Sektionen för dem som jobbat klart
Seniorsektionen. Varje onsdag träffas några av Transportveteranerna i avdelning 5 Stockholm för att prata om en bok – och lösa världsproblemen.
Sex personer kommer till årsmötet för Transports seniorsektion i Stockholm. Fyra före detta oljearbetare, en taxichaufför och ett tidningsbud.
Sektionens ordförande är Stig ”Oljestickan” Lindvall, en före detta oljebilschaufför som blev aktiv i facket när vi fortfarande hade vänstertrafik.
Transport-arbetaren besöker klubben strax efter lunchtid. Då har 80-åringen Lars Grundström firats med smörgåstårta.
Dessutom har alla varit med på veckans bokcirkelträff på förmiddagen. Veteransektionen träffas nämligen varje onsdag för att diskutera en bok de läser. Just nu Leif GW Perssons Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv.
– Men mest löser vi världsproblemen, säger Hasse Larsson, pensionerad oljebilschaufför.
Årsmötet avklaras i ett rasande tempo. Den tidigare taxi- och färdtjänstchauffören Lennart Navell väljs till styrelseledamot för två år.
– Det är väl för sent att avsäga sig nu, säger han och ler.
Mötet avbryts av att Stig Lindvalls telefon ringer. Det är resebokaren. Datum ska spikas.
Seniorerna gör årligen en pensionärsresa, en Ålandskryssning.
– När vi var som flest var vi 150–160 personer säger Stig Lindvall.
Numera blir det inte fullt lika många. Sist var de 45, och då var flera Transport-pensionärers respektive inräknade.
– Men alla får alltid stå för sin egen dryck, sedan Transport fattade beslut om det, säger Stig Lindvall.
Sektionen vill gärna ha fler till bokcirkeln. Vid pensionärsresan i september ska Stig Lindvall och Åke Johansson, pensionerad lastbils- och busschaufför, komma tidigt för att dela ut biljetter. Då ska de samtidigt passa på att informera om bokcirkeln.
I det lilla konferensrummet på Skytteholmsvägen i Solna finns många års yrkeserfarenhet att berätta om. Många mil bakom ratten, på oljedepån, i färdtjänstbuss och vanlig buss. Senja Flermoen berättar att hon jobbade som tidningsbud för Dagens Nyheter. Hon drar anekdoter om allt från det tioåriga avtalet 1976, till en vild tidningsbudsstrejk.
– De gick runt med en lista där vi skulle skriva upp oss om vi ville gå tillbaka och jobba. Ingen gjorde det, och vi fick 100 kronor mer i veckan, berättar hon.
