Ledare. Barn med adhd får vänta orimligt länge på utredning. Våldtäktsanmälningar samlas på hög. Åldringar far illa. Vägarna är dåliga. Bara fyra procent av alla bostadsinbrott klaras upp. Skolans personal går på knäna.
Det är många medierapporteringar som handlar om ett välfärdssamhälle som krackelerar. I ärligheten namn är det nog svårt att hitta ett enda område där den offentliga sektorn lever upp till alla högt ställda mål.
Vad är lösningen för att reparera sprickorna? Statens utgifter uppgår i år till drygt 960 miljarder kronor. Av det får rättsväsendet styvt 44 miljarder, försvaret 50 miljarder och kommunikationerna runt 55 miljarder. Sjukvård, omsorg och ersättningen vid sjukdom eller funktionshinder kostar totalt 170 miljarder. Avgiften till EU landar på 21,5 miljarder.
Migration, jämställdhet och ”nyanlända invandrares etablering” beräknas kosta totalt 65 miljarder. Den utgiftsposten kommer garanterat att bli en valfråga även i den här valrörelsen.
Inte spara sig ur
Är det här Sverige ska spara in? Nej, jag tror över huvudet taget inte att det går att spara sig ur de brister som kommit upp till ytan.
Sverige behöver satsa offensivt och sluta se nya skolbyggnader, simhallar och broar som svarta hål i budgeten. Hushåll som lånar pengar och renoverar villan har ju inte bara ökat sin skuldsättning – de har faktiskt skapat en värdeökning också.
Parallellt måste vi skingra oron som finns bland många vanliga arbetstagare. Försäkringarna som ska träda in vid arbetsskador och sjukdom måste förbättras, liksom pensionerna.
För att nå hit måste skatteintäkterna öka. En bra start är att satsa mer på att minska den svarta sektorn och att driva in moms och avgifter från utländska transportföretag som opererar i Sverige.
Vi måste också se till att inhemska företag betalar mer till det allmänna. Svensk bolagsskatt är låg och alltför många storföretag tricksar med avancerade upplägg för att helt undslippa skatt.
Svallvåg med unga
Det är några år sedan framtidsforskare pekade på faktorer som sätter fart på ett lands ekonomi. En sådan inträffar precis i skedet då utvecklingsländer tar steget ur fattigdom. Plötsligt minskar barnadödligheten, men familjerna hinner inte ”ställa om” – utan fortsätter alstra stora barnkullar.
I svallet skapas en ovanligt stor våg av unga människor som når 15–20 års ålder ungefär samtidigt. Ungdomar som börjar plugga, jobba och konsumera. Det skapar i sin tur tillväxt.
Sverige har precis fått en sådan våg. Genom ett oväntat tillskott av nyanlända. Vi som jobbar på Transports förbundskontor ser dem varje dag. Unga från Syrien, Afghanistan, norra Afrika som tar hissen högst upp i huset för att gå på SFI-kurs, svenska för invandrare.
Nästan alla är i åldrarna 18 till 25 år. I deras ögon tycker jag mig ana en iver och en framtidstro. Drömmar om ett tryggt liv i ett fruset land som inte haft krig på 200 år.
