Krönika

Nog med blippande och bloppande!

Davids krönika. Att ”få” en ny lastbil är ofta ett lyft för en chaufför. Funktionerna är bättre än på den gamla, liksom oftast motorstyrkan och ljudnivån i hytten. Den är också ett tecken på åkarens förtroende och att man gjort ett bra jobb.

Under första tiden kan småfel uppstå. En framruta som spricker, ett oljeläckage eller kalldrag vid förardörren. Sedan följer en skön tid då allt blir inkört och bilen susar fram längs vägarna.

Men riktigt så här är det inte alltid nu längre. I dag kan en ny bil vara en riktig ”utmaning” (som man säger då något skitit sig rejält).

Jag vill inte ge mig in i någon bilmärkesdiskussion, bara visa på en tendens. Bränsleförbrukningen går ofta ner dramatiskt i nya bilar och det går att diagnostisera fel, ibland via nätet. Det är bra.

Men en hittepåvärld skapas alltmer i nyare lastbilsmodeller. Det är som om ett gäng avdankade coladrickande spelutvecklare i toppluvor, kommit loss i sina datorer i tillverkarnas ritkontor.

Hos ett företag har man roat sig med att ta bort backspeglarna och sätta upp kameror i stället med skärmar inne i hytten. Kul tänkt, men kamerorna ger ett förstorat vidvinkelperspektiv som saknar förbindelse med verkligheten. Alltså är det skitsvårt att backa eller exempelvis hålla en rak linje ut ur en tvätt eller en färja.

Där finns också en självkörande funktion som aldrig borde lämnat ritbordet. Bilen följer då oftast den högra linjen (ibland vobblar den mellan linjerna på motorvägen som för en rattfull).

Vid avfarterna gäller det att hålla i sig, för då svänger bilen av även om man inte på något sätt tänkt sig ditåt. Och om linjerna av någon anledning försvinner helt vill bilen prompt köra ut i skogen,

Även om man kopplar ur systemet så girar ratten själv och man får hålla emot om fordonet tycker att det kommit för nära en linje vid ett vägarbete.

Så där håller det på medan andra bilmärken än så länge nöjer sig med att blippa och bloppa då en vägkant närmar sig.

Jag blir nervös av att det inte går att koppla ur systemen helt och att aldrig veta om det är jag eller automatiken som styr. Jag undrar också vad som händer vid halka då det verkligen kan vara fingertoppskänslan som räddar livhanken. Helt säkert är att då de här systemen kommer i alla lastbilsmärken, då försvinner jag ur branschen. Snabbt som en avlöning!

 

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Seppo Laine:
    31 januari, 2021

    Håller verkligen med där! Jävla elektronik trams.

  2. Johan Granlund:
    31 januari, 2021

    Instämmer med krönikörerna kritik.

  3. Maik Sprenger /Löberöd Skåne:
    30 januari, 2021

    Japp,dessa Datornördar på ritbordet bör skickas hem omedelbart.
    Tekniken som vi har räcker gott o väl.
    O vad gör man när bakkameran lägger ner....då plocka man fram en riktigt bakspegel"övningskörning med sugproppar" eller hur....😇näh tack....inget för mig.
    Du ska ska kunna köra hem även när all elektriska sluta fungera även kopplingen .....nästan omöjligt idag.

  4. Lars K:
    30 januari, 2021

    Håller med här. I min så kan en antikollisionsvarning utlösa en skarp inbromsning i en kurva. Detta pga av ett vägräcke på högersidan. Är smått nervös nu när det är halt, då jag passerar detta vägräcke ett flertal gånger om dagarna ibland. Och detta är vid helt manuell körning. Ingen farthållare eller liknande inkopplad. Lastbilen är en 2018

  5. Åke Axelsson:
    30 januari, 2021

    Jag kan inte annat än att hålla med. Det är på tok för mycket elektroniskt hittepå i dagens lastbilar och personbilar. 👎🏿

  6. Thomas Laursen:
    30 januari, 2021

    Jätterätt

  7. Stig Bohlin:
    30 januari, 2021

    Håller helt med författaren till denne artikeln en konstruktör som uppfyller sitt eget ego med lösningar som inte är trafiksäkra men ser kul ut på ritbordet borde inte kunna komma tillstånd i fordon i yrkesmässigt bruk förr hade konstruktörer erfarenhet av det fordonet skulle användas till ,kanske inte allt blev bra men sån galenskap som du beskriver kunde helt enkelt inte komma i produktion.

  8. Peter Jansson:
    30 januari, 2021

    Håller helt med artikelförfattaren. Det finns även tillfällen när autobrommsen är helt livsfarlig. Har varit nära olyckan vid ett antal tillfällen då bilen "tror" att man skall krocka.

  9. Sven Högosta:
    30 januari, 2021

    Bra skrivet David, enligt min mening efter ett helt liv i branschen är det lek med medtrafikanter som uppstått, som är farlig. Sven H.

  10. Agneta:
    30 januari, 2021

    Är nog många med dig som gör detsamma

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Farlig trötthet utbrett problem

Åkeri. Europas yrkesförare kör ofta trötta. En tredjedel av lastbilsförarna har någon gång under det senaste året somnat vid ratten. Det visar en stor studie av den Europeiska Transportfacket, som kopplar ihop tröttheten med dåliga arbetsvillkor.

Att bygga ett hus tillsammans

Davids krönika. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.