Debatt

Inget annat än vidrigt

Debatt. Fredagen den 4 december upplevde vi slutet på arbetarrörelsen, som vi har lärt känna den. Vi arbetare upplevde det stora sveket från våra kamrater i IF Metall och Kommunal.

Eller rättare sagt, från ledningarna i dessa förbund. Vi är helt övertygade om att mängder av medlemmar och förtroendevalda i de förbunden också känner sig svikna. Hur tror deras förbundsledningar att LO ska kunna fungera som centralorganisation i framtiden? När man går bakom ryggen på övriga förbund i en så livsavgörande fråga som las? LO-styrelsen var ju glädjande nog enig i sitt nej till det förslag som PTK tecknade med Svenskt Näringsliv. Direkt efter detta nej började IF Metall och Kommunal förhandla bakom ryggen på LO med Svenskt Näringsliv. Och landade i den överenskommelse som vi chockartat fick ta del av den 4 december.

Det är samma vidriga, smutsiga och lumpna svek som strejkbrytare och blockadbrytare utsatt sina kamrater för genom historien. Vår största styrka är ju enigheten och solidariteten! Att IF Metall och Kommunal väljer att smyga till arbetsgivaren och erbjuda sig att svika sina kamrater är inget annat än vidrigt.

Om man inte visste vilka personerna på presskonferensen var, skulle man inte kunna lista ut vilka som företrädde arbetsgivarna och vilka som företrädde oss arbetare. Våra företrädare stod där tillsammans med Svenskt Näringsliv som lydiga knähundar – som hoppades på några berömmande ord från husse.

Man lägger fram små kosmetiska förändringar som en seger. Man förtiger kärnpunkten, att man gått med på utökade undantag i turordningsreglerna. Man förtiger att man självmant skrivit på att företaget får göra tre undantag i turordningslistan per enhet. Och att det är företaget som bestämmer enheterna.

Hur ska vi förklara för våra kamrater, när detta omvandlas till lag, att våra företrädare svikit oss genom att självmant skriva på detta?

Låt oss aldrig glömma vem det var som satte oss i detta, när vi längre fram sitter i förhandlingar med företag som satt detta i system. För det kan vi vara säkra på att de kommer att göra. Glöm inte detta när våra förtvivlade medlemmar frågar ”varför skall jag vara med i facket, ni kan ju ändå inte göra något?”. Kom då ihåg Marie Nilsson och Tobias Baudin! Den bestörtning och vrede vi kände, när vi såg presskonferensen där överenskommelsen offentliggjordes, är densamma som många av våra kamrater fått känna på genom historien när kamrater svikit i strejk och blockad. Skillnaden är att detta är ett historiskt stort svek. Det är ett svek som i förlängningen kommer att leda till att arbetsgivare fått ett verktyg att göra sig av med obekväma arbetare, skyddsombud som driver för företaget jobbiga arbetsmiljöfrågor, eller fackliga förtroendevalda som driver arbetarnas intressefrågor. Och, inte att förglömma, äldre slitna arbetare som lagt sitt liv på företaget, men som inte längre levererar på den nivå som företaget fordrar.

Vi glömmer oförrätter alldeles för lätt, kamrater! Lova att ni inte glömmer Tobias Baudin och Marie Nilsson när vi sen sitter med den här skiten.

Vi som tror på enighet och solidaritet, låt oss ta upp den fana som kastats och fortsätta kampen.

Låt oss göra oss av med IF Metalls rätt att ”sätta märket”.

Låt oss ta kampen för bättre skrivningar i våra kollektivavtal än vad den nya las-lagen kommer att innehålla.

Låt oss ta kampen för att få vår rättmätiga andel av produktivitetsökningen.

Om vi är eniga och tar kampen kan det som Svenskt Näringsliv just nu upplever som en seger bli en dyrköpt sådan. Tillsammans kan vi – tillsammans är vi starka.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Transportare om välfärd, arbete och politikertal i Almedalen

Politik. LO-tv sänder live under årets korta, digitala Almedalsvecka. På måndagen pratade Transports Tommy Wreeth om vilka välfärdsfrågor som väger tyngst – och vikten av att regeringen får ordning på LAS.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

”Utbildning i nya LAS inte en rättighet”

Arbetsrätt. Rätt till betald utbildning var den stora gåvan till arbetstagarna när parterna presenterade sitt förslag om förändrat anställningsskydd. Men i regeringens utredares förslag har det bantats ned till en post i statens budget.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

”Totalt missat tryggheten på jobbet”

Arbetsrätt. Bättre omställningsstöd. Till priset av förlorad trygghet på jobbet. Kritiken från flera LO-förbund var stark efter att regeringen lagt fram vad man kallar ”den största reformen på svensk arbetsmarknad i modern tid.”

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.