ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Vi ser ut att ha dragit det kortaste strået …

Ordförandeord. Så har januariöverenskommelsen manifesterat sig i en höstbudget som presenterades för någon vecka sedan.

Vi kan återigen konstatera att man lever efter filosofin att rika måste få skattelättnader för att kunna jobba ännu hårdare. Och fattiga måste bli ännu fattigare – för att jobba hårdare. Det där är en logik som jag aldrig kommer att begripa mig på, och som jag hoppas att det svider för en socialdemokratiskt ledd regering att driva.

Vi behöver ett samhälle som håller ihop, ett samhälle med större jämlikhet och ökad trygghet. Men det vi ser är en budget där man väljer att satsa på att sänka skatten för dem som tjänar mest och satsa på ledighet för självförverkligande. Vinnare är den välbeställda mannen i övre medelåldern. För mig går det inte ihop. Jo, en hel del av det vi ser är liberala förslag som krävdes för att få stöd för en regering.

Men det svider lik förbannat.

Visst finns det bra saker i den här budgeten också. Men då får vi rikta blickarna utanför Transports områden, för vi ser ut att ha dragit det kortaste strået.

Det finns satsningar på klimatet, på barn- och ungdomspsykiatri och på bekämpandet av brottslighet och terrorism. Vi finner också stöd till sådant som biogas, lärarassistenter och specialistsjuksköterskor, och vi ser att man redan nu lyckas reparera en del av den skada som den blåbruna budgeten åsamkade i våras.

Låt mig i stället tänka fritt om våra gemensamma resurser i landet. Personligen hoppas jag förstås att politikerna kunde se att en del av den organiserade brottsligheten får sina resurser från olaglig trafik på våra vägar. Ett sätt att komma åt den vore att ge mer resurser till trafikpolisen och att köpa in ett vettigt system för att kunna följa fordonen elektroniskt. Om det är lättare att åka fast på vägen blir det svårare för buset att tjäna pengar på svensk slapphet.

Jag önskar också att man kunde ge mer resurser till upphandling av färdtjänst, så att våra chaufförer slapp köra tolv timmar om dagen sex dagar i veckan för att få vardagsekonomin att gå ihop.

Men nu är jag ju inte finansminister, utan fackordförande. Kanske är det helt enkelt så att Löfven, Bolund, Lööf och Sabuni är de som behöver nappa på sitt eget förslag och ta ledigt för att se sig om i verkligheten. Det finns mycket vi skulle kunna lära dem under ett år på Transport.

Under oktober kommer vi att prata mycket om villkoren i bemanningsbranschen, en bransch som inte minst sysselsätter ungdomar och personer med utländsk härkomst. Jag blir frustrerad, milt sagt, när jag ser att bemanningsföretagen så ofta kallt räknar med att de anställda inte har koll på sina rättigheter när det handlar om sådant som garantilön, genomsnittligt förtjänstläge (GFL) och tillgänglighetstid. Nu ska vi trumma ut vad det är som gäller – och förhoppningsvis kommer det att innebära många sköna tusenlappar i medlemmarnas plånböcker.

Rätt ska vara rätt!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Örjan:
    10 oktober, 2019

    Bra talat, det är inte okay det som händer. Ryt ifrån!!

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Transportare om välfärd, arbete och politikertal i Almedalen

Politik. LO-tv sänder live under årets korta, digitala Almedalsvecka. På måndagen pratade Transports Tommy Wreeth om vilka välfärdsfrågor som väger tyngst – och vikten av att regeringen får ordning på LAS.

Lily Hallberg

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Tommy Wreeth

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.