Film. På engelska finns något som heter double feature. Två filmer som ses i följd. En riktigt bra double feature hänger ihop på något sätt. Filmerna för en slags dialog och ger varandra nya perspektiv. Här är tre motordubblar som passar lika fint ihop som popcorn och cola.

The Stuntman Connection

Death Proof  Drive

Du tänker kanske att det är Ryan Goslings Driver i Drive och Kurt Russells Stuntman Mike i Death Proof som är föreställningens stuntMÄN. Gjorde jag i alla fall. Men hade fel som vanligt. Stuntigaste stuntpersonen i den här dubbelvolten är Zoë Bell i Death Proof. Hennes motorhuvssurfning är lika omotiverad som underbar. Hon spelar stuntman och gör sina egna stunts. Bell får vi lära känna i Death Proofs andra hälft. Vi kan se hennes halva som kvällens mellanakt.

Kvällens dubbel är också en duell mellan två uttryck, skapta av samma repiga filmrullar och vhs-band. Regissören Tarantinos populärkulturella finkänslighet möter Nicolas Winding Refns konstskolepretention.

Två filmskapare som kan kasta obskyra filmtitlar på dig tills du spyr. Deras avtryck kunde inte vara mer olika varandra. Ryan Goslings karaktär Driver säger knappt ett ord. Och en Tarantino-film har mycket dialog, det vet vi sen gammalt.

Death Proof är inte Tarantinos bästa film men så värd vår tid. Vem kan klaga när det är musik från Stax-soul till T Rex, och bilar från Charger till Challenger?

Om Death Proof är buskörningen med polarna, är Drive bilresan hem från nattskiftet. Fast natten råkar utspela sig i Los Angeles och har ett übercoolt soundtrack av Cliff Martinez.

Truckers utan YKB

Fruktans lön (1977)  Nu blåser vi snuten

Burt Reynolds mustasch och leende möter Roy Scheiders vanlighet. Bärs mot dynamit.

Reynolds kör så klart inte lastbilen, han gasar Trans Am före Jerry Reeds Cleetus. Men showen är som alltid Burts. Kultfaktorn i Nu blåser vi snuten är förvisso skyhög. Men bland cineaster är Fruktans lön en favorit som ständigt hittar nya beundrare. Det är filmen William Friedkin gjorde efter Exorcisten. Oturligt nog hade Fruktans lön USA-premiär samma dag som en liten lågbudgetfilm med namnet Stjärnornas krig. Totalflopp på biografen efter en strulig, långdragen och dyr inspelning i djungeln. Roy Scheider beskriver det som att omvittnat struliga inspelningen av Hajen var en semester i jämförelse. Scheider fick lära sig att köra lastbil inför rollen som en av dem med det fördömda uppdraget att köra dynamit genom Sydamerikas djungler. Det finns en ruggig scen i slutet där lastbilen ska köra över en repbro. När filmen gjordes fanns inget datafusk, kameravinklarna tillät ingen trickfilmning. Den här filmen är det oäkta barnet av ren galenskap och svettig dödsfruktan.

Jerry Reed körde nästan aldrig lastbilen i Nu blåser vi snuten. Oftast satt han i en hytt som drogs på en trailer. Dessutom så var Pontiacens motorljud hämtat från en cheva, samma som hörs i Sista natten med gänget. Men vem bryr sig om det när sheriffen Buford T jagar filmens hjältar efter snirkliga vägar på snabbspolad film.

Hypnotisk asfalt

Jakten mot nollpunkten  Duellen

Såg du Death Proof? Minns du att Zoë Bell och hennes kompisar pratade om en vit Dodge Challenger i en film med namnet Vanishing Point. På svenska heter filmen Jakten mot nollpunkten. Om du vill se den får du leta lite grann på loppisar eller importera från utlandet. Men det är en del av charmen när vi snackar kult. Och den här filmen är KULT.

Kowalski kör genom USA i sin vita Challenger. Jagas av poliser på motorväg och i öken. En ljudkuliss bestående av instrumental musik, motorljud och en radiopratares röst. Som rapporterar om Kowalski och polisen. Men vad handlar filmen om? Jag vet inte riktigt. Men det spelar ingen roll. Det här är en av de filmer som kanske är allra bäst när du är i det där fredagstillståndet någonstans mellan vakenhet och sömn, filmen mår bra av att ses i en halvsovande dimma.

Sedan. När du kommer in i andra andningen. Kanske värmt upp din egen motor med lite svart kaffe eller cola. Då drar vi i gång Duellen. En tv-film som regisserades av en ung oprövad talang med namnet Steven Spielberg.

Jag säger bara: Lastbilsskräck. En affärsman som jagas av transporten från helvetet. Duellen skulle kunna vara exakt så tråkig som den låter. En 90 minuter lång biljakt på landsväg i max 130 kilometer i timmen. Men kamerans utsökta vinklar, asfaltens svett, den amerikanska landsbygdens damm och analogin om en mansroll i kris är ett utmärkt sätt att fira in en efterlängtad helg.