Krönika

Och barnen då?

Davids krönika. ”Det dånar uti rättens krater / snart skall uppbrottets timma slå!” Kanske är det som det sjungs i Internationalen? Barnmorskorna vill i vart fall inte längre, chaufförsbristen är monumental med hundratusentals vakanser i Europa och brist på tusentals förare i Sverige.

Lokförare saknas så att tåg blir stående på stationerna trots löner på uppåt fyrtiotusen kronor i månaden (chaufförer har betydligt mindre).

Varför vill ingen ha de här samhällsbärande jobben? Kanske handlar det hela egentligen om barnen, för vem ska ta hand om dem, eller ens få tid att göra dem?

Min dotter, Hanna, är barnmorska och lade ut en fråga på Facebook till barnmorskor som sagt upp sig och lämnat yrket: ”Om ni fick bättre bemanning, bättre scheman och högre lön, skulle ni då återvända till förlossningsvården?”

Hon fick närmare hundra positiva svar – man ville återvända. Så varför gör man helt enkelt inte det? Då blir det ju fullbemannat. Nja frågan kanske är svårare än så. Det finns inga arbetspass som fungerar med barn och familj, särskilt inte för den ensamstående föräldern.

Antingen jobbar man 6.45–16 eller 14–22 eller också natt. Några normala dagpass finns inte. Så man har ingen möjlighet att lämna eller hämta på dagis och kan heller inte ta hand om skolbarn morgon och kväll.

 

Just så är det inom nästan alla bristyrken. Då jag som bemanningsanställd körde åt Dagab i Jordbro var det ungefär de här arbetstiderna: Tidig morgon eller sen kväll. Alltså helt utan möjlighet till något slags rimligt familjeliv och fjärran från tjänstemännens flextider och hemmajobb.

Jag har sett många unga bra personer börja inom åkeribranschen med de bästa intentioner, särskilt kvinnor. Men efter något år är de slut av all övertid, att vara borta hemifrån, jobba helger och så vidare.

Företagen/kommunerna/regionerna följer arbetstidslagarna (oftast) och det är bra. Men de gör det enbart med matematiska beräkningar som gynnar arbetsgivaren. Aldrig med en tanke på de som ska utföra arbetet. På så sätt skapas en omöjlig arbetsmarknad där folk visserligen inte strejkar, men röstar med fötterna och flyr från de här yrkena.

Av alla de scheman jag jobbat under har jag aldrig upplevt att det funnits minsta tanke på mig som person. Samma är det för min dotter inom vården. Vi ska bara finnas på plats, ofta hårt pressade, kanske arbetande till sent på kvällen för att börja tidigt nästa morgon. Och om något går fel och något allvarligt inträffar så vet vi bara alltför väl att det är vi själva som får skulden.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Niklas:
    27 november, 2021

    Just 6.45-16.00 är ju faktiskt ett bra dagspass. Bäst vore om de var 07.00-16.00. Dock resten av dygnet är svårare.

    Håller med om att de är svårt att få de att gå ihop. Förskolan öppnar 06 & stänger 18, även om nattis finns så vill man ju inte ha barnen där hur länge som helst.

  2. Ludde Lundell:
    26 november, 2021

    Så jag känner igen mig ….

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Enda kvinnan ombord

Davids krönika. Bokläsandet minskar. Förlagen går back. Deras eviga strategimöten hjälper föga och de drar ner på personal och sparkar författare. Ljudböcker går lite bättre men där är avanserna så små att de knappt täcker sina kostnader.

Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Locket på är inte lösningen

Krönika. Inom varje bransch finns det rötägg och bevakningsbranschen är inget undantag. Att använda ett eller ett par rötägg för att döma ut en hel yrkeskår är både lättvindigt och respektlöst. Men om det inte rör sig om några rötägg, utan hela avdelningar, kanske hela företag, kan vi inte sopa det under mattan.

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Dödligaste året på över ett decennium

Ledare. Året började kallt och med rejäla snösmockor i hela vårt avlånga land. Det ställde till det ordentligt på stora som små vägar. Vägsträckor där trafiken stått stilla i upp till ett dygn och där personer i närområdet kommit till undsättning med mat och varma filtar.

Samhällets problem blir folkrörelsernas utmaningar

Folkrörelser. Det är märkligt tyst. Tyst kring att folkbildningen är under attack. Den rörelse som byggt Sverige. Det Sverige vi varit så stolta över. Jag säger varit, för jag är inte så stolt nu när snus och plastpåsar blivit viktigare än folkbildning.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Enda kvinnan ombord

Jämställdhet. Bokläsandet minskar. Förlagen går back. Deras eviga strategimöten hjälper föga och de drar ner på personal och sparkar författare. Ljudböcker går lite bättre men där är avanserna så små att de knappt täcker sina kostnader.

Kollektivavtal eller slaveri

Den svenska modellen. På fackliga grundkurser är kursledarens första fråga så gott som alltid: – Vilken är lägstalönen i Sverige? Händerna som far upp i luften är många, liksom buden: Trettontusen, tjugosjutusen!

Ur led är tiden

Livet. ”Ur led är tiden”, vad menas egentligen med de orden? Från början myntade av William Shakespeare. Tiden är vad den är och går inte att ändra på vad vi än gör. Kanske är de där orden bara ett sätt att markera att något gått åt helvete och blivit en ”utmaning”.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Locket på är inte lösningen

Bevakning. Inom varje bransch finns det rötägg och bevakningsbranschen är inget undantag. Att använda ett eller ett par rötägg för att döma ut en hel yrkeskår är både lättvindigt och respektlöst. Men om det inte rör sig om några rötägg, utan hela avdelningar, kanske hela företag, kan vi inte sopa det under mattan.

Var lite snäll mot dig själv!

Självmedkänsla. De flesta av oss hyser medkänsla – att känna för någon utan att dela dennas känsla. Medkänsla ska inte förväxlas med empati som är förmågan att känna med andra (och kan vara slitsamt och inte alltid så konstruktivt).

Egon tar över i de offentliga rummen

Spaning. Känner ni till radioprogrammet Spanarna? En programledare och tre så kallade spanare försöker avläsa trender i vår vardag och kommer med visioner för framtiden. Här kommer min spaning.

Nytt år och nya insatser

Ordförandeord. Visst är det så att uttrycket ”nytt år och nya insatser” är ett ganska vanligt uttryck. Till viss del kanske det stämmer även om det fackliga arbetet oftast består av envetet och målinriktat arbete.

Arbetaren ingen förbrukningsvara

Debatt. I skrivandes stund har, enligt Arbetsmiljöverket, 65 arbetare dött i sitt arbete. Arbetare som gått till arbetet i vanlig ordning men som inte kommer hem igen. Familjer som väntar förgäves på att de ska sitta som en hel familj vid middagsbordet.

Dödligaste året på över ett decennium

Ledare. Året började kallt och med rejäla snösmockor i hela vårt avlånga land. Det ställde till det ordentligt på stora som små vägar. Vägsträckor där trafiken stått stilla i upp till ett dygn och där personer i närområdet kommit till undsättning med mat och varma filtar.

Stå upp mot högerns angrepp på arbetarrörelsen

Debatt. Den samlade högern med Tidöpartierna, SD och Timbro i spetsen angriper arbetarrörelsen på bred front för att rasera det arbetare, med gemensamma krafter, byggt upp under mer än hundra år. Hela arbetarrörelsen, politiken, fackföreningarna och folkbildningen måste enas i motståndet mot angreppet på vår framtid.

Var lite snäll mot dig själv!

Krönika. De flesta av oss hyser medkänsla – att känna för någon utan att dela dennas känsla. Medkänsla ska inte förväxlas med empati som är förmågan att känna med andra (och kan vara slitsamt och inte alltid så konstruktivt).

Den här kampen kan vi inte förlora!

Ledare. Under den senaste tiden har det fackliga fokuset nästan uteslutande hamnat på IF Metalls kamp mot TM Sweden (Tesla Sverige) angående ett kollektivavtal. Vi var först ut i LO-familjen med sympativarsel. Vi stängde ner de svenska hamnarna för lossning och lastning av Teslor.

Schysta villkor åt alla!

Ledare. Året är snart slut och mycket har handlat om kollektivavtalsförhandlingar. Nästan alla har fått nya avtal och med det löneökningar och andra ersättningar. I de allra flesta fall har förhandlingarna avlöpt utan större gupp.