”Stå upp mot mätsamhället”
6 frågor. Vårt samhälle har drabbats av mäthysteri, anser filosofen Jonna Bornemark. Vi mäter hur lång tid en färdtjänstresa får ta, hur mycket en lager- och terminalarbetare ska hinna på en timme – och våra egna steg.
1. Hur hamnade vi i det du kallar ett mätsamhälle, där arbete siffersätts?
– Det har att göra med vår syn på kunskap och förnuft, där en kalkylerande rationalitet fått övertag. Jag säger inte att det alltid är fel att mäta, tvärtom, man ska organisera jobbet så bra som möjligt så att man får ut mest för pengarna. Men all kunskap låter sig inte mätas, som exempelvis hur färdtjänstföraren hanterar en svår mänsklig situation. Det måste finnas förståelse för att resenärer behöver olika mycket hjälp eller att det blir stopp i trafiken i de system som styr arbetet.
2. Du är kritisk mot att administrationen tar en allt större tugga av resurserna i olika verksamheter, särskilt inom välfärden?
– Administration ska vara till hjälp för verksamheten och inte hindra anställda att utföra ett professionellt arbete. Vi sätter för stor tilltro till stora övergripande styrningssystem och skriver manualer, för att göra människor utbytbara. Men vi kan inte skriva manualer för alla situationer. De skulle bli jättelika!
3. Dagens syn på kunskap är fattig och rätt enfaldig, anser du?
– Ja, men för att se det behöver man ta ett steg tillbaka och ta filosofer från en annan tid till hjälp. I dagens mätande strävar vi hela tiden efter att bli av med den mänskliga faktorn. Vi måste fråga oss: Vad är viktigt att mäta?
4. Varför har vi säljtävlingar på bensinmackar och pulsmätare på fritiden?
– För att det är enkelt att mäta. Men att en person är duktig på att sälja skumtomtar säger ingenting om hens förmåga att hantera knepiga situationer under sena kvällar.
5. Du har skrivit boken Det omätbaras renässans. Vad vill du uppnå?
– Jag vill se en förskjutning av vårt tänkande och ge större utrymme för omdöme och empati. I dag slits många sönder av etisk stress och tvång att redovisa varje arbetsmoment. Jag vill ge människor råg i ryggen att göra motstånd och försöka förändra. Mikromotstånd finns redan, anställda som säger till chefen: Jag hann inte det där för det här mellanmänskliga var viktigare.
6. Du talar om tillit i stället för tidshets, kontroller och misstänkliggörande?
– Människor är kloka och vi måste våga lita på att de gör sitt bästa. Forskning visar att personer som känner sig delaktiga och får vara med och styra över sitt arbete tar ansvar, trivs och håller över tid. Styrning är en viktig fråga för facket att driva.
