Krönika

Viruset och socialismen

Davids krönika. Coronaviruset har fått alla världens epidemiologer, läkare och virusforskare på tå. Men hittills har jag bara hört en av dem säga det uppenbara: att ett likadant eller än värre virus kan komma i framtiden. För virus vandrar runt och som jag minns Hongkonginfluensan så återkom den år efter år då jag var barn.

Vi har fått en alldeles för tydlig föraning om vad som kan komma och att en rad saker i samhället måste ändras. Som att vi inte kan resa som nu. Virus sprids lika fort som flygplanen korsar jordklotet. Och vi kan inte vara lika beroende som nu av utlandet, främst Kina.

Vi måste också kunna lita på att maten inte är besmittad med gifter och föroreningar. Plus att inte leveranserna stannar av då någon ny farsot dyker upp.

På något underligt sätt sammanfaller viruset med klimatarbetet. Lokal matproduktion på småbruk blir nödvändig då jättejordbrukens jordar är utarmade på näring eller eroderar ut i haven.

Vi står inför en ny mer lokal värld. En där länders gränser och sammanhållning är det väsentliga. Inte storföretagens vinster. Och där välståndet inte definieras av hur bra börserna går.

I dag räknas varken människors liv, humanism eller staters gränser. Det enda som betyder något är det globala kapitalet, dess rörelser och vinster. Och så blir det som det blir när företagare och politiker fritt får leka affär: en sjukvård utan resurser att vårda de svårast sjuka, ett rättssystem som knappt fungerar, järnvägar och vägar som förfaller och en total inkompetens när det gäller att ta hand om större kriser.

I oändliga nyhetsinslag gråter placerare från världens alla börser ut sin klagan. Men har börserna någonsin botat någon sjuk? Gett skolbarn utbildning? Gjort boendet billigare? Höjt levnadsstandarden för vanliga människor?

Tvärtom, i Sverige har inkomstklyftorna ökat, pensionerna urholkats, skolan havererat liksom de sociala trygghetssystemen och stödet till de personer som flyttar hit.

Men med lag ska landet byggas och en ny tid måste komma med en politik som låter människors behov styra. En tid där allt som kan ägas gemensamt också kommer att göra det. Såsom skolor, sjukvård, allmänna kommunikationer och så vidare. Det som fungerar bättre i privat ägo kommer förstås fortsätta att vara det. Dock bara så länge det gynnar det stora flertalet.

Marknadens kaos måste upphöra och en demokratisk socialism komma i stället. Så som det varit i Sverige i många decennier då V och Socialdemokraterna hade majoritet i riksdagen och då S verkligen var socialister.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Anders Sköld:
    24 mars, 2020

    Hallå/du ska inte skena iväg nu
    Det var inte utan anledning DDR dog-
    Lagom är bäst-såklart skall merparten av sjukvård och skolor ligga hos det allmänna men inte all, konkurrens bidrar till förbättringar-och utveckling s har gjort sitt i Svensk politik-så är det bara
    Anders/hantverkare

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Transportare om välfärd, arbete och politikertal i Almedalen

Politik. LO-tv sänder live under årets korta, digitala Almedalsvecka. På måndagen pratade Transports Tommy Wreeth om vilka välfärdsfrågor som väger tyngst – och vikten av att regeringen får ordning på LAS.

Niklas Knight, vd Best Transport

”Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor”

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.