;
Debatt

Kris i taxibranschen – kollaps i färdtjänsten

Debatt. Det är bråttom om man ska klara att värna om transporterna för våra mest utsatta medborgare, skriver taxiåkaren och småföretagarkonsulten Michael Harvey.

En process som om inget drastiskt görs nu oundvikligen kommer att mer än halvera taxibranschen i Sverige är tyvärr i full gång. Och det blir de mest utsatta resenärerna och de seriösa åkarna som då – utöver tusentals arbetslösa förare – drabbas hårdast.

De dyra och riskfyllda skattelån som alla företag erbjudits har för all del gett lite andrum, men dessvärre når inte de övriga stöd som regeringen utlovade under våren fram till taxibranschens åkerier. Effekterna där blir dessutom försvinnande små, och kommer dessutom alldeles på tok för sent. En kollaps väntar.

Nu är det bråttom om man ska klara att värna om samhällstransporterna för våra mest utsatta medborgare!

Det väntade och livsviktiga omsättningsstödet, som i sista stund döptes om till ”omställningsstöd”, visade sig bara ge småsmulor till åkerierna i taxibranschen. Dessa pengar täcker som bäst bara omkring 10–20 procent av redan tagna inkomstförluster i mars och april. De kommer dessutom inte att nå företagen förrän i slutet på juli.

För tusentals åkare är detta helt enkelt för sent! Otaliga desperata åkerier kan redan nu inte betala ut majlönerna på ett normalt sätt. Exakt hur många tusentals som detta rör sig om vet ingen ännu. Dessutom har vi de svåraste månaderna framför oss. Alla vet att taxibranschen kommer att göra mycket stora förluster hela denna coronasommar.

Efter en stor rikstäckande manifestation, och efter att både regering och riksdag därefter uppvaktats av en hel rad tunga branschföreträdare, har taxibranschens gräsrötter väntat över en månad på besked. Hoppet står till någon form av direkt akutstöd, liknande den miljard som regeringen generöst och blixtsnabbt delade ut till kultur- och idrottsvärlden. Vi som dagligen kör sjuktransporter, rullstolstransporter och gamla och unga med särskilda behov, har mycket svårt att förstå regeringens prioriteringar.

Hur i all världen kan man välja att sätta hiphop och pingpong framför våra mest utsatta medborgares dagliga behov? Kaos i färdtjänsten är att vänta om inget görs nu!

Att det utan ett nytt akut ekonomiskt stöd blir en dramatisk brist på seriösa taxibilar är helt uppenbart. 350 000 utsatta svenskar, som är beroende av färdtjänst, riskerar att tvingas köa till nödvändiga resor. Minst hälften av landets cirka 30 000 taxiförare blir inom några få månader arbetslösa.

Därmed bjuds de värsta kriminella inom svarttaxi – i taxibristens spår – på rena rama julafton.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Sven Sawatzki, ombudsman Transport avdelning 17. Foto: Privat

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

Taxistolpe

Konkurs för stort taxibolag i Gävle – 35 personer uppsagda

Servicetrafik. När åkeriet förlorade trafiktillståndet sa Region Gävleborg upp avtalet om samhällsbetalda resor. Nu har Gävle stads taxi försatts i konkurs och samtliga anställda är uppsagda.

Martin Jansson. Foto: Emil Flisbäck

Höstens val avgör: kvalitet eller lägsta pris

Debatt. När kommuner och regioner upphandlar verksamhet för miljardbelopp är det lätt att fastna i priset. Men våra skattepengar ska inte bara köpa den billigaste lösningen. De ska också köpa kvalitet, trygghet och schyssta arbetsvillkor.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Jag, en ”eltrucker”

Åkeri. Eltrucker är kanske att ta i. Jag har bara kört ellastbil en gång i cirka 70 mil. Men känslan av välbehag är bestående och en glädje över att ingenjörerna i lastbilsbranschen hittat på en så vettig sak.

Apropå första maj!

Politik. Donald Trump kan knappast sägas vara något strategiskt geni. Men frågan är hur mycket man kan anklaga just honom för att hela världen är i gungning i bränslebristens spår.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

Varför sitter så få ­arbetare i riksdagen?

Representation. I år är det val till riksdag, region och kommun. Arbetarklassen lyser dock med sin frånvaro i svensk politik. Det är inte en slump. Det är ett klasstak som stänger ute stora grupper från makten.

Från äta, sova, jobba, dö till ett liv som håller

Arbetstid. Vi jobbar fortfarande som om året var 1973 (då 40 timmars arbetsdag infördes). Arbetstiden har stått stilla men världen har förändrats. Arbetstiden ligger dock orubbligt kvar och resultatet blir att allt fler arbetare upprepar mantrat: äta, sova, jobba, dö.

Jag är stolt över Transport

Ordförandeord. Sommaren och semestertiden har tagit slut för de flesta. För egen del har jag hunnit med fyra veckors ledighet med väldigt mycket lugn och ro med tid för vila inför en sannolikt intensiv höst och vinter. Vi står närmast inför en valspurt, sedan valet.

Semester är en rättighet, inte en bemanningsreserv

Debatt. Semester är till för återhämtning. När semestern väl är beviljad är huvudregeln att den ska gälla. Att en arbetsgivare i undantagsfall kan återkalla semester bygger inte på någon uttrycklig bestämmelse i semesterlagen, utan på arbetsrättslig praxis och får bara komma i fråga under mycket speciella omständigheter.

Höstens val avgör: kvalitet eller lägsta pris

Debatt. När kommuner och regioner upphandlar verksamhet för miljardbelopp är det lätt att fastna i priset. Men våra skattepengar ska inte bara köpa den billigaste lösningen. De ska också köpa kvalitet, trygghet och schyssta arbetsvillkor.

Så närmar vi oss valet

Krönika. Om två månader är det dags att välja dem som ska representera oss såväl i Sveriges riksdag som i landets regioner och kommuner. Det märks alltmer på olika vis, också här i Transports tidning.

A-kassan är ett skydd mot lönedumpning

Debatt. Just nu är det onekligen intressanta tider inför valet. Under denna mandattid har Tidöpartierna lyckats driva igenom en reform som syftar till att få ut folk snabbare till nya anställningar om de blir arbetslösa av någon anledning. Men om oturen är framme kan resultatet bli att folk snabbare drivs från hus och hem i stället för det de faktiskt avser.

Du förtjänar ett mer fungerande arbetsliv

Ordförandeord. Vad händer med arbetstidsförkortningen som LO-kongressen 2024 beslutade om att driva som en prioriterad fråga? Ja, den frågan kan man ju två år senare med fog ställa, tycker jag.

;