Parkeringsvakt och hjälte
Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.
Det var en kall dag i mitten av januari. Amir Palislamovic arbetade med att kontrollera fordon på parkeringen vid Hamngatan i Vänersborg. Han skulle just lämna platsen och köra på ett annat uppdrag.
– Jag var på rätt plats vid rätt tidpunkt, säger Amir.
Han kunde se hur en pojke och en man stod böjda över kajkanten. Amir Palislamovic klev ur sin bil och gick fram till dem, förstod att något var galet. Sedan såg han pojken nere i det mörka vattnet. Det var Elias, 12 år, som fallit i när han tillsammans med en kamrat ville komma närmare de svanar som simmade i älvfåran.
– Han var väldigt frusen och skakade. Som tur var är det inte särskilt djupt vatten här, kanske en och en halv meter, säger Amir.
Han lyckades få Elias att gå mot en stege en bit bort på kajen. Men pojken orkade inte klättra upp. Då klättrade Amir Palislamovic ner och lyfta upp honom, över kanten. Parkeringsvakten fick Elias att ta av sig de genomblöta kläderna, gav sin jacka och mössa till pojken, och svepte in honom i en filt som en förbipasserande kvinna kommit med. Sedan körde Amir honom till Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL), där han för övrigt själv har jobbat många pass som vakt.
När de kom fram till sjukhuset var Elias fortfarande så medtagen att Amir fick bära in honom.
– De förstod direkt vad som behövde göras, han fick bra hjälp av flera sköterskor och svepte in honom i värmefiltar.
Först när vårdpersonalen stoppat om Elias med varma filtar kom ett leende från pojken. Amir lämnade sjukhuset med en sopsäck till de blöta kläder som han slängt i sin bil, och som Elias haft på sig tidigare.
– De vägde säkert 20 kilo av vattnet, och det kände jag först då, säger Amir Palislamovic.
Några dagar senare, när han jobbade vid Fisketorgets p-plats, ropade någon på honom. En ung, glad kille kom fram till Amir.
– Först kände jag inte igen honom. Men sedan såg jag att det var samma leende som jag sett på sjukhuset när de bäddat ner honom. När det hände var han ju dyngsur och kall, jag tittade inte så mycket på ansiktet.
– Det var fint att träffas igen.
Elias pappa skrev ett tackbrev till Securitas och berättat att allt var bra med sonen, som fått lämna sjukhuset. Föräldrarna fick också tillfälle att tacka personligen då Elias lämnade sin adress, och Amir kom förbi familjen.
Amir Palislamovic har berättat historien flera gånger.
– Jag förväntade mig inte så mycket uppmärksamhet, det är överväldigande. När kommunen la ut händelsen på sin Facebook fick man 15 000 reaktioner – över en natt, säger Amir.
– Jag tror att folk behöver höra om något positivt i stället för allt negativt med corona. Men framför allt är jag ju glad att det gick bra för Elias.
SR P4 Väst har rapporterat om räddningsinsatsen och kvällstidningarna ringde Amir direkt efteråt. Han är nu nominerad i Aftonbladets tävling Svenska Hjältar.
Securitas Europachef skickade gratulationer och skrev ett inlägg som verkar ha nått halva världsdelen, enligt Amir:
– För ett par veckor sedan ringde en kompis från Bosnien som först hört om det på radio. Sedan la landets största dagstidning upp det på sin webb.
Hemma i trestadsregionen läste Transports ombudsman Jan Lendin om hjältedådet, och han tyckte sig känna igen namnet på en av avdelningens medlemmar. Mycket riktigt. Amir Palislamovic är med i Transport sedan länge.
– Absolut, självklart, säger han.
Han har varit med i facket lika länge som han jobbat inom bevakningsbranschen, elva år. Det är andra omgången inom bevakning för honom. I dag är han anställd av Securitas, som vunnit kommunens upphandling. I ramavtalet ingår bland annat bevakning och kontroll av parkeringsplatserna i Vänersborg.
Det innebär också att Amir Palislamovic arbetar som ordningsvakt på sjukhuset, NÄL.
När Transportarbetaren först får tag på Amir, i början av februari, beskriver han att det är ”en vanlig vecka i Vänersborg”: Dagtidsarbete som parkeringsvakt måndag–torsdag. Han tycker att uppmärksamheten han fått närmast tagit pinsamma dimensioner ibland, men har inget emot att träffa medlemstidningen. Fast först ska han åka hem på semester en vecka.
Hem? Det låter som att du kommer från Göteborgstrakten?
– Haha, gör det? Nej, jag är ju från Bosnien. Jag har dubbla medborgarskap. Det är gôtt.
Hemma är också Kronogården i Trollhättan, där familjen sedan länge är rotad.
Till Sverige kom Amir Palislamovic när han var i 20-årsåldern, på flykt undan kriget i det forna Jugoslavien. Då, 1993, fick han först flytta runt – Kungsängen, Norrtälje, Göteborg. På flyktingförläggningen i Göteborg återsåg Amir en tjejkompis, som han vuxit upp med på samma gata i staden Banja Luca. Genom henne mötte Amir en annan tjej.
– Jag träffade min fru där på förläggningen, den 5 augusti 1993, säger Amir.
De håller fortfarande ihop. Yngsta dottern är nio, de båda sönerna vuxna. Den ena ska gifta sig senare i år. Planerna för bröllopet är i gång. Det ska hållas i Bosnien och trots covidrestriktioner ser allt ut att gå att ordna väl. Även resan tidigare i år, i slutet av februari, med familjen gick bra – de hade en toppenvecka, enligt Amir.
Men hemma i Trollhättan igen blev han sjuk. Hostade blod, fick svår värk. Han var på sjukhus, testades för covid-19. Men provet var negativt, det rörde sig om en allvarlig förkylning.
– Allt är inte corona. Ibland låter det i medier som att det inte finns annat man kan bli sjuk eller dö av.
Men att Amir blev dålig gjorde att det dröjde ett tag innan mötet. Först i slutet av mars ses vi i Vänersborg. Men det är fortfarande kallt och blåsigt nere vid vattnet.
– Det blåser nästan alltid i Vänersborg, men det ligger vackert vid Vänern, säger Amir.
Till parkeringsplatsen, där han två månader tidigare räddade Elias, kommer också Jan Lendin och Dan Johansson från Transports Uddevallaavdelning. De vill visa uppskattning från fackets sida över medlemmens insats, lämnar över blommor och en gåva. Hör om andras reaktioner, om jobbet och om personer de alla tre känner till – om varsel, fiske och medlemsvärvning. Och nej, Amir kan inte komma ifråga för belöning för att ha värvat nya medlemmar då han fått med båda sönerna i Transport långt tidigare. Det är lugnt, liksom att Securitas inte uppvaktat lokalt på något särskilt vis.
– De visade uppskattning, jag har fått höra att det var bra. Det räcker, jag var på jobbet, säger Amir Palislamovic.
Han ger ett allt annat än fåfängt intryck, men säger kort att hans näsa ju är ”lite konstig”. Det är en skada från kriget, som han tvangs gå ut i som 18-åring. Han har erfarenheter från två år av krig i det gamla hemlandet, även från koncentrationsläger i den etniska rensningens tid.
– Mitt ena ytteröra blev också lite skadat, berättar Amir i samband med fotografering.
När det gäller att beskriva ursprungsnationalitet – och skilja mellan ”bosniaker” och ”bosnier”, utifrån bland annat religion – är han tydlig för egen del: Det är ointressant.
– Jag är bosnier.
Förutom med bevakning har Amir Palislamovic under åren i Sverige också bland annat hunnit driva en egen rörelse, inom slakteri. ”Tack vare brorsan kunde jag importera kött från Balkan” berättar han för Transports Jan Lendin och Dan Johansson, på ett fik i Vänersborg. Fortfarande lånar Amir ut sin köttkvarn till ett ”yttre befäl” som jagar, och som de alla tre verkar känna till.
– Rörelsen gick bra. Eller ja, jag la ner efter några år. Sedan jobbade jag ett halvår som bilmekaniker innan jag började inom bevakning 2010.
Med nuvarande jobb trivs Amir bra i stort.
– Det är fritt, och jag är social. Jag ser det som att min viktigaste uppgift att hjälpa folk, erbjuda service. Här i Vänersborg är det minst tunga att lappa felparkerare, säger Amir, som en gång började som p-vakt i Uddevalla och även slitit med felparkerande badgäster vid kusten.
Han uppskattar att nuvarande arbetsgivaren tar säkerheten också för de anställda på allvar. Att sådant som jobbmobil, överfallslarm och kamera fungerar.
– Det känns seriöst, jag vet att det är ordnat när jag går på.
– Visst, det finns nackdelar med jobbet också. Men så är det ju med alla arbeten.
