Krönika. Dagens EU är inte det EU som vi gick med i för drygt 20 år sedan. Vid inträdet fick Sverige garantier för att den svenska kollektivavtalsmodellen inte skulle hotas. Nu vet vi att löftet inte var någonting värt.
Vi har i dag ett EU som diskriminerar människor på grund av deras ursprung. Vi har ett EU som gör det svårare för oss att upprätthålla likabehandling på arbetsmarknaden. Vi har ett EU som underminerar vår konflikträtt och föreningsrätt. Vi har ett EU som fram tills nu försvårat för oss att ställa krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar. I dag är det knappt en månad kvar till Europaparlamentsvalet. Det är tyvärr ett val som många kommer att strunta i. Inom vårt förbund röstade bara drygt var tredje medlem i EU-valet 2009. Det finns en stor besvikelse i Sverige och i övriga Europa över EU-projektets utveckling. Jag delar den besvikelsen.
Till stor del är utvecklingen en följd av borgerlig dominans i Europa och i EU:s institutioner. Men den är också orsakad av EU:s själva uppbyggnad och inneboende drivkrafter. Den svenska arbetarrörelsen har all anledning att vara självkritisk. Vår hållning till EU har varit alltför godtrogen och i vissa avseenden också undfallande. Den uppdelning som en gång gjordes i kritiker och anhängare till EU inom det Socialdemokratiska partiet har stundtals förlamat oss. Vi har försvårat för oss själva att föra en konstruktiv EU-debatt och därmed försvagat våra möjligheter att få genomslag för våra hjärtefrågor.
För Transport är det självklart att vi solidariserar oss med arbetstagare från andra länder. Arbetare runt om i världen har ingenting att vinna på att oseriösa företag kan spela ut arbetare mot arbetare. Den fria rörligheten ska garantera människors möjlighet att röra sig fritt, inte ge oseriösa företag möjligheten att dumpa löner och arbetsvillkor. Det borde vara fullständigt glasklart att i Sverige ska svenska kollektivavtal och svenska löner gälla. Liksom svenska lagar. Vad är alternativet? Polska löner? Tyska lagar?
Jag vill därför ge hela Sverige och Europa ett tydligt besked. Svensk fackföreningsrörelse kommer aldrig att acceptera fortsatta ändringar av EU:s fördrag. Inte förrän vi har fått garantier om att vi fullt ut kan värna våra kollektivavtal, och säkerställa att ingen på svensk arbetsmarknad diskrimineras på grund av sitt ursprung.
Vi kommer att använda alla medel som demokratin känner för att blockera sådana beslut i riksdagen. Vi kommer dessutom att i Europaparlamentet kämpa för att få in garantier om likabehandling i all lagstiftning, i frågor som berör den inre marknaden. Vi kommer att agera gentemot EU-kommissionen, för att stoppa alla försök till inskränkningar av våra rättigheter och våra kollektivavtal.
EU har inte blivit vad vi trodde det skulle bli. Lösningen är dock inte att vända oss bort och överlåta åt andra att fatta besluten. Tvärtom. Ilskan måste vi använda konstruktivt, annars spelar vi bara våra motståndare i händerna. Transport har under flera år bedrivit ett målinriktat fackligt-politiskt arbete, med sikte på att få förändringar till stånd. Förändringar som är helt nödvändiga för att skapa ett bättre och rättvisare Europa. För att nå dit måste vi höja valdeltagandet bland våra medlemmar. Det tror jag är fullt möjligt. Speciellt sedan förbundet beslutat att sluta upp bakom en kandidat.
Om vi lyckas med att kryssa in Johan Danielsson kommer det ge våra medlemmar en starkare röst i Europaparlamentet. Den rösten säger klart och tydligt: ”Svenska löner gäller i Sverige – rör inte våra kollektivavtal!”. I parlamentet behöver vi fler fackliga röster, som slåss för ett Europa och ett Sverige där alla människor behandlas lika. Det är det Europa som vi blev lovade.
Att lämna walk over och ge våra motståndare en starkare position vore att bara ge bort makten. Det strider mot allt vi slåss för. Därför uppmanar jag er alla att gå och rösta den 25 maj. Släng inte bort era röster – använd dem! Kryssa nummer 10 Johan Danielsson på Socialdemokraternas lista!
