Debatt. Arbetslösheten har bitit sig fast på en katastrofalt hög nivå i Sverige. Regeringens politik har i huvudsak inriktats på att få fler i arbetslöshetskön – inte på att få fram fler arbetstillfällen. Skattesänkningarna betalades till stor del med kraftiga försämringar i arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen.
Det är därför vi nu ser att andelen långtidsarbetslösa stiger mycket kraftigt och värst av allt bland ungdomar.
Därför är arbetarrörelsens stora utmaning nu att agitera för en politik som ger fler arbeten och fler i arbete. Det är så vi skapar resurser för välfärden och en grund för löntagarnas rättigheter och fackföreningarnas styrka. Den socialdemokratiska politiken spetsas och fokuseras nu alltmer mot huvuduppgiften – full sysselsättning. I den politiken har ett nära samarbete med både företagen och facken en given plats.
I ett litet konkurrensutsatt land som Sverige måste vi samarbeta mellan näringarna och politiken, samordna forskning, investeringar och utbildningar.
Vi vill se svenska företag växa, anställa fler – och det på goda villkor. Vi vill också se nya företag födas, att entreprenörer kan pröva sina idéer – det är så morgondagens jobb garanteras.
Men, och det är ett ordentligt men, tillväxt i jobb kräver ordning och reda på arbetsmarknaden. Det är ett gemensamt intresse för både seriösa företag och löntagarna.
För företagen är alla former av lönedumpning ett hot mot konkurrens på lika villkor. Ett aldrig så innovativt och effektivt företag har i längden ingen chans om det finns aktörer som struntar i eller rundar kollektivavtal och arbetsmiljöregler.
F-skattsedeln är, rätt använd, en enkel väg till företagande. Men missbrukad ser vi att den också kan slå sönder ordningen på arbetsmarknaden och i kombination med en systematisk arbetskraftsimport snabbt pressa ner lönenivåerna.
I England på 1980-talet använde de konservativa F-skattsedeln som vapen gentemot fackföreningsrörelsen, genom att utforma den så att det blev tillåtet att bara ha en uppdragsgivare som företagare. Företagen sparkade sina anställda som sedan fick slåss om jobben som egna företagare. Den fackliga solidariteten knäcktes i ett slag.
Alliansregeringen har gjort sammaledes och nu ser vi i många branscher – inte minst i transportbranschen – hur den här möjligheten till lönedumpning snabbt tilltar. Inte minst åkerinäringen ropar på hjälp – förutsättningarna för seriöst företagande försämras.
Från Socialdemokraternas sida har vi krävt snabba åtgärder. Reglerna måste skärpas så att F-skattsedeln inte kan användas till annat än just enskilt företagande. När vi nu hade frågan till behandling i Skatteutskottet i riksdagen fick vi faktiskt de borgerliga partierna med oss på att avkräva regeringen en snabb utvärdering av ändringarna i F-skattereglerna. Dels angående skattefusket men också hur de påverkat löntagarnas situation.
Vi ville egentligen gå betydligt längre och avkräva regeringen konkreta lagförslag. Men att åtminstone få en enig riksdag att se problemen och avkräva regeringen en redovisning är ett bra kliv framåt.
Under tiden kommer vi att driva på med förslag som kräver mer än en uppdragsgivare och rejäla påföljder vid missbruk av F-skattsedeln.
Samtidigt arbetar vi socialdemokrater i riksdagens trafikutskott för att tvinga fram en mycket effektivare övervakning av cabotagetrafiken i samma syfte – att konkurrens ska ske på lika villkor. Lagar behöver ändras, övervakningen skärpas och påföljderna för brott måste ökas, ja så ser vägen mot en bättre fungerande arbetsmarknad ut. Men därutöver kan mycket göras redan nu.
Jag vill särskilt framhålla Malmö stad där fackföreningsrörelsen mobiliseras i övervakningen av kommunens upphandlingar i syfte att garantera vita arbeten.
På samma sätt borde de delar av näringslivet som är beställare av transporter aktivt engagera sig i att endast ha affärer med seriösa företag som upprätthåller kollektivavtalen. De som beställer transporter vill säkert inte ha illojal konkurrens i sin bransch. Då har man ett ansvar att bekämpa företeelsen i hela ekonomin.
