Yrkesföraren som tog fram jobbskorna hon själv saknade
Skoentreprenören. Veronica Olsson öppnar dörren till det före detta stallet. I rummet bakom kontoret står skokartonger i rader, organiserade i ett system av hyllor. Möt chauffören som tröttnade på skor som inte fungerar i distributionsbilen.
– De som arbetsgivaren betalade fanns bara i herrstorlek. Så jag köpte egna, som jag slet ut snabbt. Och förresten behövde jag två par när det var varmt i hytten och kallt utanför.
– Sedan blev jag förvånad när jag såg en del kollegor köra i foppatofflor, sandaler eller gympadojor utan stålhätta.
Veronica Olsson funderade en del på saken under åren hon distribuerade paket och mjölk till butiker. Det var i en tid med mycket prat om att starta eget, och hon hade själv gått en kurs på det temat. Dessutom hade hästarna flyttat och stallet stod tomt.
En sömnlös natt följde hon rådet i en tidning: Skriv ner allt du tycker om på ett papper.
Hon skrev lastbilar … och träskor. Och plötsligt fanns affärsidén där.
– Jag skulle göra skor som funkade både i bilen och utanför, och som var lite fräcka. De skor som jag själv hade saknat.
En hel del efterforskningar och affärsuppgörelser följde innan hon hösten 2015 kunde sälja sitt första par yrkesförarskor.
Veronica Olsson hamnade hos ett svenskt skotillverkningsföretag i Örebro, en designer i Hofors, en färgtillverkare i Avesta och på en fabrik i Slovenien. Träskoidén förvandlades till en sko med sviktande gummisula. Det blev några kurser till i företagande, provgående i olika modeller och sökande av bidrag till kvinnor med mikroföretag. Budgeten höll väl inte riktigt, och tålamodet tröt ibland.
– De som är i skobranschen vet ju att både design och CE-märkning tar tid och att marknadsföring kostar. Men för mig kändes som om det bara gick ut pengar utan att jag fick in ett öre.
Och, ärligt talat, har skoförsäljningen inte fått någon riktig snurr ännu. Lagret krymper långsamt med hjälp av nätförsäljning, Facebook och några lokala stamkunder. Ett par mässor är också på gång, både inom mode och för lastbilsbranschen.
Vad har du för framtidtidsdröm, Veronica?
– Oj, så långt har jag inte riktigt tänkt. Det handlar nog om att kunna styra min tid, att lägga schemat själv. Och för att klara det måste jag få rull på mina två företag och ekonomi i dem.
