Platser som inte är värda en omväg
Om du ofta är ute och kör på vägarna i Sverige har du säkert hunnit se flera av landets sevärdheter. Några är bättre än andra, men många är ganska trista. Någon som funderat på saken är Johan Tell, som tycker vi borde diskutera turismen och vad vi egentligen åker och tittar på.
Kanske har du passerat Sveriges lägsta punkt, Sveriges geografiska mitt eller Sveriges minsta riktnummerområde.
Ibland är de svåra att ta på, men de är ändå sevärdheter, enligt någon i alla fall. Det finns också andra, mer konkreta objekt. Till exempel av varianten “största”. I Sverige har vi världsrekord bland annat i formerna: dalahäst och bandyklubba. Det som skiljer dem från riktnummersområdet och den geografiska mitten är nog främst materialkostnaden. Allt är ändå sevärdheter som inte är värda en omväg. I alla fall enligt Johan Tell.
– Alltid när någon skriver ”största”, i sådana här sammanhang, finns det något desperat över det hela. Saker blir väl inte bättre bara för att de är störst? undrar han och skrattar.
Johan Tell är journalist, författare och resenär. Transportarbetaren träffar honom i hans kök i Axelsberg utanför Stockholm över en semla. Ursprungligen kommer han från Helsingborg. Han studerade i Lund. Där intresserade han sig för rättvisefrågor som gjorde att han ville se sig om i världen. Det ena ledde till det andra och sin skrivande karriär började han på resemagasinet Vagabond, där han arbetade i 18 år.
– Från början var Vagabond en mycket mer politiskt engagerad tidning. Vi ville berätta om världen, inte så mycket tipsa om billigaste hotellet. Det var väl också delvis därför det blev läge för mig att sluta. Den gick mer mot turisttidning än resetidning.
Sedan dess har Johan Tell skrivit böcker och frilansat som journalist. Nyligen kom hans senaste bok, Korsika. Tidigare har han hjälpt andra resenärer, som Christer Fuglesang och Ola Skinnarmo, att förvandla sina äventyr till text. För några år sedan skrev han också en bok om just sevärdheter. Han började fundera på ämnet redan när han arbetade på Vagabond.
– När man hamnar på ställen som stoltserar med att ”här uppfanns den fyrkantiga hamburgaren” börjar man fundera på vad turism verkligen är.
Johan Tell berättar att när han reste runt i landet för att föreläsa om sin bok om miljön, Hundra sätt att rädda världen, kände han sig till slut som en väckelsepredikant. Efter allt mässande om hur vi skulle rädda miljön behövde han få vara lite elak. Då började han samla på trista sevärdheter. Att det skulle bli en bok av hans samling, kom han fram till när en kompis visade honom Sveriges lägsta punkt.
– Det är en grop bakom en bensinmack i Kristianstad. Man har verkligen satsat. Det har rests någon typ av monument, det finns en plakett med förklaring, bussparkering och skyltar ända ut till motorvägen. Vid punkten befinner man sig två meter under havsytan.
Trista sevärdheter (2011) har getts ut på bokförlaget Max Ström. Kriteriet för att en sevärdhet skulle få vara med i boken var att det skulle finnas en vädjan från en stad eller kommun om att man skulle komma och titta. Det fick alltså inte bara vara en usel staty av en usel konstnär eller något liknande.
-– Den här typen av sevärdhet blir en vara som vilken som helst. Bara en till sak av det jag konsumerar och det kvittar vad det är. Frågan om vad kommuninvånarnas skattepengar används till bör också ställas, säger Johan Tell.
Han tycker att en sevärdhet ska berätta något om platsen. Han tar Eiffeltornet som exempel, den stora symbolen för Paris.
– Den har ju inget med staden att göra, egentligen. Konstruktören Gustave Eiffel försökte sälja idén till Barcelona två år tidigare, men de tackade nej. Pyramiderna, däremot, berättar något om Egypten och landets historia. Eiffeltornet säger mer om tiden. Det handlade om att ”nu kan vi bygga så här högt”.
Resonemanget om Eiffeltornet kan säkert vara provocerande för vissa och det är han medveten om. Kanske särskilt när det appliceras på mindre orters sevärdheter. När boken kom fick den en del uppmärksamhet och Johan Tell intervjuades av nästan varenda lokalradiostation i på orterna som nämnts i boken.
– Det jag pekar ut är ofta någon gammal surdeg som har debatterats lokalt. Många blev glada över att saken nämns i en bok. Men många blev arga. De tyckte jag hade ett Stockholms-perspektiv. Det är svårt att veta, men det tycker jag själv inte att jag haft.
Både Stockholm och Göteborg finns faktiskt med i Trista sevärdheter. När boken skrevs var den vanligaste rundturen som gjordes av turister i Stockholm den om bok- och film-serien Milleniumtrilogin.
– Då går man och tittar på riktiga platser där fiktiva händelser har utspelat sig. Jag har med en av dem i boken, Seven-eleven-butiken på Götgatan, där Lisbeth Salander handlar vid något tillfälle.
Även om mediabruset efter de syrliga formuleringarna i boken har lagt sig, så står sevärdheterna kvar. Från Simrishamn till Treriksröset. Monument över rädslan att inte synas.
Jonas Löwenberg
