Vågar vi bry oss?

Debatt. Supervalåret i Europa, liksom valet i Sverige 2018, kommer att handla om invandring och integration. Särskilt i Sverige där en procent av alla med invandrarbakgrund är kriminella mot en halv procent av befolkningen i övrigt, enligt SVT:s Veckans brott.

Frågor väcks, både om vad polisen egentligen sysslar med och varför en del nytillkomna inte kan anpassa sig.

SD, med sin samarbetspartner Moderaterna, har förstås sin lösning: minimera invandringen och se till att de som är här får det så jävligt att de reser hem till sina ursprungsländer. Men så enkelt är det inte.

Att komma ny till ett land är ingen lek och det är lätt att hamna snett, också för den andra generationen invandrare. En snodd moppe i tonåren renderar en prick i straffregistret och sen är det kört med både bostad, jobb och körkort. Och vad gör man då? Jo, kompisarna har en idé: råna det lokala närlivsbutiken!

Historiskt sett har alltid de som kom hit senast varit de mest kriminella. Först finnarna, sedan jugoslaverna och nu är det många från arabvärlden. Förmodligen för att de helt enkelt är fattigast och därför känner sig mest utanför samhället.

Så folk från vissa andra kulturer är inte speciellt onda, bara okunniga om hur man klarar sig bäst i det nya landet. Samtidigt är säkert en grupp, precis som bland infödda svenskar, notoriskt kriminella och dem behöver man förstås komma åt.

Men hur skilja ut dem? Via religionen går inte. Jag har många muslimska vänner och hela arbetslivet kryllar av folk med olika religioner. Jag har aldrig märkt att de har några speciellt dåliga egenskaper varken på jobbet eller privat.

Många som vill vara politiskt korrekta menar att invandringen inte kostar något. Det gör den och det är när man inte betalar priset som problemen uppstår. Stora satsningar borde gjorts: på ”förstelärare” i invandrarförorterna eller på att bussa skolbarnen till mindre segregerade skolor.

Fritidsgårdar skulle ha öppnats, idrottsföreningar stöttats och fler socialassistenter anställts. I svenskkurserna borde det ingå utbildningar om kvinnors rättigheter och hyresregleringen bli starkare så att även invandrare har råd att bo inne i städerna.

Frågan blir till slut om vi har kapacitet att göra två saker samtidigt: ta hand om, hjälpa och stötta de som vill vara här i landet på samma villkor som oss infödda. Och att straffa och utvisa de terrorister och kriminella som kommer hit.

Vågar politikerna satsa på de fattiga i förorterna och skulle vi i så fall rösta på dem? Vilka vågar bry sig? Vågar vi?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Farlig trötthet utbrett problem

Åkeri. Europas yrkesförare kör ofta trötta. En tredjedel av lastbilsförarna har någon gång under det senaste året somnat vid ratten. Det visar en stor studie av den Europeiska Transportfacket, som kopplar ihop tröttheten med dåliga arbetsvillkor.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Transport uteslöt SD-politiker – nu prövas tvisten i hovrätten

Facket. Svea hovrätt kommer att ta upp målet om Transports uteslutning av SD-politikern Mats Fredlund. Fredlund stämde förbundet och fick rätt i Stockholms tingsrätt. Transport överklagade och på måndagen beviljade hovrätten så kallat prövningstillstånd.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

En dom som väcker frågor

Ledare. Transport har inte rätt att utesluta aktiva sverigedemokrater. Den nyheten har väl nått de flesta vid det här laget.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.