Krönika. Under sommaren har jag tillbringat en del tid ute på de Europeiska vägarna. I länder som Tyskland, Danmark, Holland och Frankrike håller vägnätet en mycket hög standard, generellt sett. Man åker fram på nästan ljudlös asfalt och bara njuter av varje minut. Som bekant måste man då och då stanna för att tanka och få något i sig. Jag rastade på några så kallade vägkrogar och blev faktiskt ganska imponerad av kvaliteten på desamma. Maten var god. Toaletterna var rena och hela. Förvisso kostade besöket där fem spänn, men det var det utan tvekan värt.
Sämre blev det när jag kom hem till Sverige igen. Första stoppet blev OK- macken i Glumslöv. Då hade jag åkt på den relativt nya motorvägen från brofästet på Lernacken och förvånat mig över hur usel vägen är jämfört med de vägar jag åkt på tidigare, inte minst i Danmark.
OK-macken i Glumslöv ligger bedårande vackert uppe på en kulle med en vidsträckt utsikt över Helsingborg och Öresund. Vid vackert väder ser man faktiskt Öresundsbron härifrån liksom Helsingör i Danmark. Tankningen gick snabbt och efter ett besök på toaletten skulle jag snart vara på väg igen. Toaletterna, tre stycken, var något av det svinigaste jag sett. Det var direkt motbjudande att gå in där. När jag så åter kommit ut i trafiken tänkte jag på vad jag sett på macken. Varför ser det ut som en svinstia på en svensk offentlig toalett, medan toaletterna i de länder jag besökt var rena och hela? Inget klottrande och inga långa kärleksromaner eller runda ord på dörrar eller väggar.
Nu har man en del annat att tänka på när man kör bil, så mina funderingar kring standarden på toaletter runt om i Europas byttes mot tankar på varför i hela världen våra svenska vägar är i så uselt skick som de är. Nästa stopp var på Preem-macken vid Brahehus strax norr om Jönköping. Där var det lika illa ställt som i Glumslöv, åtminstone om man ser till toaletterna. Därefter blev det inga fler stopp innan jag var hemma i Stockholm igen, men väl en massa tankar på sakernas tillstånd i mitt land, Sverige.
Alliansens politik med ständiga skattesänkningar har lett till att vår gemensamma infrastruktur förfallit till en oacceptabel nivå. Alla vet att vägar, broar, flygplatser, järnvägar med mera är våra gemensamma tillgångar. De har byggts för skattepengar som vi alla efter bärkraft har bidragit till. Nu aviserar Alliansen ytterligare skattesänkningar med 16 miljarder kronor och hävdar att detta leder till att folk får mer pengar kvar efter skatt. Självklart blir det ett par hundralappar till i den egna plånboken. De flesta familjer har säkert något hål i budgeten de kan stoppa pengarna i. Samtidigt står våra gemensamma tillgångar och förfaller för att regeringen inte skjuter till de nödvändiga ekonomiska resurserna. Det är oansvarigt. Jag tror att valet mellan ett par hundralappar till mig själv eller ett par hundralappar till vår gemensamma kassa är ganska enkelt.
Jag är säker på att landets befolkning har dessa ekonomiska samband mycket klara för sig. Och att folk är villiga att betala skatt efter bärkraft för att finansiera vår gemensamma välfärd. I detta begrepp brukar man sortera in skola, vård och omsorg. Det är inte tillräckligt, i begreppet borde det även ingå finansiering av vår infrastruktur, elförsörjning och glesbygdsstöd. För övrigt kan jag ge ägarna till de nedklottrade/skitiga toaletterna ett litet tips; inför en avgift på en femma eller en tia för att på så sätt finansiera städning och underhåll. Själv är jag beredd att betala än mer, bara jag får tillgång till en ren och hel toalett när jag behöver!
