Wilfred Mandhla

... som besöker Transports förbundskontor i Stockholm denna vecka.

Vem är du?

– Koordinator för Transports fackliga projekt i Malawi och Botswana. Vi samarbetar med tre fackförbund som organiserar medlemmar inom åkeri, bevakning, flyg, buss, järnväg, sjöfart, logistik och lager.

Själv bor jag i Harare i Zimbawe, men jag reser ofta till projektländerna. Jag har arbetat som koordinator i Afrika i elva år, är gift och har tre barn och tre barnbarn.

Varför är du i Stockholm nu?

– För att rapportera till Transport och Union to union om hur arbetet går, lämna in årsrapporten och den finansiella rapporten. Jag brukar komma hit två gånger om året för att rapportera, ibland oftare.

Förra sommaren var jag med på Transports kongress. Somrarna är bäst här, de är ungefär som vintern hos oss. Nu är det lite kallt.

Kan du beskriva vad du gör?

– Går igenom alla ansökningar om olika utvecklingsprojekt för att organisera medlemmar och bygga upp facklig verksamhet. Jag hjälper till när våra samarbetspartners stöter på problem och när olika initiativ inte utvecklas som det var tänkt. Arbetet ska ske i demokratisk anda och vi tillåter inte korruption.

Är korruption ett stort problem?

– Nej, eftersom vi har så regelbunden tillsyn, täta kontroller och ständig rapportering till Transport och Union to Union. Dessutom reser jag runt och träffar de ansvariga fortlöpande.

Vad är det viktigaste i det fackliga arbetet?

– Att det råder demokrati, utan demokrati i en organisation kan du inte lyckas. Vi accepterar inte individualism, alla ska vara delaktiga genom sitt medlemskap. Solidaritet organisationer emellan är också viktigt. I både Botswana och Malawi har vi uppmanat facken att öppna upp och bjuda in fler yrkesgrupper: Satsa inte bara på järnvägsarbetare, organisera bevakningsanställda också! Blir vi fler blir vi starkare. Här finns en stor potential att växa.

Lastbilsförare är Transports största yrkesgrupp. Vilka problem stöter chaufförerna på i Malawi och Botswana?

– Bonusersättning kan ställa till det. När jobbet flyter på är förarna generellt nöjda med systemet, men om lastbilen går sönder eller om de blir av med gods så förlorar de pengar. Långa väntetider vid gränserna är ett annat problem. Chaufförerna kan få vänta en halv, upp till två dagar innan de får köra vidare. Då tjänar de också mindre.

Vilken är er största framgång?

– Ett projekt bland säkerhetsanställda i Malawi 2007. Vi åkte runt och knackade dörr hos arbetarna som hade riktigt dåliga arbetsförhållanden, och gick från ungefär 500 medlemmar till 7 000.

– I Botzwana har vi stora problem med att medlemmar vi rekryterar lämnar förbundet igen eftersom de sägs upp från sina jobb. Det är ett bekymmer i alla branscher, något mindre inom järnväg.

Har du något råd till Transports svenska medlemmar?

– Fortsätt ert solidariska fackliga arbete, så kan arbetare och fackförbund i andra länder fortsätta sin kamp för bättre löner och arbetsvillkor.