dén till fotoboken kom efter en utställning på Kulturhuset i Stockholm.
Close
Idén till fotoboken kom efter en utställning på Kulturhuset i Stockholm.
Close

Min bild av adhd

En utomjording i tunnelbanan. Omgivningen anropar medan en kille kör in huvudet i torktumlaren… I sin bok Adhd i bilder skildrar fotografen Victor Wikander hur det är att leva med diagnosen. På gott och ont.

Adhd uppfattas av många som något negativt och annorlunda, som är svårt att greppa, skriver Victor Wikander i förordet till sin bok. Själv fick han den neuropsykiatriska diagnosen i 18-årsåldern och vill bredda perspektivet genom att öppenhjärtigt bjuda på sig själv.

– Jag ville göra en bok som är lätt att ta till sig för både barn och vuxna. En bok som man kan bläddra i, nästan som ett seriealbum med korta lättförståeliga texter, säger han.

Förhoppningen är att fler ska förstå hur det är att leva med adhd, från anhöriga till jobbarkompisar. Att andra med adhd ska känna igen sig och uppleva sig mindre ensamma, förklarar Victor.

Vi träffas en kväll på reklambyrån i Solna utanför Stockholm, där han jobbar sedan några år. Jobbarkompisarna börjar packa ihop och troppa av, släcka lamporna i den stora fotoateljén som förr rymde en biosalong.

Det har krävts en del messande, mejlande och ett avbokat möte innan vi ses, men jag är förberedd. I boken har Victor redan varslat om att han är tidsoptimist, glömmer, vill vara hjälpsam och till lags och därför lätt tar sig an för mycket –  vilket leder till lätt kaos. På ett foto står en ensam vän och väntar utanför Filmstaden. Victor är ”trippelbokaren” som ibland försöker vara på tre ställen samtidigt…

– Jag har förlorat flera vänner genom att boka in dem på samma tid, bara för att jag vill vara snäll och finnas där för alla. Nu försöker jag bli bättre på att säga nej, för att få behålla mina vänner.

Vi slår oss ner i varsin fåtölj. Victor har skägg, röda gympaskor och kanar luvan fram och tillbaka över huvudet samtidigt som han grubblar över och besvarar mina frågor. Ibland avbryter han sig:

– Hängde du med? Var det för rörigt?

Inuti Victor myllrar och mullrar det. Hans bild av killen som trycker in huvudet i en torktumlare är på pricken. Ofta anstränger han sig verkligen för att lyssna på någon, ändå går budskapet inte fram. Hans tankar har ofrivilligt börjat vandra ut genom fönstret.

– Där går en kille med läderjacka, undrar vad han har i fickan, kan jag börja tänka.

Å andra sidan bubblar han av kreativitet, vilda idéer och kan ”babbla på” obehindrat. På ett av hans foton sitter en kvinna på en parkbänk med hoptejpad mun. Victors förklaring lyder: ”Jag fäller ofta krokben på min egen tunga och ibland får jag en känsla av att folk som lyssnar på mig skulle önska att jag är tyst. Ibland tar jag åt mig av den känslan och stänger igen munnen, men det är svårt då jag älskar att prata.”

Samtidigt är Victor öppen, varm, och lätt att tycka om. Man får en känsla av att han inte har några hemligheter.

– Nä, jag är inget bra på att ljuga. Jag berättar allt och försöker aldrig göra mig till. Jag är som jag är. Ibland ropar min chef: ”Stopp, stopp, det där vill jag inte veta”.

Victor kränger runt i fåtöljen. Han jobbar mycket med sina bilder i datorn och stänger kollegor och störande ljud ute genom musik i hörlurar. När han kommer hem till sambon på kvällarna är han helt färdig och behöver vara ifred en stund. Vila och planera morgondagen i huvudet.

– I början trodde min flickvän att hon gjort något fel. Hon blev ledsen när jag drog mig undan, men jag behövde bara få vara själv. Nu går det bättre och hon förstår mer att det här ligger hos mig.

Victor talar varmt om sin mamma, som alltid funnits där och stöttat honom när allt blivit grått, när självförtroendet, orken och viljan sviktat. Han hade en stökig uppväxt, platsade inte i skolan, blev aggressiv, slogs och började med droger. Det tror Victor att han sluppit om han fått sin diagnos tidigare, liksom medicinen som hjälper honom att koncentrera sig. Antagligen hade han kunnat hålla kvar vid ishockeyn längre, om bara tränaren förstått att Victor behöver få instruktioner och uppgifter upprepade för sig några gånger.

Fotograferingen blev Victor Wikanders räddning, hans sätt att stänga kaos ute, kliva in i sitt inre rum och släppa fantasi och känslor fria.

– Skaffa dig ett intresse och håll fast vid det, råder han andra med adhd.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Peter Gustavsson och Mats Wingborg har skrivit Hej då Tidö, ett bokslut över fyra år av en ny regeringskonstellation. Foto: Verbal förlag

Har tiden för Tidö runnit ut?

Politik. Sverige har haft en historiskt unik regering under snart fyra år. Om författarna till Hej då Tidö har rätt, så är tiden för Tidö slut.

Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.

”Nästan allt har blivit sämre för vanliga människor, men bättre för ovanliga rika människor. Valet av socialisten och demokraten Mamdani till ny borgmästare i New York inger ändå hopp. Kanske kan något liknande ske här”, säger Sven-Eric Liedman.

”Politiker måste tänka långsiktigt”

Ödesfrågor. Skit i framtiden – låt oss festa på bensin i fyra år! Idéhistorikern Sven-Eric Liedman spetsar till debatten inför nästa val.

Din pension
Från 2026 är riktåldern för pension 67 år och inom några år är prognosen att den kommer att höjas till 69 år. Foto: Shutterstock

LO vill att ett långt arbetsliv ska löna sig

Arbetsliv. Från och med 2026 är den nya riktåldern för pension 67 år och väntas bli ännu högre. Nu vill LO frysa höjningarna av pensionsåldern och göra om pensionssystemet så att ett långt arbetsliv lönar sig.

Första maj
Finklädda demonstranter på första maj i Göteborg 1970. På banderoller och plakat manas till fred och avspänning i världen. Ett par dagar tidigare hade USA utökat sitt krig i Vietnam och gått in i Kambodja. Foto: Kamerareportage/TT

”Vi har mycket kvar att kämpa för”

Transport. – Vi måste lyfta att första maj är löntagarnas dag, inte något partis eller någon vanlig helgdag. Som fackförbund har vi många segrar att fira, inte minst här i Sverige. Och vi har mycket kvar att kämpa för, säger Marie Samuelsson.

Hot och våld
Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Fråga facket
Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

Globalt

Ett uppdrag för hela världen

Facket. Alla medlemmar i Transport bidrar till att stärka rättigheter för arbetare i andra länder, bland annat att organisera sig i facket – en folkrörelse med totalt 191 miljoner medlemmar.

UNI globals generalsekreterare Christy Hoffman, Transports Jimmy Ovesson, Michala Lafferty, (chef fastighetstjänster på UNI global), och Transports Magnus Falk – med Transports grundare Charles Lindley på målning i bakgrunden.

”Internationellt arbete ligger i Transports dna”

Facket. Det började redan innan förbundet bildades, 1897, och bygger i grunden på solidaritet med arbetare i alla länder. Men hur arbetar egentligen Transport i dag för att påverka internationellt?

Fråga facket
Vilka regler gäller när du ska ta med dig mindre sällskapsdjur i bilen? Illustration: Martin Heap

Måste mindre djur också bältas?

Transport. Jesper undrar om hur mindre husdjur ska transporteras och Christopher vill veta om chefen hade rätt att schemalägga honom fast han sagt upp sig. Det och fler frågor svarar Transports experter på.

Truckstop
För My Gustafsson, och hunden Enzo, är det första gången på Truckstop Örebro. Vanligen kör hon i södra Sverige för Grahns transport, Kristianstad.

Satsningar på säkrare stopp

Arbetsmiljö. Längs landets stora transportleder öppnar inhägnade rastplatser för yrkesförare. Behovet är stort – lastbilschaufförer på Truckstop Örebro berättar om stölder, otrygg uppställning och ovärdig arbetsmiljö.

Kultur
Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.