Lugnet efter flykten
Flyktingsmugglarna dumpade honom i Malmö. Han var 13 år och fick veta att mamma, pappa och småsyskonen inte hade kommit med över Medelhavet. I dag har Alex Sangin, 21 år, just börjat köra varubil i Falun.
– Det finns bra och dåliga känslor med flykten och med att jag hamnade här. Och det finns sådant som jag inte vill minnas, som jag har lämnat bakom mig.
Alex Sangin vill inte visa sig på bild, det blev för mycket fokus på hans historia när Dalatidningarna skrev om studentexamen i våras.
Han vet att han har lyckats i livet, och är rädd att hans ansikte kan sänka självförtroendet hos andra som inte har tagit sig lika långt.
Vi möts vid Lugnets hoppbacke. Dit åker Alex Sangin när han vill vara för sig själv en stund på kvällen. Där tittar han ut över hela Falun.
Har han en ledig dag blir det en tur med kastspöet till Grycksbo.
– Jag får aldrig någon fisk, säger han. Det viktigaste är att komma ut.
Annars ringer klockan numera vid halv sex på morgonen. Arbetsdagen börjar med att plocka frukt och grönsaker från lagret till pallarna.
Sedan kör han i väg till kunderna runt om i stan. Han levererar persilja, dill, broccoli, äpplen, apelsiner och melon.
– Jag kände direkt att det här är ett jobb jag trivs på. Än så länge är det ett inhopp, vi får se om det blir fast.
Hans väg till chaufförsjobbet på Falu partiaffär kan tyckas vara krokig. Men den har gått ovanligt snabbt.
Alex Sangin är från Afghanistan, fast uppvuxen i Pakistan. Föräldrarna betalade flyktingsmugglare, men kom själva inte längre än till Turkiet innan de skickades tillbaka till Pakistan.
De fick uppleva hur äldsta sonen lastades på båten till Grekland, och åkte vidare i lastbil till Sverige. Det var 2009.
För Alex blev det boende med andra ensamkommande flyktingpojkar i Falun.
Först gick han i skolor där han inte riktigt trivdes – men sedan och mest av en slump blev det Hagströmska gymnasiets transportprogram.
Av 30 i klassen var han den enda som inte var född i Sverige. Språket, med en touch av dalmål, har han lärt sig av sina kompisar.
Och efter studenten fick han sitt efterlängtade C-kort.
– Jag kände mig fri och glad, mer än glad! Med körkortet kom jag in i vuxenlivet, jag kan jobba och ha ett eget bra liv.
Alex Sangin vet att han kan vara en förebild för andra, på tolv månader har över 30 000 barn under
18 år sökt asyl i Sverige. De flesta från Afghanistan.
– Mamma och pappa är stolta över mig, det vet jag för vi pratar ofta via Skype. De finns alltid i mina tankar, men jag kommer aldrig att kunna resa tillbaka.
Alex, vad vill du säga till en 13-åring som kommer till Sverige i dag, utan föräldrar och syskon?
– Ställ frågor! Du måste fråga om det du inte vet.
