Robert Falck: Sverige har halkat efter i återvinningsracet
Sverige är inte längre bland de bästa i Europa på återvinning. Men det går att komma tillbaka dit. Det tror Robert Falck, nybliven författare till boken ”Smarta sopor”.
Robert Falck tar emot på sitt arbetsrum i ett industriområde söder om Stockholm. Här sitter SRV, ett avfallsbolag som ägs av fem kommuner på Södertörn. Sedan fem år tillbaka är han bolagets vd. Under de åren har han blivit allt mer övertygad om att något är fel i Sveriges avfallshantering. Därför har han skrivit en bok, ”Smarta sopor”, som rymmer både ilska över det politiska läget och tro på en ljusare framtid.
– Vi tror att vi är så bra på återvinning och avfallshantering i Sverige. Jag vill hävda att det har vi varit, men vi är det inte längre.
– Vi måste skärpa till oss helt enkelt.
Under de senaste decennierna har Sverige tagit flera viktiga steg för en förbättrad sophantering. Genom deponiskatt och senare deponiförbud har andelen sopor som läggs på tippen minskat radikalt sedan 1990-talet. 1994 infördes producentansvaret för förpackningsavfall och källsortering av sopor i hemmet började slå igenom stort. Men under de senaste åren har utvecklingen stått still. Materialåtervinningen av hushållsavfall, som ökade konstant fram till 2006, har den senaste tiden faktiskt minskat. I ”Smarta sopor” beskriver Robert Falck det som att Sverige, som har varit ett föregångsland i Europa, nu har halkat efter flera länder i återvinningsracet.
Förklaringen, tror Robert Falck, ligger i vårt system med delat sopansvar mellan kommunerna och förpackningsindustrin. Hushållssopor slänger man i sopnedkastet eller i tunnan på garageuppfarten. Förpackningar som kartonger, plastflaskor och konservburkar ska du däremot själv transportera till en återvinningsstation som drivs av förpackningsindustrin, genom det privata företaget FTI. Och det är just där det brister.
– Det är så enkelt att trycka ner mjölkpaketet i det brännbara för det har du bara några meter till. I många fall har du däremot långt mer än gångavstånd till återvinningsstationerna.
Att de som tillverkar en vara har ett ansvar för att den ska kunna återvinnas tycker Robert Falck är en självklarhet.
– Jag tycker producentansvaret är jättebra. Gör man en elvisp måste man se till att få tillbaka den när den går sönder. Gör man en tidning ska man se till att få tillbaka den när ingen mer vill läsa den.
Men att ansvarsfördelningen mellan industrin och kommunerna har lett till två parallella system för sophantering, tycker Robert Falck, är djupt olyckligt.
Ett exempel från vd:ns egen vardag får illustrera hur tokigt det kan bli med dagens system.
Robert Falck berättar att han under en tid levde ensam med sin dotter, som då var i skolåldern. Middag blev ofta soppa på burk. En kväll när han öser upp Soldatens ärtsoppa ur en konservburk kommer dottern in med en pennburk i metall och säger att hon inte vill ha den längre.
– Hur ska jag förklara för en nio-tio-åring, att ärtsoppburken måste vi lämna in på ett privat företags återvinningsstation. Pennburken, som visserligen ser likadan ut, kan vi däremot inte lämna till samma ställe. Den ska vi åka vidare med till den kommunala återvinningscentralen för metallåtervinning. När det till slut ändå är så att de två containrarna ska till samma smältverk?
Robert Falcks lösning stavas kommunal sophämtning, vem som än har producerat avfallet från början.
– Att samla in sopor, det är ett typiskt kommunalt ansvar. Vi måste ha ett, inte flera, system för avfallsinsamling och det måste vara fastighetsnära.
Helt enkelt är dock inte frågan om fastighetsnära insamling. För att de boende ska slippa ta bilen till en återvinningstationen krävs plats för nya lösningar där människor bor. Något som inte alltid är helt självklart.
– Jag är väldigt kritisk till hur man bygger nya hus. Det är en sådan press på att få ut så högt pris som möjligt, så man bygger inte cykelrum, tvättstugor och framför allt inte avfallsrum. Det krävs en del yta för att få plats med tio fraktioner, och det är vad som krävs.
I gamla hus, menar Robert Falck, är det ofta lättare eftersom biytorna är generöst tilltagna. Där stöter man i stället på ett annat problem, arbetsmiljön för sophämtarna.
– Men om fastighetsägarna är beredda att satsa på ny teknik går det att lösa. För arbetsmiljön har det heller ingen betydelse om soporna är blandade eller sorterade, varje kärl blir lika tungt ändå.
Till viss del har Robert Falcks vision redan omsatts i praktiken i hans eget företag, SRV. Kommuninvånarna i Huddinge, Haninge, Botkyrka, Salem och Nynäshamn kan i dag välja att för en extra kostnad få sin egen återvinningsstation utanför huset. Med hjälp av två stora tunnor med fyra fack i varje, samt två små fack som hängs på utsidan, kan kunderna sortera tio fraktioner avfall hemma.
Robert Falck är stolt över lösningen men inte helt nöjd. De förpackningar som samlas in lämnar SRV gratis vidare till förpackningsindustrins FTI, som egentligen har ansvar för insamlingen.
– Det blir väldigt knäppt. Först får kunden betala några ören i påslag för att förpackningen ska kunna återvinnas när de köper till exempel ett mjölkpaket.
Sen får de betala oss för att samla in det. Och sen skänker vi paketet till FTI.
Robert Falck förvånas över hur lite det pratas om sophantering i Sverige. Han tror att många svenskar vet alldeles för lite om vad som händer med soporna, vilka som är värdefulla, vilka som är riktigt farliga och vilka som det är viktigt att minimera.
– När man har öppnat sopnedkastet och släppt ner så tror man att man är av med dem. Och det är man ju som individ. Men samhället är ju inte det.
Robert Falcks engagemang för avfallshanteringen går utöver jobbet som vd för SRV. Han är på väg att bli en sopdebattör som hörs och syns. Nyligen har han intervjuats i tidningen Dagens samhälle om att kommunala satsningar på förbränningsanläggning riskerar att minska kommuners incitament att återvinna i stället för att bränna avfall. Och runt nyår diskuterade han frågan om Sveriges återvinning i Sveriges radio.
– Vi måste ställa om vår livsstil. Men vad jag vill visa med den här boken, det är att vi inte behöver sluta äta kött och flytta ut i skogen. Jag vill visa att det faktiskt finns andra alternativ som gör att vi kan behålla vår livsstil till stor del. Ett sånt alternativ är att inte tömma ut naturresurserna genom att göra nya plastsaker utan återanvända och återvinna plasten.
Fotnot. Efter att intervjun gjordes fick Robert Falck sparken från jobbet som vd för SRV. Vid vår papperstidnings pressläggning var skälet till avskedet fortfarande oklart. Beslutet togs på ett extrainkallat styrelsemöte för SRV, den 17 februari och drevs igenom av den moderate ordföranden för bolaget, Sven Gustafsson. Hälften av styrelsens ledamöter, alla Socialdemokrater, reserverade sig mot beslutet.
