Rapport om sopgubbens arbetsmiljö dröjer

Hur tungt är det att vara sopgubbe? Hur stressigt? Forskare har försett sopgubbar med olika mätinstrument för att dokumentera sådant som puls, arbetsvinklar och belastning. I går skulle resultatet av studien ha presenterats, men det dröjer ett tag till.

För första gången har sopgubbens arbetsmiljö synats rejält i kanterna. Sammanlagt har 25 personer på olika platser i Sverige tömt sopor med mätinstrument fasttejpade på rygg, armar och lår. Plus en pulsmätare på bröstet. Sedan har forskare följt efter sopbilarna och dokumenterat alltihop.

Det har också gjorts mätningar i laboratoriemiljö. Dessutom har alla sopgubbar i Sverige, omkring 2 000 personer, fått möjlighet att svara på en enkät med frågor om sin arbetsmiljö.

Projektet drivs av Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd (Tya) i samarbete med Karolinska institutet, Centrum för belastningsskador, Transport, Biltrafikens arbetsgivareförbund och konsultfirman Tyréns.

Forskarna på Karolinska institutet är nu klara med sitt, och i går torsdag var tanken att en rapport på deras del skulle presenteras. Men Transports arbetsmiljöombudsman Martin Miljeteig kom tomhänt tillbaks från mötet.

– Alla andra inblandade är inte färdiga med sina resultat än, säger han, och därmed finns inte heller någon komplett slutrapport. Det enda som finns är en delrapport från Karolinska men den visade sig innehålla en del småfel som måste rättas till, så utifrån den kan vi inte dra några slutsatser än.

Nu återstår alltså för övriga i projektet att sammanställa och analysera resultaten innan allt kan sammanfogas i en slutrapport. Först då går det att prata om handfasta resultat, säger Martin Miljeteig.

– Då kommer vi också att jobba fram förslag för framtiden för att skapa en förebyggande arbetsmiljö, säger han.