Ledare. Nästan varje dag ramlar det in mejl i min e-postkorg som handlar om försök med förarlösa fordon, nya kraftfullare batterier till elbilar, åkeriföretag som ställer om till fossilfritt eller forskare som provar nya tekniska lösningar för att ladda bilar med elektricitet under färd.
Det blir en ständig påminnelse om att vi befinner oss mitt uppe i en omställning som ingen vet hur den slutar. Om den ens har ett slut…
Ett problem som både forskare och beslutsfattare brottas med är att den tekniska utvecklingen går allt snabbare. En innovation som framstår som den ultimata lösningen för framtiden kan vara passé 24 månader senare.
Som forskare avundas man antagligen Baltzar von Platen som körde i gång bygget av Göta kanal. Grävarbetet började 1810 och det tog 22 år innan hela den 19 mil långa kanalen var klar och kunde tas i bruk.
Omdebatterat
Under politikerveckan i Almedalen i somras var morgondagens fordon och bränslen, liksom förarlösa fordon, ett av de frågekomplex som avhandlades på flest seminarier och debatter.
En debattör hävdade att de beslut Sverige fattar nu om höghastighetståg och kanske elektrifierade landsvägar blir styrande i 100 år framåt.
Jag har svårt att tro att det blir så. Jag tror inte ens att vi kan förutse hur exempelvis gods och paket skickas om 50 år.
Snabba förändringar
En sak tycks framtidsstrategerna i vart fall vara överens om. Att det är närmast hopplöst att försöka ge dagens ungdomar utbildningar som fortfarande är relevanta när de fyllt 45 år.
Det sägs att världen står inför den fjärde industriella revolutionen. En del analytiker förutspår att robotisering och annan automatisering kan hota uppåt 40 procent av dagens arbetstillfällen. Visst det skapas nya jobb, men de kommer inte att täcka det enorma bortfallet.
Framtidsspaning
Världen – och inte minst fackföreningsrörelsen – står inför utmaningar vi inte ens kan överblicka.
Trots det har Transportarbetaren börjat arbetet med en framtidsspaning. Det första reportaget kommer i december och handlar om godstrafiken.
