Schysta villkor till sjöss tryggas i hamn
ITF-inspektörer. Lotsens listor, löneslippar, matsalar och proviant – Transports Göran Larsson går igenom ordningen och talar med besättningen, ser hur länge de arbetat ombord. På bulkfartyget St. Oswald en solig junidag i Uddevalla hamn ter sig sjömanslivet ljust. Men det är långt ifrån en självklarhet.
Superokej blir omdömet till kaptenen denna dag. ITF-inspektörernas uppdrag är att se till att sjöfolks arbetsvillkor är anständiga och reglerade i avtal.
– Det har blivit bättre generellt sett, färre riktigt usla skepp, säger Göran Larsson.
Han är den ene av Transports båda ITF-inspektörer, den andre är Fredrik Brådd. Båda har lång erfarenhet av att inspektera fartyg som seglar under bekvämlighetsflagg, ett sätt för redare att skatta mindre och kunna betala lägre löner till dem som arbetar till sjöss. Eftersom Transport inte organiserar sjömän är det Internationella Transportarbetarefederationen (ITF) som betalar inspektörernas löner. Men arbetet blir effektivt tack vare stöd från förbundets medlemmar i hamnarna.
– Vi kan varsla om sympatiåtgärder direkt, utan att behöva lyda lagen om att det måste göras viss tid i förväg. Detsamma gäller Seko men skulle de lägga varsel om till exempel blockad av nyanställningar skulle det bli verkningslöst, fartyget skulle vara försvunnet långt innan varslet trädde i kraft. Därför begär de sympatiåtgärder av oss så att vi kan stoppa lastning-lossning. Det ger resultat, säger Göran Larsson.
Rutininspektion
Inför inspektionen den 8 juni ombord på St. Oswald har Göran gått igenom tidigare inspektioner. ”Det ska inte vara några större problem”. Det handlar om en rutininspektion. Bulkfartyget ligger sedan två dagar i Uddevalla hamn. Hon har kommit fullastad med krommalm från Turkiet och kommer att ligga kvar närmare en vecka i Uddevalla, vilket är ovanligt länge.
Vid Skeppsholmspirens lastplats lossas den mörka malmen i stora, toppformiga högar. Flera kranförare arbetar med lossningen. Följande vecka kommer fartyget lastas med spannmål.
St. Oswald vid kajen är en imponerande syn, över 180 meter lång och med fyra höga kranar. Driften föga överraskande för internationella sjötransporter: Grekiska ägare, registrerad i Bahamas. Besättningen på 18 man är i huvudsak från Filippinerna eller från Ukraina.
”Mycket stress”
Kapten ombord är Milutin Lakicevic. Han har sitt hem i Montenegro, en av staterna på Balkanhalvön som bildats efter Jugoslaviens upplösning.
– Jag älskar mitt jobb, men om min son frågade mig skulle jag aldrig råda honom att gå till sjöss. Det är mycket stress, säger kapten Lakicevic.
Det är också långa perioder hemifrån familjen med den ännu helt lille sonen. Men i slutet av juli väntar sex månader i land för Milutin Lakicevic, som arbetat på sjön i sammanlagt drygt tio år.
– Många säger att bemötandet i de nordiska länderna är kyligt, men för mig är det underbart att allt är så noggrant och exakt. I andra länders hamnar händer det inte så sällan att vi får betala för att gå in och annat som redan är betalt…
Lotslistor
Bland det första Göran Larsson går igenom före inspektioner är lotslistor. Alla hamnar får ungefär en vecka före planerat anlöp besked om att ett fartyg väntas gå in. I en särskild ITF-app går det att få upp information om fartyget, tack vare dess unika IMO-nummer som följer med från bygge till skrot.
Tillsammans med kaptenen går ITF-inspektören igenom papper och dokument som ska finnas tillgängliga, tittar på kollektivavtalets nivåer och ber att få se löneslippar från samtliga i manskapet (som den här gången enbart består av män) och när de ”signat på” för att se att den maximalt tillåtna tiden ombord på nio månader inte överskridits. Kontrollerar vidare sådant som rör övertid och extra mat-kostnader.
I ordning
Och allt ser bra ut, lönenivån ligger en bra bit – 400 dollar – över den stipulerade miniminivån och betalning har alltid skett som överenskommet, den 30 varje månad.
– Om det inte är så bra ordning, eller något inte verkar stämma, hade jag gått vidare och gjort noggrannare kontroller, säger Göran Larsson.
– Jag försöker också alltid prata med besättningen om de är tillgängliga.
Bahamasregistrerat
Juridiskt gäller Bahamas lag ombord på St. Oswald i Uddevalla. Det går alltså inte att genom svensk arbetsrätt reglera förhållandena för besättningen. Men det är möjligt för facket genom att förmå ägarna att teckna kollektivavtal och kontrollera att de följs.
Inne i kontrollrummet talar Göran Larsson med kaptenen och några av befälen.
– För oss ukrainare är det ett paradis här i Sverige. Inget jobb efter fyra på eftermiddagen, lediga lördagar och söndagar, säger en styrmännen.
Kapten Milutin Lakicevic har bytt om från grön t-shirt och mörka byxor till vit uniform.
– Den bär jag oftast bara vid anlöp och vid speciella tillfällen, säger han.
– Ni kan väl äta lunch här om ni har tid? Maten är kanske inte den mest exklusiva, men bra och god!
”Crossover”
Inspektionen fortsätter dock utan ätande i de båda matsalarna, för officerare respektive för övrigt manskap, och vidare in i ett gym ”litet är bättre än ingenting alls” ned till besättningens hytter och utrymmen för proviant. Göran kollar att allt ser bra ut i frysrummen, separat för fisk och för kött. Nu är chefskocken ”Mr Cool” också med. Han beskriver kosten som ”crossover”, i dag står bland annat biffstuvning med ris på menyn.
– Blir det inte med kall öl till, haha? frågar Göran Larsson.
Ingen alkohol ombord
Tusentals buteljer är staplade i ett kylrum. Vatten på plastflaskor.
– Allt fler fartyg är helt torrlagda, konstaterar Göran.
Uppe på kommandobryggan talar han om loggboken med kaptenen. Den är i dag självklart digital. Men trots god uppkoppling och digitalisering bekänner Milutin Lakicevic att de skriver ut det mesta annat på papper. För männen ombord är den stora fördelen med ny teknik framför allt att kunna ha regelbunden kontakt med sina anhöriga hemma, på ett sätt som var omöjligt för bara något årtionde sedan.
Uppe på bryggan, med utsikt över fartygets gigantiska buk till lastutrymme, säger ITF-inspektör Göran Larsson att allt är ”superokej”. Men sedan, på svenska, att dagens inspektion är något av framsidan av jobbet. Han har också varit med om svåra fall, med sjömän som råkat illa ut och blivit hotade i sina hemländer för att de fått ut sin lön tack vare fackets ingripande. Ryssar som hemkomna misshandlats då de vägrat lämna tillbaka lönen, misstankar om maffiainblandning.
Värsta fallet
– Mitt värsta fall hade jag i Varberg, med båten Whiskey Trio – inget avtal, rutten mat och inget att äta, brandlarm som inte fungerade… En besättningsman från Kap Verde hade varken brits eller lakan i sin hytt, utan hade försökt bygga nått av gamla pallar han hittat på kajen, säger Göran Larsson.
När han påtalade den kapverdiske sjömannens usla arbetsförhållanden för fartygets ägare blev reaktionen: ”Han den där… Är väl van att sova på marken så stör mig inte med sånt.”
Fartygets ägare blev upprörd över att alls bli kontaktad av ITF:s inspektör, ”bli störd” under en skidsemester. (Se fakta om Whiskey Star i listan på olika fall här intill.)
Blivit bättre
Ändå, det har blivit bättre. Och ITF-inspektionerna av fartyg i svenska hamnar leder till att sjömän från olika länder sammanlagt får ut närmare en miljon svenska kronor varje år, som retroaktiv lön.
Till vilken hamn St. Oswald ska gå härnäst vet inte kaptenen på inspektionsdagen. Det kan bli Tunisien.
