Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet. Foto: Lilly Hallberg
Close
Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet.
Close

Parkeringsvakt och hjälte

Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.

Det var en kall dag i mitten av januari. Amir Palislamovic arbetade med att kontrollera fordon på parkeringen vid Hamngatan i Vänersborg.  Han skulle just lämna platsen och köra på ett annat uppdrag.

– Jag var på rätt plats vid rätt tidpunkt, säger Amir.

Han kunde se hur en pojke och en man stod böjda över kajkanten. Amir Palislamovic klev ur sin bil och gick fram till dem, förstod att något var galet. Sedan såg han pojken nere i det mörka vattnet. Det var Elias, 12 år, som fallit i när han tillsammans med en kamrat ville komma närmare de svanar som simmade i älvfåran.

– Han var väldigt frusen och skakade. Som tur var är det inte särskilt djupt vatten här, kanske en och en halv meter, säger Amir.

Amir Palislamovic poserar tillsammans med Elias, 12-åringen som han räddade livet på. Foto: Privat
Amir Palislamovic poserar tillsammans med Elias, 12-åringen som han räddade livet på. Foto: Privat

Han lyckades få Elias att gå mot en stege en bit bort på kajen. Men pojken orkade inte klättra upp. Då klättrade Amir Palislamovic ner och lyfta upp honom, över kanten. Parkeringsvakten fick Elias att ta av sig de genomblöta kläderna, gav sin jacka och mössa till pojken, och svepte in honom i en filt som en förbipasserande kvinna kommit med. Sedan körde Amir honom till Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL), där han för övrigt själv har jobbat många pass som vakt.

När de kom fram till sjukhuset var Elias fortfarande så medtagen att Amir fick bära in honom.

– De förstod direkt vad som behövde göras, han fick bra hjälp av flera sköterskor och svepte in honom i värmefiltar.

Först när vårdpersonalen stoppat om Elias med varma filtar kom ett leende från pojken. Amir lämnade sjukhuset med en sopsäck till de blöta kläder som han slängt i sin bil, och som Elias haft på sig tidigare.

– De vägde säkert 20 kilo av vattnet, och det kände jag först då, säger Amir Palislamovic.

Några dagar senare, när han jobbade vid Fisketorgets p-plats, ropade någon på honom. En ung, glad kille kom fram till Amir.

– Först kände jag inte igen honom. Men sedan såg jag att det var samma leende som jag sett på sjukhuset när de bäddat ner honom. När det hände var han ju dyngsur och kall, jag tittade inte så mycket på ansiktet.

– Det var fint att träffas igen.

Elias pappa skrev ett tackbrev till Securitas och berättat att allt var bra med sonen, som fått lämna sjukhuset. Föräldrarna fick också tillfälle att tacka personligen då Elias lämnade sin adress, och Amir kom förbi familjen.

Amir Palislamovic har berättat historien flera gånger.

– Jag förväntade mig inte så mycket uppmärksamhet, det är överväldigande. När kommunen la ut händelsen på sin Facebook fick man 15 000 reaktioner – över en natt, säger Amir.

– Jag tror att folk behöver höra om något positivt i stället för allt negativt med corona. Men framför allt är jag ju glad att det gick bra för Elias.

SR P4 Väst har rapporterat om räddningsinsatsen och kvällstidningarna ringde Amir direkt efteråt. Han är nu nominerad i Aftonbladets tävling Svenska Hjältar.

Securitas Europachef skickade gratulationer och skrev ett inlägg som verkar ha nått halva världsdelen, enligt Amir:

– För ett par veckor sedan ringde en kompis från Bosnien som först hört om det på radio. Sedan la landets största dagstidning upp det på sin webb.

Hemma i trestadsregionen läste Transports ombudsman Jan Lendin om hjältedådet, och han tyckte sig känna igen namnet på en av avdelningens medlemmar. Mycket riktigt. Amir Palislamovic är med i Transport sedan länge.

– Absolut, självklart, säger han.

Inlägget om Amirs räddningsinsats blev snabbt ett av de mest lästa på Vänersborgs kommuns Facebooksida. Över 50 000 personer nåddes. Foto: Thomas Fridén
Inlägget om Amirs räddningsinsats blev snabbt ett av de mest lästa på Vänersborgs kommuns Facebooksida. Över 50 000 personer nåddes. Foto: Thomas Fridén

Han har varit med i facket lika länge som han jobbat inom bevakningsbranschen, elva år. Det är andra omgången inom bevakning för honom. I dag är han anställd av Securitas, som vunnit kommunens upphandling. I ramavtalet ingår bland annat bevakning och kontroll av parkeringsplatserna i Vänersborg.

Det innebär också att Amir Palislamovic arbetar som ordningsvakt på sjukhuset, NÄL.

När Transportarbetaren först får tag på Amir, i början av februari, beskriver han att det är ”en vanlig vecka i Vänersborg”: Dagtidsarbete som parkeringsvakt måndag–torsdag. Han tycker att uppmärksamheten han fått närmast tagit pinsamma dimensioner ibland, men har inget emot att träffa medlemstidningen. Fast först ska han åka hem på semester en vecka.

Hem? Det låter som att du kommer från Göteborgstrakten?

– Haha, gör det? Nej, jag är ju från Bosnien. Jag har dubbla medborgarskap. Det är gôtt.

Hemma är också Kronogården i Trollhättan, där familjen sedan länge är rotad.

Till Sverige kom Amir Palislamovic när han var i 20-årsåldern, på flykt undan kriget i det forna Jugoslavien. Då, 1993, fick han först flytta runt – Kungsängen, Norrtälje, Göteborg. På flyktingförläggningen i Göteborg återsåg Amir en tjejkompis, som han vuxit upp med på samma gata i staden Banja Luca. Genom henne mötte Amir en annan tjej.

– Jag träffade min fru där på förläggningen, den 5 augusti 1993, säger Amir.

De håller fortfarande ihop. Yngsta dottern är nio, de båda sönerna vuxna. Den ena ska gifta sig senare i år. Planerna för bröllopet är i gång. Det ska hållas i Bosnien och trots covidrestriktioner ser allt ut att gå att ordna väl. Även resan tidigare i år, i slutet av februari, med familjen gick bra – de hade en toppenvecka, enligt Amir.

Men hemma i Trollhättan igen blev han sjuk. Hostade blod, fick svår värk. Han var på sjukhus, testades för covid-19. Men provet var negativt, det rörde sig om en allvarlig förkylning.

– Allt är inte corona. Ibland låter det i medier som att det inte finns annat man kan bli sjuk eller dö av.

Men att Amir blev dålig gjorde att det dröjde ett tag innan mötet. Först i slutet av mars ses vi i Vänersborg. Men det är fortfarande kallt och blåsigt nere vid vattnet.

– Det blåser nästan alltid i Vänersborg, men det ligger vackert vid Vänern, säger Amir.

Blommor från kamrater på Transport. Möte med Jan Lendin, ombudsman, och Dan Johansson, ordförande för Uddevallaavdelningen stämmer in i hyllningskören. Foto: Lilly Hallberg
Blommor från kamrater på Transport. Möte med Jan Lendin, ombudsman, och Dan Johansson, ordförande för Uddevallaavdelningen stämmer in i hyllningskören. Foto: Lilly Hallberg

Till parkeringsplatsen, där han två månader tidigare räddade Elias, kommer också Jan Lendin och Dan Johansson från Transports Uddevallaavdelning. De vill visa uppskattning från fackets sida över medlemmens insats, lämnar över blommor och en gåva. Hör om andras reaktioner, om jobbet och om personer de alla tre känner till – om varsel, fiske och medlemsvärvning. Och nej, Amir kan inte komma ifråga för belöning för att ha värvat nya medlemmar då han fått med båda sönerna i Transport långt tidigare. Det är lugnt, liksom att Securitas inte uppvaktat lokalt på något särskilt vis.

– De visade uppskattning, jag har fått höra att det var bra. Det räcker, jag var på jobbet, säger Amir Palislamovic.

Han ger ett allt annat än fåfängt intryck, men säger kort att hans näsa ju är ”lite konstig”. Det är en skada från kriget, som han tvangs gå ut i som 18-åring. Han har erfarenheter från två år av krig i det gamla hemlandet, även från koncentrationsläger i den etniska rensningens tid.

– Mitt ena ytteröra blev också lite skadat, berättar Amir i samband med fotografering.

När det gäller att beskriva ursprungsnationalitet – och skilja mellan ”bosniaker” och ”bosnier”, utifrån bland annat religion – är han tydlig för egen del: Det är ointressant.

– Jag är bosnier.

Förutom med bevakning har Amir Palislamovic under åren i Sverige också bland annat hunnit driva en egen rörelse, inom slakteri. ”Tack vare brorsan kunde jag importera kött från Balkan” berättar han för Transports Jan Lendin och Dan Johansson, på ett fik i Vänersborg. Fortfarande lånar Amir ut sin köttkvarn till ett ”yttre befäl” som jagar, och som de alla tre verkar känna till.

– Rörelsen gick bra. Eller ja, jag la ner efter några år. Sedan jobbade jag ett halvår som bilmekaniker innan jag började inom bevakning 2010.

Med nuvarande jobb trivs Amir bra i stort.

– Det är fritt, och jag är social. Jag ser det som att min viktigaste uppgift att hjälpa folk, erbjuda service. Här i Vänersborg är det minst tunga att lappa felparkerare, säger Amir, som en gång började som p-vakt i Uddevalla och även slitit med felparkerande badgäster vid kusten.

Han uppskattar att nuvarande arbetsgivaren tar säkerheten också för de anställda på allvar. Att sådant som jobbmobil, överfallslarm och kamera fungerar.

– Det känns seriöst, jag vet att det är ordnat när jag går på.

– Visst, det finns nackdelar med jobbet också. Men så är det ju med alla arbeten.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Än så länge får Ove Bergman 100 procent av sin lön, men snart ska Försäkringskassan ta upp den till ny prövning. Ove oroar sig över om han ska kunna behålla huset eller tvingas flytta. "Jag känner mig rätt vilsen och vill bara ut och jobba igen", säger han. Foto: Justina Öster

Däcktuggen kapade Oves fingrar

Arbetsolycka. Det var lugnt på åkeriet. Vill du hoppa in och köra lastmaskin på Ragn-Sells däckåtervinning, undrade chefen. Sitt ja har chauffören Ove Bergman ångrat många sömnlösa nätter. En däckklippmaskin kapade fyra av hans fingrar.

Transportarbetarens logga

Manifestation på bron mellan Sverige och Norge

Facket. Måndagen den 1 mars hålls en flaggmanifestation till stöd för pendlare som drabbats av den stängda riksgränsen. Folk från Transports avdelning i Uddevalla finns på plats på Gamla Svinesundsbron.

Sopbilsolycka Renova Göteborg

Olyckan som inte fick hända

Arbetsskador. Peter Ellevad backar sakta mot schaktet för att tippa avfallet. Plötsligt rusar motorn. Sopbilen far i väg som en projektil, över skyddsbarriären och ner i gropen. Peter lyckas hoppa ur hytten, men får 14 frakturer i fallet. Efteråt exporteras sopbilen till Polen. Utan att den blivit undersökt.

Månadens avdelning
Ombudsman Jan Lendin, RSO Anders Dristig och avdelningsordförande Dan Johansson på avdelning 55. Saknas gör studieorganisatören Alexander Hutter. På Transports kontor arbetar också Charlotte Wendel Lendin.

”Vi syns och folk märker att vi finns”

Uddevalla. Många mil och mycket arbete ute, trots att pandemin satt käppar i hjulet. På Transports västligaste avdelning har man funnit nya vägar. Och på bevakningsfronten har medlemsantalet ökat.

Månadens medlem
Abbe Sylla jobbar treskift på macken i Solna. När Transportarbetaren hälsar på är det sena passet och han går av vid 23-tiden.

Abbe kör lugnt på stora macken

Bensinmack. Full fart för det mesta. Abdoulaye Sylla trivs med arbetet på bensinstationen. Han både bor och jobbar i Solna – många känner igen honom och hälsar på stan. Men lediga sommardagar tillbringar ”Abbe” gärna i Roslagens famn.

Hallå där!

Sofia Wilhelmsson

… vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar i gristransportörers arbetsmiljö.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Månadens avdelning
Tommy Wallin, Mikael Löwdin, Kimberley Westermark, Joakim Borg och Thomas Grundell har roligt tillsammans – när de väl får chansen att ses.

”Vi vågar prova nya saker”

Norra Mälardalen. Trots corona är det fullt ös på Transports avdelning i Norra Mälardalen. Ombudsmännen har mycket att göra och alla längtar tills de får hitta på saker med medlemmarna igen.

Månadens medlem
) ”Det finaste en fiskare kan ge en annan är att släppa tillbaka fisken. Att vara försiktig och se till att den mår bra, så att någon annan får chansen att fånga den”, säger Martina Sjöstedt.

”Fisket betyder allt för mig”

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Kultur
Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

Än så länge får Ove Bergman 100 procent av sin lön, men snart ska Försäkringskassan ta upp den till ny prövning. Ove oroar sig över om han ska kunna behålla huset eller tvingas flytta.

Däcktuggen kapade Oves fingrar

Arbetsolycka. Det var lugnt på åkeriet. Vill du hoppa in och köra lastmaskin på Ragn-Sells däckåtervinning, undrade chefen. Sitt ja har chauffören Ove Bergman ångrat många sömnlösa nätter. En däckklippmaskin kapade fyra av hans fingrar.

Hallå där!

Christel Ingemansson

… branschkunnig inom transportsektorn på Arbetsförmedlingen.

Månadens klubb
Klubbordförande och skyddsombud Niclas Gustafsson i snöyran vid Icas lager.

”Skippa inte raster, chaufförer!”

Ica EHL. Fyra dagar till julafton. Brinnande pandemi. Då startar chaufförerna, som kör ut matkassar för Ica e-handel i Jordbro, en Transportklubb. – Förarnas frågor behöver lyftas fram, säger klubbordförande Niclas Gustafsson.