Debatt. Om parterna på allvar ska behålla balansen på svensk arbetsmarknad så borde vi väl rätteligen inte enbart diskutera hur arbetsgivaren lättare skall kunna säga upp personal genom att luckra upp lagen om anställningsskydd (las).
Ska vi förhandla om en av fackets kärnfrågor så borde vi också diskutera arbetsgivarens kärnfråga. Alltså rätten att leda och fördela arbetet.
Varför sitta kvar inträngda i vår egen ringhörna och försvara las? Hela tiden fokusera på att diskutera deras fråga? Nej, ut i ringen, flytta fokus och satsa på en rejäl pungspark genom att slå tillbaka i deras egna kärnfrågor!
Här är några förslag på begränsningar i arbetsgivarens arbetsledningsrätt:
Inför krav på omställning vid teknikutveckling – inom ramen för anställningen. Detta kommer att tvinga företagen att kontinuerligt kompetensutveckla sin personal. Företagens forsknings- och teknikutveckling ska ha tät dialog med facken för att inom ramen för den ordinarie arbetstiden kunna utbilda och kompetensutveckla befintlig personal. Gärna branschvis.
Reglera intagning på yrkesutbildning utifrån branschens behov av yrkesaktiva genom en partsgemensam nämnd.
Ge skyddsombuden förstärkt rätt att stoppa arbetet, inte bara vid omedelbar fara för liv och död. Ge de regionala skyddsombuden rätt att kliva in på arbetsplatser utan kollektivavtal.
Ta bort anställningsformen vid behov av extra arbetskraft och bemanning. Gör som Finland och förbjud visstidsanställningar om inte överenskommelse nås med facket på individnivå.
Gör om hela a-kassan. Låt branschen ta sitt fulla ansvar för sina arbetslösa yrkesarbetare. Inrätta partsgemensamma yrkesutbildningar för kompetensutveckling.
Försäkringsskyddet måste stärkas utifrån bransch. Arbetsskador relaterade till yrket måste tydligare kopplas till ekonomiskt ansvar från arbetsgivarna.
Pensionsålder utifrån yrke! Kartlägg hur yrkesvalet påverkar möjligheterna till att hålla ett helt yrkesliv. Lägg ansvaret på arbetsgivaren att fullt ut kompensera om en plattsättare inte orkar jobba ända till 68 år. Skillnaden mellan pensionsålder och när ditt yrkesverksamma liv slutar skall arbetsgivaren betala i form av arbetsmiljökostnad/förstärkt pension. Som kompensation för att arbetsgivaren inte kunnat erbjuda ett hållbart arbetsliv ur arbetsmiljösynpunkt. Detta för att tvinga arbetsgivaren att jobba aktivt med sina branschrelaterade arbetsmiljöfrågor.
