Ledare

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Det smäller hårt i fronten och bilen studsar. 80–100 meter längre fram styr jag in vid vägkanten, invid ett hus. I backspegeln ser jag andra bilister tvärstanna och slå på varningsblinkers.

Vi går ur bilen. Omskakade. I motljuset från bilarna ser vi flera döda djurkroppar på asfalten. Som mörka sopsäckar mitt i höger körbana.

Vi försöker samla oss. Ringer polisen, 112. Slår fel nummer först, men kommer rätt efter några sekunder. ”En viltolycka. Vi har kört på flera vildsvin. En massaker…”

”Okej, var?”

”Precis vid södra infarten till Älmsta, norr om Norrtälje.”

”Vad är det för vägnummer, jag hittar inte Älmsta på kartan?”

Jag kommer inte på vägnumret och larmoperatören väljer att koppla mig vidare. Hamnar i telefonkö.

Vi står i mörkret. Väntar. Huttrar. Ett par bilister stannar vid oss och frågar hur det är. De berättar att det ligger tre fyra döda djur på vägen.

Vi fortsätter vänta i polisens växel. Tiden går. Oändligt långsamt. Jag går fram till bilens front. Den ser märkligt nog relativt hel ut i det svaga ljuset från en mobiltelefon.

Fler bilar bromsar in vid olycksplatsen. Borde vi gå dit och sätta upp en varningstriangel? Det finns ingen vägren, inte ens 20 centimeter, att gå på. Ligger det skadade vildsvin i diket? Är det verkligen en bra idé att knalla dit?

Vi ringer 112 igen, på en annan telefon. Vi behöver verkligen någon att rådfråga.

Den här gången blir vi framkopplade efter ett par minuter. Även nu blir larmoperatören främst upptagen med att försöka klura ut vägnumret.

Med luren pressad mot örat ser jag på avstånd hur en bilist går ur bilen och släpar undan djurkropparna, mot diket.

Det var vårt jobb, säger min hustru.

Kanske, tänker jag.

Efter en halvtimme åker vi i väg, hem till några vänner och undersöker bilen så noggrant det går. Det mesta verkar okej.

Vi åker tillbaka till olycksplatsen och träffar på den utringda viltspåraren. Han förklarar att han hittat fyra döda kultingar i 15-kilosklassen. Den tredje vildsvinsolyckan han är ute på bara det senaste dygnet.

Varför berättar jag det här?

För att jag lärde mig en läxa.

Se till att ha en ficklampa i bilen. Lätt åtkomlig.

Och en reflexväst. Det hade varit närmast livsfarligt att gå mot trafiken på den mörka landsvägen. Och en handsfreesladd. Så att man kan göra annat medan man väntar på polisen.

Vid vårt första larmsamtal väntade vi 16 minuter, utan att få svar. En evighet just då.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ann-Marie Järsberg:
    17 november, 2019

    Vildsvin har INGET, i den svenska naturen att göra. De inplanterades för att vara jaktobjekt, d.v.s i detta fall framförallt för SKÅNSKA jägares höga nöjes skull. Nu har de spridit sig, och finns snart i hela landet. De orsakar död och förödelse ÖVERALLT, där de befinner sig. och orsakar MÅNGA trafikolyckor. ( de orsakar STOR förödelse, för alla odlare som de "besöker". Hur är det nuförtiden, med fösäkringar mot viltolyckor, i trafiken + för lantbrukare??

  2. Dick:
    17 oktober, 2019

    Sådan är verkligheten. Men förvånas över att du ställer dig frågan om ni skall sätta upp en varnings triangel nej ni borde sätta upp två ifall man har. När och var tror du annars att varningstriangeln SKALL användas, och en reflexväst bör vara en självklarhet i varje fordon. Men skönt att det gick bra för er.

  3. Richard Dehnisch:
    30 september, 2019

    Otäckt.
    Efter skymning fram till gryning borde halva hastigheten gälla.
    Både för naturen och människor säkerhet.

Lästips:

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Mindre gas och mer vila

Ledare. Jag är hästtjej sedan barnsben. Och jag vet inte hur många gånger jag råkat ut för bilförare som verkar tycka att det är kul att se hästar sprätta i väg. I stället för att sakta in så gasar de förbi när de ser hästekipage efter vägen. Är det värt att riskera både häst och ryttares liv för att se ett djur hoppa och krumbukta sig? Nej, absolut inte!

Rådjur på väg. Foto: Shutterstock

Se upp för viltet på vägen!

Viltolyckor. Maj är en månad då aktiviteten bland djuren i skogen ökar. Det leder till fler viltolyckor på vägarna där rådjuren löper störst risk att råka illa ut. Förra året skedde 50 000 rådjursolyckor, skriver Riksförbundet M Sverige i ett pressmeddelande.

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Än en gång visar transportarbetarna hur viktiga de är

Ledare. Kriget i Ukraina har förödande effekter. Det är obeskrivliga lidanden som utspelas. Rysslands invasion fördöms av FN och EU och historiska beslut tas av många regeringar, så även i Sverige som gav direkt stöd till de väpnande styrkorna i Ukraina.

Prioritera inte bort arbetsmiljöfrågorna

Insändare. Stress, dåliga arbetsvillkor och otrygghet är några ord som beskriver vardagen för våra medlemmar i deras arbetsliv. Länge har politiken svikit arbetstagarna med försämringar inom arbetsmiljön.

Vägval i kampen mot arbetslivskriminaliteten

Debatt. Den växande arbetslivskriminaliteten måste bekämpas med samhällets fulla styrka. Socialdemokraterna driver en benhård politik mot fusk och brottslighet i arbetslivet medan de högerkonservativa partierna vill bevara och i värsta fall fördjupa grova systemfel.

Semester på rull
Är du en av många som väljer att semestra i husvagn, husbil eller tält i sommar? Foto: Lilly Hallberg

Det ska va’ husvagn – eller husbil?

Campingliv. Intresset för att köpa ny husvagn eller husbil är större än någonsin. Mer än varannan svensk kan tänka sig att semestra mobilt. Men vilket boende är egentligen bäst – och för vem?

John Antonsson. Foto: Lilly Hallberg

En lovsång till budgetsemestern

Krönika. När jag var liten grabb brukade vi dra en lånad husvagn söderut. Kanske stannade vi redan vid Byske Havsbad, eller så hamnade vi vid någon camping i Umeå. Helt säkert visste jag att resan hade ett oändligt långt stopp på Ikea i Sundsvall.

Kongress 2022

Enade vi stå, söndrade vi falla!

Debatt. Det finns ett antal verkligen viktiga frågor som förbundet behöver ta tag i. Vi behöver öka medlemsantalet och det är det absolut viktigaste. Vi behöver se över våra kostnader och vår personalstrategi. All detta hänger ihop för att vi skall kunna stå upp för och förhandla fram nya bra kollektivavtal.

Kongress 2022

Transport kan bli ett självspelande piano

Debatt. Förbundskassör, är det en börshaj á la Wall Street, en föreningskassör med extra stor kassa, en personalchef, något annat eller kanske lite av varje?

Transportköpare – ta ert ansvar!

Debatt. Stora delar av mobilitetspaketet har nu implementerats i Sverige, det som skulle vara åkeribranschens stora räddning. Det skulle bli konkurrensneutralitet, och svenska löner skulle gälla för utländska chaufförer som kör cabotage i Sverige. Detta är något som branschen kämpat för länge, men vad blir resultatet?

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.

Kaoset på Arlanda är inte särskilt förvånande

Ordförandeord. Ibland tänker jag den klassiska tanken att man i dessa märkliga tider inte ska förvånas över särskilt mycket. Man ska vara beredd på allt och lite till och man behöver som alltid ha minst en plan A, B och C oavsett vad det rör sig om.

Val 2022

Hur kan arbetare rösta på högern?

Krönika. I september är det val. Precis som alla andra valår talas det om detta val som ett ödesval och den här gången är jag faktiskt benägen att hålla med.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

SD och historien

Politik. Jag har en del kollegor inom åkeribranschen som är Sverigedemokrater. De flesta är bra folk och de ställer upp för mig på jobbet, likväl som jag ställer upp för dem. Utan att vara det minsta SD:are kan jag förstå att man kan ta till sig en del av SD:s budskap: att stoppa gängvåldet och att all invandring inte är helt nödvändig (fast de protesterar aldrig mot arbetskraftsinvandrarnas slavlöner). Men det finns problem som sträcker sig långt bakåt i tiden med SD:s retorik och även med deras världsbild.

Som vi slet

Arbetsvillkor. Som vi arbetade. Bara den som var med kan föreställa sig slitet som enbilsåkare i dragbilssvängen på åttio- och nittiotalet (och säkert innan dess också). Dag och natt, vardag som helgdag, gick körningarna över hela landet, och Norden. Tills det ibland tog stopp och inget jobb fanns på flera dagar. Sen var det full fart igen!

Också ett slags krig

Kamp. Min pappa ville egentligen bli poet. Men med fru, tre barn och ett radhus var det inte så lätt att försörja sig med de små stencilhäften han skrev. Så han fick nöja sig med att bli journalist på Svenska Dagbladet (fyrtio förlorade år med dagspressen, som han sa).

Mindre gas och mer vila

Ledare. Jag är hästtjej sedan barnsben. Och jag vet inte hur många gånger jag råkat ut för bilförare som verkar tycka att det är kul att se hästar sprätta i väg. I stället för att sakta in så gasar de förbi när de ser hästekipage efter vägen. Är det värt att riskera både häst och ryttares liv för att se ett djur hoppa och krumbukta sig? Nej, absolut inte!

Sommar, sol och semester?

Gästkrönika. Nu när sommaren är här så vill vi passa på att få vara lediga och få återhämta oss från arbete och en massa måsten.