blivit ett lyft för Norrbotten och det känns som att det här är ett framtidsyrke, åtminstone de närmaste tio åren. Det var därför vi vågade och pyntade upp, säger Robert Savela.
Tanken var att Robert skulle fortsätta att köra taxi ett tag och jobba kvar en bit in på hösten. Men så blev det inte. Så fort de vara klara med utbildningen började lastbilsjobben att ramla in.
– Vi har haft tur. Det har bara rullat på sedan i somras. Jag har bara ringt ett enda samtal för att få jobb, annars har de ringt till oss, säger Jenny Johansson.
Uppdragen har gällt glasstransporter för GB för Jenny, anläggning för Robert och nu en hel del fjärrkörning längs E4, något som de båda trivs med.
De njuter båda två av att lära sig nya saker, att få köra olika lastbilar och att färdas genom Sverige i diverse olika fordonskombinationer.
Paret lever ett kringflackande liv och sticker i väg på jobb så snart det behövs. Mellanlandar hemma i lägenheten i
Piteå gör de bara när det finns tid. Men det är ingen av dem som är särskilt brydd över det.
– Man får vara ganska flexibel och det är ingen större skillnad från förut. Skillnaden är att nu får vi betalt för det vi gör, säger Robert Savela.
De vågar säga nej till uppdrag om det behövs, och när de väl är lediga kan de njuta av att verkligen kunna vara lediga.
– I somras for vi och hälsade på kompisar, åkte på minisemestrar, grillade. Det var som en helt ny upptäckt – ”är det så här att vara ledig”, tänkte vi, berättar Robert.
Även om mycket av Robert och Jennys liv kretsar kring jobbet hinner de också med att engagera sig både fackligt och politiskt. När det finns tid över pluggar de finska tillsammans. Kursledare är Roberts mamma som kommer från
Finland.
Efter att de har lämnat taxibranschen har de plötsligt tid att ägna sig både åt sådant och åt varandra. För en sak har de trots allt att tacka taxiyrket för. Det var genom jobbet som de träffade varandra.
Sofia Lindroth
