Ledare. Vi är nog ganska många som då och då funderat över vilken betydelse minskad konsumtion och minskat resande skulle kunna ha för planeten Jordens överlevnad. Eller kanske snarare för mänsklighetens fortsatta existens. Själva klotet lär antagligen repa sig, vad vi än hittar på. Nu är vi här, och det känns inte angenämt.
Börserna störtdyker. Taxibolag har tappat hälften av resenärerna. Redan i februari stod det klart godsmängderna minskar i hamnarna. Stora flygplatser – som i åratal kompenserat löjligt billiga flygresor med ockerpriser på allt från en mugg kaffe till parkeringsplatser – ligger öde.
På hemmaplan hamstrar folk toapapper, pasta och handsprit. Munskydd får man numera köpa på svarta marknaden. Om man inte har tur och får tag i försvarets utrangerade gasmask M90, med konservburkar till filter. Ett exemplar ropades nyligen ut på en nätauktion för 3 350 spänn. Duger den inte mot virus, kan man ju alltid skrämma ihjäl barnbarnen…
Fast det är väl inte tid för skämt. Tiotusentals människor har redan dött av covid-19. Oräkneliga människor världen över kommer att drabbas. Om inte av själva viruset, så av den djupa ekonomiska depression som lurar runt hörnet. Permitteringar och konkurser kommer att slå hårt även mot Transports medlemmar.
Samhället är sårbart. Så förbannat sårbart. I Stockholm har politikerna låtit bygga ett högteknologiskt skrytsjukhus för fantasibelopp. Resultatet ser vi nu. Det finns inte ens hundra intensivvårdsplatser i en region med 2,4 miljoner invånare. Det är svenskt bottenrekord.
Långt innan corona dök upp förvarades patienter i korridorerna på huvudstadens akutmottagningar. Samtidigt som personalen gått på knäna. Det sker i en region där det borgerliga styret skapat ett valfrihetssystem som dränerat den allmänna vårdapparaten på resurser.
Nu lurar paniken i ögonvrån på makthavarna. I tv-rutan skruvar de på sig. Flera experter har uttalat att det kan bli nödvändigt att prioritera patienter – om pandemin eskalerar. I klartext: välja ut vilka sjuka som inte kommer att få någon vård.
Låt mig gissa att de politiker som är ansvariga för Storstockholms sjukvårdshaveri inte frivilligt kommer att avstå sina respiratorplatser, om frågan skulle aktualiseras.
