Krönika

Och barnen då?

Davids krönika. ”Det dånar uti rättens krater / snart skall uppbrottets timma slå!” Kanske är det som det sjungs i Internationalen? Barnmorskorna vill i vart fall inte längre, chaufförsbristen är monumental med hundratusentals vakanser i Europa och brist på tusentals förare i Sverige.

Lokförare saknas så att tåg blir stående på stationerna trots löner på uppåt fyrtiotusen kronor i månaden (chaufförer har betydligt mindre).

Varför vill ingen ha de här samhällsbärande jobben? Kanske handlar det hela egentligen om barnen, för vem ska ta hand om dem, eller ens få tid att göra dem?

Min dotter, Hanna, är barnmorska och lade ut en fråga på Facebook till barnmorskor som sagt upp sig och lämnat yrket: ”Om ni fick bättre bemanning, bättre scheman och högre lön, skulle ni då återvända till förlossningsvården?”

Hon fick närmare hundra positiva svar – man ville återvända. Så varför gör man helt enkelt inte det? Då blir det ju fullbemannat. Nja frågan kanske är svårare än så. Det finns inga arbetspass som fungerar med barn och familj, särskilt inte för den ensamstående föräldern.

Antingen jobbar man 6.45–16 eller 14–22 eller också natt. Några normala dagpass finns inte. Så man har ingen möjlighet att lämna eller hämta på dagis och kan heller inte ta hand om skolbarn morgon och kväll.

 

Just så är det inom nästan alla bristyrken. Då jag som bemanningsanställd körde åt Dagab i Jordbro var det ungefär de här arbetstiderna: Tidig morgon eller sen kväll. Alltså helt utan möjlighet till något slags rimligt familjeliv och fjärran från tjänstemännens flextider och hemmajobb.

Jag har sett många unga bra personer börja inom åkeribranschen med de bästa intentioner, särskilt kvinnor. Men efter något år är de slut av all övertid, att vara borta hemifrån, jobba helger och så vidare.

Företagen/kommunerna/regionerna följer arbetstidslagarna (oftast) och det är bra. Men de gör det enbart med matematiska beräkningar som gynnar arbetsgivaren. Aldrig med en tanke på de som ska utföra arbetet. På så sätt skapas en omöjlig arbetsmarknad där folk visserligen inte strejkar, men röstar med fötterna och flyr från de här yrkena.

Av alla de scheman jag jobbat under har jag aldrig upplevt att det funnits minsta tanke på mig som person. Samma är det för min dotter inom vården. Vi ska bara finnas på plats, ofta hårt pressade, kanske arbetande till sent på kvällen för att börja tidigt nästa morgon. Och om något går fel och något allvarligt inträffar så vet vi bara alltför väl att det är vi själva som får skulden.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Niklas:
    27 november, 2021

    Just 6.45-16.00 är ju faktiskt ett bra dagspass. Bäst vore om de var 07.00-16.00. Dock resten av dygnet är svårare.

    Håller med om att de är svårt att få de att gå ihop. Förskolan öppnar 06 & stänger 18, även om nattis finns så vill man ju inte ha barnen där hur länge som helst.

  2. Ludde Lundell:
    26 november, 2021

    Så jag känner igen mig ….

Lästips:

Yrkesförarens dag 9/9 logga

9/9: Till er, alla yrkesförare!

Yrkesförarens dag. I dag hyllar vi dem som får allt att rulla, alla tider och alla dagar året runt. Den 9 september är Yrkesförarens dag.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

AI – himmel eller helvete?

Davids krönika. Vi som har den, numera rätt tveksamma, förmånen att köra nya lastbilar – av alla märken, vet redan en del om artificiell intelligens, AI. Konstruktörer och ingenjörer grubblar ikapp om att bygga ”smarta” lastbilar. Men med mycket varierande resultat.

Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Jag fick en vacker turkos cykel i stället

Krönika. Jag är uppvuxen i en by i Västmanland. Min tyska mamma var ensamstående och min biologiska far satte plikttroget in underhållet på hennes konto varje månad. Än i dag förstår jag inte hur hon fick ihop det jo… hon var ett ekonomiskt geni! Hon vände och vred på varenda krona. Hennes tid och ork gick åt för att få allt att funka.

Ta tag i det som plågar taxi

Debatt. Taxibranschen har en viktig funktion när det gäller att erbjuda säkra och pålitliga transporter till människor. Trots denna viktiga roll har branschen ställts inför djupgående strukturella utmaningar som har haft negativa konsekvenser både för förare och taxibolag.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

AI – himmel eller helvete?

Ny teknik. Vi som har den, numera rätt tveksamma, förmånen att köra nya lastbilar – av alla märken, vet redan en del om artificiell intelligens, AI. Konstruktörer och ingenjörer grubblar ikapp om att bygga ”smarta” lastbilar. Men med mycket varierande resultat.

När längden faktiskt har betydelse…

Långa ekipage. Det här blir en krönika med många tekniska detaljer. Det kan inte bli annat då det bokstavligt talat handlar om stora och rätt knepiga saker. Buden är många: första juli (inte troligt), augusti, september 2023 eller mitten av 2024. En dag kommer det hur som helst att ske: att vi får upp till 34,5 meter långa ekipage på våra vägar!

Rösta på Miljöpartiet, någon?

Politik. Miljöpartiet är, eller snarare var ett så kallat gräsrotsparti, sprunget ur rörelser som Alternativ Stad i Stockholm och många utomparlamentariska aktioner. Som almstriden där almarna i Kungsträdgården räddades och ockupationerna av kvarteren Mullvaden och Järnet.

Jäkligt tuffa tider för våra medlemmar

Ordförandeord. När dessa rader skrivs, har vi precis landat taxiavtalet. Jag brukar vara återhållsam men för en gångs skull kan jag säga att avtalet är ganska bra, både för branschen och våra medlemmar.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Jag fick en vacker turkos cykel i stället

Pengar. Jag är uppvuxen i en by i Västmanland. Min tyska mamma var ensamstående och min biologiska far satte plikttroget in underhållet på hennes konto varje månad. Än i dag förstår jag inte hur hon fick ihop det jo… hon var ett ekonomiskt geni! Hon vände och vred på varenda krona. Hennes tid och ork gick åt för att få allt att funka.

Strejkar vi för lite i Sverige?

Avtalsrörelsen. Mitt svar är ett rungande ja! I skrivandets stund vet jag inte hur det har gått för bevakningsavtalet. Jag vet bara att jag och många med mig är redo att sätta på oss strejkvästarna och ställa oss på barrikaderna.

Vi medlemmar i Transport är La Résistance

Facklig utbildning. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.

Jobbigt leva i dyra tider

Ledare. Dödsiffran är den högsta sedan 2011. Till sista juli år hade 28 personer mist sina liv när de har utfört sina arbetsuppgifter. En trend som absolut inte ska peka uppåt.

Inte konstigt att det råder taxiförarbrist

Insändare. ”Svårt att få tag på taxi en lördagskväll”, ”Lång väntan på sjuktaxi”, ”Färdtjänstresan försenad”. Vi har alla sett rubrikerna den senaste tiden och bristen på taxiförare är ingen nyhet.

Stoppa alla dödliga olyckor på jobben

Debatt. I år har 28 personer åkt till sina arbeten för att aldrig komma hem igen. Antalet dödsfall på arbetet i år är det högsta för perioden januari till och med juli sen 2011.

Ett dystopiskt gigsamhälle är inte alls långt bort

Debatt. En framtid där allt fler arbetare måste ta gigjobb är inte svårt att föreställa sig. Det skriver Sirin Celik, statsvetare och utredare på Transportarbetareförbundet, som deltagit i det EU-finansierade projektet "Dont GIG Up, Never!". Celik har för Transport genomfört fallstudier på tre svenska plattformsföretag – ett arbete hon nyligen presenterade vid den avslutande konferensen i Rom.

Transports avtalsrörelse är demokrati på arbetsplatsen

Debatt. ”Då kommer bilen inom en kvart och kör er hem. Varsågod, hejdå!” Jag lägger på och tittar på klockan. Jag slutade för länge sedan men samtalet drog ut på tiden, det har ringt mycket i dag och flera kollegor har inte tagit sina pauser.

Vi måste prata om hur vi arbetar

Ordförandeord. Avtalsrörelsen rullar vidare. Flera avtal är klara men vi har många kvar. Det kanske inte är alla som vet att Transport förhandlar 27 kollektivavtal i den här avtalsrörelsen. Det är ganska många för ett förbund i vår storlek. Ungefär hälften är i hamn.

Se till att det finns lärare till yrkesutbildningarna

Ledare. 327 473 personer var i april inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Uttryckt i procent blir det 6,3 procent. Öppet arbetslösa i Transports a-kassa samma period var 3 515 stycken och ytterligare 4 057 personer ingick i något program. Jämfört med hur det såg ut i april förra året så syns en viss ökning. Detta samtidigt som marknaden skriker efter chaufförer.