Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.
Inledningsvis räknar man med en produktivitetsökning om 30 procent. Men det inbegriper att arbete skiftas mot ökade investeringskostnader.
I Rotterdam, där man kommit längst med automatiserad hamndrift i Europa, har man räknat med ett minskat personalbehovet med en femtedel fram till 2020, från 3 700 hamnarbetare till 2 900. Samtidigt planerar hamnen att öka godsvolymen med fem till tio procent om året. Utvecklingen av artificiell intelligens antas dock forcera rationaliseringen.
Den tekniska utvecklingen driver fram en strukturomvandling av världens hamnar. Östasiatiska anläggningar – Shanghai, Singapore, Qingdao – ligger i frontlinjen, men det kommer hit också.
Hur ska det mötas fackligt? Hamnarna är strategiska punkter i den globala ekonomin. Det har givit styrkepositioner i det fackliga arbetet. Ofta har det lönat sig att var militant. Men här står världens stuveriarbetare inför en dramatisk omställning.
Man kan jämföra med grafikerna inom dagspress. De hade en styrkeposition med klockan som avgörande faktor. Produkten skulle vara klar varje morgon. Störningar slog hårt mot arbetsgivarna.
Grafikerna hade länge ett av de starkaste facken. De senaste decenniernas teknikskifte och outsourcing slog undan grunden för det.
Utvecklingen är dock inte förutbestämd. Det är inte givet att bästa sättet att införa ny teknik är att göra sig av med den erfarenhetsbaserade kunskap om gods och logistik som finns hos hamnarbetarna och enbart anställa nykläckta IT-tekniker.
Automation består av utförande verktyg och en digital input/output-process. Med artificiell intelligens kan maskinen lära sig att bearbeta inputdata för att styra processen. Men det är en allmän regel för automation att inputsidan alltid släpar efter utförardelen. Hur intelligent maskinen än blir är den beroende av vilken information den får.
Processindustrin är ett exempel på att yrkesarbetare har hängt med i teknikskiften. Den erfarenhetsmässiga kunskapen är ett komplement till den digitalt styrda tekniken. Yrkesarbetare och tekniker arbetar sida vid sida med goda löner och anställningsvillkor.
Det kräver fackliga strategier för överenskommelser med arbetsgivaren om medlemmarnas fortbildning samt om omställnings- och trygghetsavtal i strukturomvandlingen. Stuverifacket i Rotterdam har sedan något år tillbaka ett sådant avtal.
Med den fackliga splittringen i Sverige som är en rest från en allt mer svunnen styrkeposition, där militans lönade sig och underblåste konflikter på arbetarsidan, är det svårt att se att det skulle finnas förutsättningar för det hos oss.
Risken är överhängande att arbetsgivarsidan ser automatiseringen som en väg att komma undan en svårhanterlig facklig situation. Det gäller kanske främst i landets enda egentliga storhamn i Göteborg som tappat stora volymer.
En framkomlig väg kan vara att Transport och Hamnarbetarförbundet med stöd av sakkunskap inleder ett gemensamt utredningsarbete om den strukturomvandling som hamnarna står inför, och hur en facklig strategi för gynnsammast möjliga utfall för medlemmarna skulle kunna se ut.
Med en sådan gemensam kunskapsgrund skulle det kanske vara lättare att hitta vägar för en facklig samordning också i representationen gentemot arbetsgivarna.
I ljuset av den nära framtidens automation av stuveriverksamheten är det hög tid att i medlemsintresset lägga halvseklet av facklig splittring i hamnarna bakom sig.
