Debatt

Kris i taxibranschen – kollaps i färdtjänsten

Debatt. Det är bråttom om man ska klara att värna om transporterna för våra mest utsatta medborgare, skriver taxiåkaren och småföretagarkonsulten Michael Harvey.

En process som om inget drastiskt görs nu oundvikligen kommer att mer än halvera taxibranschen i Sverige är tyvärr i full gång. Och det blir de mest utsatta resenärerna och de seriösa åkarna som då – utöver tusentals arbetslösa förare – drabbas hårdast.

De dyra och riskfyllda skattelån som alla företag erbjudits har för all del gett lite andrum, men dessvärre når inte de övriga stöd som regeringen utlovade under våren fram till taxibranschens åkerier. Effekterna där blir dessutom försvinnande små, och kommer dessutom alldeles på tok för sent. En kollaps väntar.

Nu är det bråttom om man ska klara att värna om samhällstransporterna för våra mest utsatta medborgare!

Det väntade och livsviktiga omsättningsstödet, som i sista stund döptes om till ”omställningsstöd”, visade sig bara ge småsmulor till åkerierna i taxibranschen. Dessa pengar täcker som bäst bara omkring 10–20 procent av redan tagna inkomstförluster i mars och april. De kommer dessutom inte att nå företagen förrän i slutet på juli.

För tusentals åkare är detta helt enkelt för sent! Otaliga desperata åkerier kan redan nu inte betala ut majlönerna på ett normalt sätt. Exakt hur många tusentals som detta rör sig om vet ingen ännu. Dessutom har vi de svåraste månaderna framför oss. Alla vet att taxibranschen kommer att göra mycket stora förluster hela denna coronasommar.

Efter en stor rikstäckande manifestation, och efter att både regering och riksdag därefter uppvaktats av en hel rad tunga branschföreträdare, har taxibranschens gräsrötter väntat över en månad på besked. Hoppet står till någon form av direkt akutstöd, liknande den miljard som regeringen generöst och blixtsnabbt delade ut till kultur- och idrottsvärlden. Vi som dagligen kör sjuktransporter, rullstolstransporter och gamla och unga med särskilda behov, har mycket svårt att förstå regeringens prioriteringar.

Hur i all världen kan man välja att sätta hiphop och pingpong framför våra mest utsatta medborgares dagliga behov? Kaos i färdtjänsten är att vänta om inget görs nu!

Att det utan ett nytt akut ekonomiskt stöd blir en dramatisk brist på seriösa taxibilar är helt uppenbart. 350 000 utsatta svenskar, som är beroende av färdtjänst, riskerar att tvingas köa till nödvändiga resor. Minst hälften av landets cirka 30 000 taxiförare blir inom några få månader arbetslösa.

Därmed bjuds de värsta kriminella inom svarttaxi – i taxibristens spår – på rena rama julafton.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Lastbilsförare populära att möta

Undersökning. Vägens riddare är omtyckta i trafiken. Lastbilschaufförer får gott betyg av medtrafikanterna, visar en Sifo-undersökning. Minst omtyckta är cyklister och personer på elsparkcykel.

Niklas Knight, vd Best Transport

”Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor”

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

”Seriösa bolag chanslösa i upphandling”

Taxi. Nystartade taxibolag utan vare sig referenser eller trafiktillstånd vann upphandlingen av samhällstrafiken i Region Gävleborg. Det hävdar Transport och stora bolag som gör enad front mot prisdumpningen.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.