Niclas blev förgiftad på jobbet
Tvätthallen skulle bara få ett nytt plastskikt på golv och väggar. Resultatet blev att mackpersonalen förgiftades av lösningsmedel. Värst drabbades Niclas Thunborg. Han fick bestående hjärnskador. I 13 år har han slagits för att få tillbaka sitt liv.
Niclas jobbar fortfarande kvar på samma Statoilmack i centrala Sundsvall. På halvtid.
Han beskriver hur han ibland städar golvet på kvällarna. En kund kommer plötsligt in och vill betala. Det korta avbrottet räcker för att Niclas ska glömma hur långt han hunnit sopa.
– Jag får börja om från början igen. Det är närminnet som tagit stryk. Jag försöker hantera det genom att skapa tydliga rutiner för allting, säger han.
Vi sitter hemma vid Niclas Thunborgs köksbord i Timrå, strax norr om Sundsvall. Sambon Sandra är med.
Hans berättelse börjar den 27 september 2003, en vanlig lördag.
Stationen drivs av oljebolaget Statoil och det är dags att renovera automattvätten. En Gävlefirma ska lägga plast på sammanlagt 250 kvadratmeter golv- och väggyta. Ett plastmaterial som innehåller omkring 35 procent av det hälsofarliga lösningsmedlet styren.
Fast det vet inte mackpersonalen.
Niclas Thunborg har jobbat fyra år på Statoil. Han är försteman, vice butikschef, och gillar sitt arbete. Så mycket att han lagt högskolestudier och andra jobbplaner på hyllan för att pröva en karriär inom oljebolaget.
Den här lördagen ska macken hålla öppet som vanligt, trots underhållsarbetet som börjat kvällen före. Chefen är borta och Niclas schemalagd på ett elvatimmarspass.
När han kommer in på morgonen luktar det fränt av lösningsmedel.
En kvinnlig kollega har redan fått huvudvärk och kunderna klagar över den starka lukten.
Med facit i hand låter det antagligen korkat, men Niclas fortsätter jobba – passet ut. Chefen, en kvinna, kommer in först på måndagen. Hon drabbas av kraftigt illamående, kräks flera gånger och tvingas gå hem vid lunchtid. En annan kvinnlig anställd som exponeras kommer senare att få missfall.
Hantverkarna som jobbar i tvätthallen har skyddskläder och andningsmasker. De har installerat en fläkt och en slang som ska suga ut de farliga gaserna. Kruxet är att slangen, utblåset, hamnar precis vid friskluftsintaget till stationen.
Gaserna letar sig in via både dörrar och ventilationssystem. Allra värst är det inne på kontoret där Niclas sitter en hel del och arbetar.
Under helgen jobbar han sammanlagt 22 timmar i ångorna, långt mer än någon annan i personalen.
Redan första dagen, på lördagen, känner han sig illamående, omtöcknad och febrig. På söndagen kommer besvären direkt. Han kräks, har stickningar i kroppen, huvudvärk och är tjock i halsen.
Måndagen är ledig dag, på kvällen stiger febern till över 40 grader. Niclas kräks igen. Trots det går han till jobbet på tisdag morgon. Men nu går det inte längre. Han ringer Statoil. Vill veta vad det är personalen utsatts för. Han hänvisas till Gävlefirman.
Niclas får själv ringa upp företaget. Beskedet blir: styren. Nästa mening kommer Niclas så väl ihåg: ”Men ingen har någonsin blivit sjuk av styren …”
Samma morgon kontaktar han Giftinformationscentralen. När det står klart att han exponerats för styrengas uppmanas han att omedelbart söka akutvård.
Niclas Thunberg är illa däran. Han är orkeslös och har nästan 41 graders feber och skyhög sänka. Läkarna på intensiven sätter in dropp och ger stora mängder antibiotika intravenöst.
Efter en vecka blir han utskriven, men mår fortfarande dåligt. Är trött och har problem med halsen. Efter ett tag kommer det här med minnet. Han glömmer av sådant som varit självklarheter tidigare. Telefonnummer. Möten.
En rad utredningar kommer att visa att han fått en hjärnskada som påverkar närminnet, arbetsminnet och koncentrationsförmågan.
Niclas Thunborg gör en kort paus i berättelsen och knappar på en bärbar dator. Hundratals dokument är sparade på hårddisken. Det är beslut från myndigheter, utredningar, läkarintyg.
Blev Niclas Thunborg arbetsskadad? Kan ett par dagars exponering för styrengas verkligen ge hjärnskador?
Finns det ett samband också med de allvarliga sjukdomar som drabbat honom efter september 2003? På två år – 2013 till 2015 – får han diabetes, njursvikt, en kronisk tarmsjuk plus hjärtinfarkt. När infarkten klipper till är han bara 40 år gammal. Facit blir åtta månaders sjukskrivning på heltid.
Niclas häller upp kaffe och motar bort en 40 kilos rottweiler som inget hellre vill än att vara med på en tidningsintervju.
– Jag var kärnfrisk innan jag utsattes för styrenet. Det var 60 kilo lösningsmedel som förgasades i tvätthallen, jag har själv räknat fram siffran. Direkt efter renoveringsjobbet var jag sjukskriven en månad. Jag försökte jobba heltid sedan, men det går inte.
– Jag var helt inställd på att bli frisk, att allt skulle bli som tidigare. Nu börjar jag inse att det aldrig kommer att bli så. Sandra och jag har två barn, tre och fem år gamla. Vi tar en dag i sänder.
I dag planerar Niclas att skriva en bok. Den ska handla om kampen. En 13 år lång kamp för att få besvären godkända som arbetsskada.
Efter själva ”gasningen” vänder han sig till försäkringskassan. Det blir nobben. Kassan kopplar in flera olika läkare som anser att den kortvariga exponeringen för styren inte kan ha orsakat problemen. Någon mätning och beräkning av tvätthallens volym kontra mängden lösningsmedel görs aldrig. Läkarna hänvisar i stället till den halsfluss som han drog på sig efter septemberhelgen 2003. Snarkning anförs också som tänkbar förklaring till skadorna.
Niclas Thunborg kontaktar Transport och ber om rättshjälp. Han vill driva ärendet till domstol. Det handlar inte minst om livränta som kan täcka 35–40 års inkomstförlust.
Avdelningen i Sundsvall säger nej. Det slutar med att han själv skriver en överklagan till förvaltningsrätten i Härnösand. Domstolen utser en specialistläkare som sakkunnig och nu blir det annat ljud i skällan. Läkaren anser att övervägande skäl talar för att det finns ett samband mellan Niclas symptom och styrenet.
I en sammanfattande punkt skriver doktorn, som är docent och specialist i neurologi och nervsjukdomar:
”Att varken arbetsgivare, arbetsmedicinare, försäkringskassa eller fackorganisation gjort en adekvat undersökning av expositionsförhållandena länder ingen av dem till heder …”
I juni 2012 meddelas domen. Niclas Thunborg vinner. Det är en arbetsskada, med rätt till livränta.
Fast Försäkringskassan ger sig inte utan överklagar. En ny rond, ny ovisshet, för familjen Thunborg i Timrå. Niclas kontaktar Transport igen och den här gången skickar avdelningen en ansökan om rättshjälp till förbundet.
Den beviljas. Till kammarrätten kommer Niclas med ännu tyngre medicinsk expertis i ryggen. En professor i yrkesmedicin slår fast att såväl Niclas akuta symptom som långsiktiga skador är typiska för en ”subakut lösningsmedelsskada”.
Kammarrättens dom faller den 14 januari 2014. Niclas Thunborg vinner på nytt.
Men kampen är ändå inte över. Försäkringskassan betalar relativt snabbt ut 500 000 kronor, netto, i utebliven livränta.
Men Afa – fackets och arbetsgivarnas eget försäkringsbolag – har ännu inte prövat ärendet slutgiltigt. Niclas har fått viss ersättning, men långt ifrån all. Trots att två och ett halvt år gått.
Niclas säger:
– Jag har varit nära att ge upp många gånger. Men jag är tjurigare än de flesta. Jag har inte hört ett ljud från Statoil sedan 2005. Ekonomin är ett stort orosmoment. Hur stor blir ersättningen från AFA?
– En läkare ansåg att jag inte borde jobba alls med de besvär jag lider av. Men jag vill gärna fortsätta på stationen. Fast det skulle vara bättre med fler dagpass. Just nu jobbar jag bara två vanliga dagpass i månaden, resten kvällar och helger. Ofta bemannar jag macken ensam. Det är inte optimalt när man har en kronisk tarmsjukdom.
