Nu är Robinson-Sara tillbaka bakom ratten
Känd från TV. Sara Söderman gillar sitt jobb som lastbilschaufför på nätterna. Ändå tvekade hon aldrig att söka till årets Robinson – med kärlekstema. Väl där blev hon äldst i gänget: en 37-årig ensamstående trebarnsmorsa från lantliga Sorunda.
– Jag åkte inte till Robinson för att få uppmärksamhet eller bli känd och få jobb som programledare. Jag åkte dit för att vinna. Och för att visa mina barn att jag klarar det.
Men hur det gick får hon inte säga än. Vi pratas vid halvvägs in i programserien. Sara Söderman är kvar, har inte fått en enda röst emot sig i örådet och såg till att hennes lag vann den senaste tävlingen. Hur det går till slut är fortfarande hemligt.
Vad hon kan berätta är att den svåraste utmaningen var att leva utan sina barn i sex veckor. När hon samlade kraft inför en tävling eller i örådet så rabblade hon deras namn: Pontus-Elin-Emma. Pontus-Elin-Emma.
Om tv-programmet ändå har gett henne status?
– Näe, det har inte förändrat mig eller min roll, vare sig här hemma i Sorunda eller bland grabbarna på jobbet. De känner mig så väl sen tidigare, men några jävlas ju lite förstås. ”Hallå! Robinson-Sara, får jag ta en selfie med dig?”
Robinson var det första utröstnings-programmet i svensk tv. Det startade 1997 i SVT, som fick ta emot mycket kritik mot det som debattörerna beskrev som ”mobbnings-tv” och ”fascistisk mulleskola”. Men redan första säsongen sågs Robinson av över två miljoner svenskar.
Sedan har programmen där deltagarna själva, en jury eller tittarna röstar bort de medverkande exploderat: Let’s dance, Idol, Sveriges mästerkock och alla möjliga andra matlagningsprogram, Baren, Melodifestivalen, Biggest loser, Big brother, Farmen, Paradise hotel, Ung och bortskämd …
– Det finns flera skäl till det, säger Göran Bolin, professor i medievetenskap vid Södertörns högskola. För det första engagerar programmen tittarna, som ofta är lojala och följer hela programserien. Och det gör att de kommersiella kanalerna lättare kan sälja reklamplats i anslutning till dem.
– Och för det andra är programmen förhållandevis enkla och billiga att producera. Modellen har vuxit på den europeiska marknaden i takt med att de kommersiella aktörerna har tagit mera plats, och det gör att det finns fler utländska format som lätt kan anpassas och fyllas med svenska medverkande.
Han ser framför sig att utröstnings-tv fortsätter att växa de närmaste åren. Kanske ännu mer inriktade på speciella målgrupper, så att reklamköparna kan hitta just sina kunder.
För Sara Söderman är det vardag igen. Hon lastar och lossar. Kör lastbil med släp ena natten och trailerdragare andra natten. Hon gillar idén med utröstnings-tv, men har inte bara glada minnen från inspelningen:
– Jag har svårt att fatta hur folk kan gå bakom ryggen på en. I min värld kan man inte prata skit om den som inte är i närheten eller ge knivhugg bakifrån – och sedan skylla på att man lever i en bubbla.
Fotnot. Sara Söderman var fortfarande kvar på Robinson-ön när denna tidning gick i tryck. Tio deltagare skulle bli nio på det senaste örådet. Saras tävlingspartner Ali Rouass, bartender och diskjockey, röstades ut.
