Debatt. Vi sa det redan från början, men det finns de som blivit förvånade. Yrvaket och förstummade över att ledande riksdagsmän i Sverigedemokraterna, SD, visar partiets rätta natur. Förvånade över det som Transport hela tiden haft som utgångspunkt för sitt ställningstagande mot aktiva Sverigedemokrater.
Enligt dem, som nu reagerar, innebar ju SD:s intåg i Sveriges riksdag att man i demokratins namn fick acceptera deras närvaro. Att riksdagsplatsen stänkte demokratiskt vigvatten. Och även om man ogillade deras åsikter fick man i demokratins namn ge dem rätt att verka för sina åsikter.
Vad många inte tycks förstå är att det finns skillnader mellan åsikt, yttrandefrihet och organisationsfrihet. En åsikt, hur rasistiskt som helt, kan man i princip ha så länge man håller den för sig själv. Men när man yttrar den gäller det att tänka sig för.
Åklagaren beslöt att lägga ner misstankarna mot SD:s tre järnrörsmän med motiveringen att det inte vara hets mot folkgrupp att yttra smädelser mot en känd komiker. Hade det däremot varit fler med samma ursprung så kanske. Men Transport utesluter inte ens dem som yttrar sig föraktfullt och rasistiskt. Nej, det måste till ett ytterligare steg.
Det steget är när man väljer att aktivt företräda de föraktliga idéer som SD står för och arbetar för att de ska omsättas till politiska beslut i Sveriges riksdag, landsting och kommuner. Det är här Transport dragit gränsen. För på denna nivå rör det sig inte längre om att hysa åsikter eller yttra olämpliga ord utan att med organiserade metoder sprida och försöka vinna fler sympatisörer. Sympati för ett parti med rötter i bland annat nynazism, vilket är rätt ovanligt till och med för missnöjespartier på andra håll i Europa. Så långt allt väl, Transports ställningstagande är det enda rimliga.
I massmedia och i grupper som tror att rasismen utrotas med utbildning och information hyser man förhoppningen att Expressenfilmen eller lögnen om ryggsäcksstöld ska få väljarna att vända SD ryggen. Vi är långt ifrån säkra.
Rasismen är bara en del av SD:s kärna, alla som röstar på SD är inte rasister. Kärnan består även av en rejäl portion förakt mot ”överheten”. Vad denna överhet består av kan variera, men det finns ett gemensamt drag – den riktas mot politiker i allmänhet, mot massmedia och andra ur ”etablissemanget”.
Personer som sympatiserar med SD väljer antingen bort det som inte stämmer med deras verklighetsbild eller än värre – anser att det är bra att några äntligen har mod att säga ifrån i mesighetens Sverige. Därför är det långt ifrån säkert att SD går förlorande ur den senaste tidens avslöjanden.
Det innebär att Transport får vara än mer på sin vakt. Kritiken mot hur utländska egenföretagare utnyttjas av industrin och transportköparna innehåller till och från ord som riktas mot förarnas ursprung eller i värsta fall att de inte är svenskar.
Under 1980-talet, när svenska åkerier började flagga ut bilar som gick i internationell trafik, gjorde förbundet en dekal med texten Svenska förare i svenska bilar. Denna text är i dag uppenbart främlingsfientlig och skulle mycket väl kunna anammas av SD.
Självfallet måste Transport fortsätta att kritisera lönedumpning och förekomsten av falska egenföretagare, men det måste ske med utgångspunkten att svenska villkor ska gälla för arbete i Sverige – oavsett ursprung.
Så fort kritik eller uttalanden riktas mot förarnas ursprung bidrar man till redan existerande fördomar och stärker vardagsrasismen. Så kritisera arbets- och transportköparna, det är de som skapar lönedumpningen.
